Undersköterskor och städare
De lägst betalda och de som socialt står längst ner i rangordningen har plötsligt fått större betydelse på grund av pandemin och blivit viktiga.
Undersköterskor och städare är både kommunanställda och jobbar inom privata firmor verksamma inom vård och omsorg. Undersköterskor arbetar i hög utsträckning med äldreomsorgen, antingen på äldreboenden eller i ”hemtjänsten”. Här finns 135 000 registrerade och 20 % av dem har invandrarhärkomst, alltså ca 27 000. Av de totalt 74 000 registrerade städarna har 42 000 ”utländska” rötter, alltså cirka 57%.
Pandemin har ändrat prioritetsordningen. Först i kön är hälso- och sjukvårdspersonalen, en undersköterska anses lika viktig som en läkare. På andra plats kommer kökspersonal och städare, en kock är lika viktig som en städare.
Men vad betyder det rent praktiskt att deras status har ökat?
Varje undersköterska besöker på sitt skift sex till sju äldre människor utan att skyddsutrustningen anses vara obligatorisk. I Stockholm har de svagaste äldre decimerats av smittan, eftersom de har fått besök av sjuka undersköterskor som i sin tur lever under smittorisken, trots alla uttalandena om deras betydelse. Samma fara lurar på städarna. De går i och ut i skolornas salar. In och ut på vårdhem och sjukhus utan skydd. Där skydd ges gäller bara engångsmasker som måste bytas många gånger på skiftet, men arbetsköparen delar inte ut tillräckligt många.
Löftena om att deras lön kommer att gå upp och att fler anställningar kommer att göras är fortfarande bara löften på pappret. Deras betydelse finns bara på pappret. Det faktum att deras sociala värde har ökat har inte fått deras lön eller avlastning från extra arbete och adekvat skydd att öka.
De stora insatser som görs av de lägst betalda och de som står lägst i den sociala rangordningen bevisar dagligen att börsens och bankens investeringsrådgivare och de som säger sig företräda arbetarnas intressen faktiskt är de som skulle vara värdelösa i ett arbetar- och folkmaktsystem.
Anton Makarenko
