Förra veckan publicerade vi i Riktpunkt 4/20 kondoleanser från Chiles Kommunistiska Parti vid författaren Luis Sepúlvedas bortgång i Covid-19. För dem som vill upptäcka eller återupptäcka Sepúlveda berättar vi här lite mer om honom och hans bok ”Den gamle mannen som läste kärlekshistorier”.
Vi tar vår utgångspunkt hos journalisten Manuel Llorente som den 16 april 2020 i tidningen ”El Mundo” karakteriserade Luis Sepúlvedas författarskap på följande vis:
”Luis Sepúlveda ville påminna om sin farbrors farbror Ignacio Kallfukurá genom att berätta äventyr för Mapuche-barnen i solnedgången vid floden, där han lät rävar, puma, kondorer och ’wigña’, den vilda katten, tala […] Luis Sepúlveda ansåg sig vara Mapuche, vilket betyder jordens folk (urbefolkning i Chile).”
Llorente berättar att Sepúlveda alltid log och pratade mycket. Han påminner om en eftermiddag för cirka 20 år sedan på en restaurang vid Madrid-torget i Callao, där författaren fortsatte att berätta anekdoter fastän middagstiden närmade sig. Det blev en stor grupp av människor från andra bord som kom för att lyssna, lockade både av hans talang och av en servitör som älskade hans äventyrsberättelser.
Sepúlveda bröt med konventionerna och gjorde många människor lyckliga. Han liknade lite grann Antonio José Bolívar Proaño, han som är den gamle mannen som läste kärlekshistorier i boken med samma namn – en man som efter sin hustrus död gick in i djungeln i Shuarna-indianernas land, indianerna som jagade tapirer, marsvin, flodsvin, navelsvin, apor, fåglar och reptiler. Antonio José Bolívar Proaño blev en av dem utan att vara det. Han lyssnade förvånad på hur en Shuarna-indian sjöng dikter som beskriver vilken glädje det gav att ha vanan att bara stanna tre år på ett ställe och sedan ta med sig sina stråmattor och sina förfäders vita ben till nästa plats – allt för att ge jorden möjlighet att återhämta sig från människornas närvaro. Det här blev ännu mer viktigt när kolonisterna kom och lovade en ny lycka baserad på whisky i utbyte mot mark, så att handeln med nötkreaturen och skogsindustrin skulle expandera bortom alla gränser.”Således blandar en gammal man verklighet och fantasi på de fantastiska sidorna”, säger Llorente.
I en djungel med boaormar och papegojor, under långa regnperioder och med machete i handen, var den gamla mannen som läste kärlekshistorier tvungen att gå in, för att i berättelsen återfå kroppen till en man som dödats av en ”triguillo”, en djärv och intelligent katt som alla var misstänksamma mot. ”Om ledtrådarna är för lätta och får dig att känna dig säker, betyder det att entriguillo tittar dig över axeln”, får vi lära oss.
Och såhär sammanfattar Llorente sin berättelse: ”Ensamma mitt i skogen står gubben och det tigerfärgade djuret inför varandra i slutet av en ovärderlig roman för varje dag på året, när som helst.”
Googla gärna på hans böcker, det finns en del på svenska!
Winnie Svendsen
