”Att så många har dött på svenska äldreboenden har inte med den svenska coronastrategin att göra. Det har att göra med brister i samhället”, sa statsminister Stefan Löfven i SVT:s Agenda. Så det är samhället som helhet man ska skylla på och inte kapitalet, inte heller dess trotjänare. Vad han menar med samhället kan man fundera över – men troligast är väl att han på något sätt vill göra ansvaret för allt som gått snett till en kollektiv börda.
Här följer en lista på vad som brustit:
– Personalen på äldreboenden, speciellt på privata sådana, fick inte skyddsutrustning förrän det gått flera månader och smittade de äldre. Samma läge för hemtjänsten. De äldre i sin tur smittade övrig personal och anhöriga.
– Det fanns bara 520 IVA-platser kvar av de 4100 som fanns 1993, ett av de lägsta antalen i Europa, färre än t.ex. i Grekland. Så alla äldre, och inte bara de som smittades av viruset och blev allvarligt sjuka, hamnade i dödszonen.
– Eftersom IVA-platserna var färre än behovet har man prioriterat vilka av de äldre som ska få behandling och få en chans att leva vidare och vilka ska få morfin för att dö lyckliga.
– Det har varit brist på bedövningsmedel, respiratorer, antibiotika, visir, masker, handskar, övriga mediciner. Men också brist på fastanställda sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, ambulanspersonal m.fl.
– Man testade endast svårt sjuka patienter under 3 månader. I slutet av maj började man testa vårdpersonalen och först i början av juni blev det möjligt att testa alla – men bara i två av de 21 regionerna. Då var det 4 hela månader efter pandemins utbrott!
– Det var brist på central planering. 290 kommuner och 21 regioner sökte enskilda leverantörer av skyddsutrustning, undertecknade utrustningsavtal utan kvalitetssäkring. Nästan alla leveranser var värdelösa och returnerades.
– 600 anmälningar från skyddsombuden har gjorts till Arbetsmiljöverket för arbetsgivarens vägran att ge personalen engångshandskar och masker.
– Arbetsmiljöverkets ledning vägrar att ta ställning till arbetsgivarens ansvar att förse personalen med masker efter påtryckningar från SKR, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten.
– Vårdpersonalen kommer med anklagelser att de går på knäna och arbetar 14 till 16 timmar i sträck.
– April i år var månaden med flest dödsfall sedan 1993.
Vi måste komma ihåg att det var Löfvens parti som på 90-talet överlämnade ansvaret för hälsovården till regionerna och äldrevården till kommunerna med hjälp av det s.k. Vänsterpartiet. Det här skapade kaos och oklarhet om vem som bär ansvaret. Dessutom avskaffades från och med 1993 alla läkemedelslager för nödsituationer som hade finansierats av det svenska folket.
Utanför vården är det andra problem:
– Bussturerna blev färre och människor reser fortfarande packade, för det mesta, värst var det speciellt under den värsta smittspridningperioden i Stockholm med de flesta avlidna.
– Tunnelbanansstyrelsen i Stockholm beslutar om färre turer och kortare tåg, något som betyder trängsel och ökar risken för spridning av Covid-19 under sommaren. Facket, Seko Tunnelbanan fördömer det och vädjar till resenärerna att inte ta tunnelbanan.
– Alla stora företag fortsätter jobba som om ingenting har hänt. De företag som inte har för samhället nödvändig produktion har inte stängt ned för att skydda arbetarnas hälsa.
Statsministern menar att dessa brister är samhällets brister, och socialministern som är med i samma parti säger att ”alla tidigare regeringar är skyldiga för bristen på utrustning”. Ja, vem är skyldig menar Socialdemokraterna – samhället, vi alla eller politikerna?
Folkhälsomyndighetens VD säger istället: ”i 20 år har vi pratat om bristerna och ingen lyssnar på oss”. Statsepidemiologen Tegnell menar att ”vi kunde ha gjort det bättre” även om han slingrade sig efter det uttalandet, stackaren, efter regeringens kritik.
Men nu är det inte Tegnell eller Löfven som bestämmer Sveriges coronastrategi utan ca 160 svenska miljardärer som lever skyddade mot alla slags virus. Löfven råkar vara deras språkrör för tillfället och lägger allting på samhället som helhet. Samhället som består av människorna som lever i det, och de människorna föraktar han när de kommer med kritik.
Men på en punkt håller jag verkligen med Löfven om att samhället brustit – det är när det gäller att fortfarande tolerera det kapitalistiska systemet och dess politiska lakejer. Detta är samhällets och allas vårt största problem – att människorna okritiskt trorpå allt som den kapitalistiska statens och myndigheternas representanter serverar.
Dags att ändra på det. Dags att jobba för ett annat samhälle som har arbetarstaten som sitt mål. Det är vad vi behöver.
Anton Makarenko