Arbetsrätt

Sveriges regering har tagit diverse beslut om att reformera arbetsrätten vilket enligt dem är ett nödvändigt steg som behövs då den helt enkelt behöver ”moderniseras”, och eftersom det redan finns en överenskommelse i det så kallade januariavtalet. Det man har gjort är att tillsätta en grupp av ”experter” som de så fint väljer att kalla det, vars primära uppgift så klart är att skapa förändringar som gynnar kapitalets krafter, och dessutom har man ställt ett ultimatum som tvingar facket och svenskt näringsliv att förhandla fram åtgärder. Görs inte detta så kommer regeringen driva igenom dessa förändringar självmant. Vad innebär detta för arbetarna i Sverige? Vi börjar med att punkta upp vad de vill ändra på.

  • Utredningen ska utarbeta författningsförslag för tydligt utökade undantag från turordningsreglerna i LAS.
  • Utredningen ska utarbeta författningsförslag för att inom ramen för anställningen stärka arbetsgivarnas ansvar för kompetensutveckling och anställdas omställningsförmåga.
  • Utredningen ska utarbeta författningsförslag som särskilt för mindre företag innebär lägre kostnader vid uppsägning samtidigt som rättssäkerhet och skydd mot godtycke upprätthålls.
  • Utredningen ska överväga författningsförslag i syfte att skapa en bättre balans i anställningsskyddet för personal med olika anställningsvillkor.

Enligt januariavtalet så kommer arbetsrätten att reformeras senast 2021.

Parterna har ställt dessa krav:

– Undantagen från turordningsreglerna utökas från två till fem för alla arbetsgivare.

– Vid omplacering ska arbetstagaren utan upplärning eller utbildning inneha kvalifikationer för arbete som någon annan utför.

– Möjlighet till att slå samman driftsenheter tas bort.

– Vid exakt lika anställningstid får arbetsgivaren ta beslut om vem som behåller jobbet vid arbetsbrist.

– Arbetsgivare ska i tillbörlig utsträckning erbjuda kompetensutveckling för alla arbetstagare med minst sex månaders sammanlagd anställningstid. Föreslag om att det ska gälla vid både tillsvidareanställning och tidsbegränsad anställning.

– Arbetsgivare som inte tar sitt ansvar ska betala skadestånd till arbetstagare om anställningen avslutas på grund av arbetsbrist.

– Arbetsgivaren får en informationsskyldighet gentemot arbetstagare och fackliga organisationer vad gäller kompetensutvecklingen.

– Anställd hos arbetsgivare med mer än 15 anställda kan under en tidsbegränsad period få lön och andra förmåner under tvistetiden samt även få sin uppsägning ogiltigförklarad.

– Möjligheten till ogiltigförklaring av en uppsägning tas dock bort för anställda hos arbetsgivare med högst 15 anställda (ogiltigförklaring kan fortfarande ske enligt speciallagar, till exempel diskrimineringslagen, lagen om fackliga förtroendemän och föräldraledighetslagen). Arbetstagaren ska då få skadestånd, minst åtta månadslöner, vid osakliga uppsägningar.

– De högsta skadeståndsnivåerna vid osaklig uppsägning höjs.

– De med allmän visstidsanställning kvalificerar sig till företrädesrätt vid återanställning efter 9 månader.

– En företrädesrätt för de med allmän visstidsanställning till lediga tillsvidareanställningar efter 9 månader föreslås.

Inget av dessa förslag kommer att gynna arbetaren, och dessa förslag är inte heller de sista av sitt slag. Dessa försämringar har pågått sedan socialdemokratins begynnelse. Tar vi en titt bakåt i tiden så har vi diverse historiska händelser som är värda att nämna, storstrejken 1909 då SAF (nuvarande svenskt näringsliv) ville b.la. driva ner arbetarnas löner p.g.a.kapitalets rådande lågkonjunktur, man ville helt enkelt att arbetarna skulle betala för kapitalets förluster. LO och SAF gjorde diverse överenskommelser för att få bukt med strejken vilket resulterade i att tusentals blev arbetslösa.

1938 tecknade LO och SAF det så kallade Saltsjöbadsavtalet som innebar att strejkernas tid var ute, i princip så vingklippte man hela den svenska arbetarklassen. 1969-70 var det den stora gruvstrejken i Kiruna, där svenska LKAB, LO och Socialdemokraterna motsatte sig de 4500 strejkande gruvarbetarna Denna strejk bröt mot kollektivavtalets påkallade fredsplikt vilket stack sossarna i ögonen, medan arbetarnas krav var bättre arbetsförhållanden samt löner. Denna strejk var en kulmen på motsättningar som ledde till att lagar som LAS (Lagen om anställningsskydd), FML (förtroendemannalagen) och MBL (medbestämmandelagen) drevs igenom. Nu är vi tillbaka där vi började, regeringen vill driva igenom försämringar för arbetarna då ekonomin gär ner i en svacka och att de vill att vi som arbetar ska betala för deras förluster och vinster. Enda gången arbetarna gjort framsteg är när de gjort motstånd mot kapitalets krafter. Dessa krafter har upphört att existera, vilket även ger fri lejd för att kapitalet att driva igenom förändringar som gynnar dem själva. Arbetarklassen måste vakna till liv och inse att positiva förändringar skapas av deras egna vilja och inte av reaktionära krafter.

Sahand Fayzi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.