Vilka problem löser ett förstatligande av skolan?

LEDARE (9/2020) Det svenska skolsystemet är på många sätt unikt. Inte minst i det att man med statliga medel finansierar privata aktörer på skolmarknaden. Dessa är därtill i stor utsträckning direkt eller indirekt kopplade till de största kapitalgrupperna i landet.

Genom systemet med skolpeng, där varje elev är värd en viss summa pengar som bestäms av respektive kommun och som de sen för med sig till skolan de går på, vare sig den är privat eller kommunal, finansieras skolorna. Eftersom det inte är tillåtet att ta ut avgifter för undervisning är det från dessa pengar som de vinstdrivande skolornas profit kommer. För att ge en fingervisning om vilka summor det rör sig om kan nämnas att den största privata skolkoncernen, det tidigare Wallenberg-ägda Academedia, omsätter över åtta miljarder kronor om året.

Det innebär i korthet att pengar som skulle ha kunnat gå till eleverna och till deras skolgång istället går direkt ner i fickorna hos det svenska monopolkapitalet. Den lösning på det här problemet som presenteras är ett förstatligande av skolan.

Det skulle innebära att skolans finansiering faktiskt skulle kunna gå direkt till skolan och därmed till elevernas lärande och utveckling. Dessutom skulle man kunna stärka likvärdigheten i svenska skolor genom en jämn finansiering. Låter det bra? Ja, nästan för bra för att vara sant.

Uppenbart är att de svenska monopolen tjänar på sina privatskolor, mindre uppenbart är kanske att de även tjänar på de kommunala skolorna och att de även skulle tjäna på förstatligade skolor. Skulle de kunna plocka ut pengar på samma sätt? Nej, kanske inte. Det är dock inte här den stora vinsten i skolorna ligger, utan den ligger i en utbildad arbetskraft: om kvastarna ska sopa bra, så får man inte snåla med skaften, som Gunder Hägg en gång sjöng.

Skolans främsta funktion under kapitalismen, oavsett vilken form skolan har, är att skola arbetskraften. Enkelt uttryckt betyder det att eleverna ska ha med sig vissa färdigheter ut i yrkeslivet när de är färdiga med skolan.

Utöver grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna ska eleverna också ha lärt sig att passa tider, sitta still och att vänta på sin tur. De ska ha lärt sig disciplin.

Skolan ska också göra ett urval. Alla kan inte gå vidare till högre studier, utan en given mängd ska sållas bort och riktas in på yrkesutbildningar.

Allt detta blir naturligtvis väldigt förenklat men samtidigt kanske mer åskådligt. Skolans funktion är att i möjligaste mån garantera kapitalet den sorts arbetskraft som behövs. Den bestämmande faktorn för skolans utveckling är kapitalets behov. Skolan ska reproducera arbetskraften.

Reproduktionen av arbetskraften kan ske på två nivåer: över dagen och över generationer. Lönen som arbetaren får måste räcka till mat, husrum och kläder, så att arbetaren kan gå till jobbet även nästa dag. Lönen måste även räcka till mat för barn och framtida generationer. Vissa saker kan dock inte arbetaren lösa på egen hand, såsom sjukvård och utbildning. Dessa måste skötas samhälleligt.

Denna del av reproduktionen är nödvändig. Utan mat dör arbetaren. Utan utbildade arbetare kan inte tekniken utvecklas. Det är dock inte den enda delen av reproduktionen. Det finns även en historisk del.

Den historiska delen är den del av reproduktionen som går utöver det nödvändiga. Det är den del av reproduktionen som arbetarklassen uppfattar som nödvändig men som i förhållande till det rent fysiologiska uppehället inte är det och detta är något som skiljer sig åt mellan regioner, nationer och områden, men även tider. Det som upplevs nödvändigt i en tid, kanske möjligheten att äga en bil, behöver inte vara nödvändigt i en annan tid.

Applicerar vi denna analys på skolans värld ser vi att skolan i sig är nödvändig för reproduktionen av arbetskraften. Men kan undervisning i exempelvis antiken anses vara nödvändig reproduktion? Eller religion?

Nej, inte direkt men väl indirekt.

Det finns inget direkt värde för produktionen i att arbetarna känner till antikens filosofi eller att de har andra kunskaper. Därför är det också dessa ämnen man i första hand försöker skära ner på. Skolverket föreslår förändringar av läroplanerna där antiken stryks och förslag om tvååriga yrkesprogram på gymnasiet där de teoretiska ämnena försvunnit eller skurits ned dyker med jämna mellanrum upp.

De starka reaktionerna på dessa förslag har lett till att de inte kunnat genomföras. Kunskapen om antiken ses som så pass viktig att den inte kan tas bort utan att det blir en skandal: det är en del av reproduktionen som är historisk, men inte direkt nödvändig för produktionen.

Undervisningen i dessa ämnen är dock inte bara en del av den historiska reproduktionen som arbetarklassen pressat fram, utan är också ett verktyg för ideologiproduktion. Den historia eleverna lär sig i skolan är idealistisk. Den presenterar kungarna och härskarna och reducerar ofta historiska skeenden till enskilda personers handlande, vilket man inte alltid kan lasta lärarna för. Det är mer tidskrävande att undervisa materialistiskt och som av en slump finns inte den tiden.

En idealistisk undervisning, vare sig det gäller historia eller religion, fyller på så sätt en uppgift för kapitalismen, bortom arbetskraftens reproduktion. Den bidrar till att ge kapitalismens syn på historien och bidrar på så sätt till att binda det arbetande folket till kapitalismen.

Vilka problem löser då ett förstatligande av skolan?

Man kan tänka sig att ett förstatligande av skolan skulle kunna lösa problemen med likvärdigheten, men på grund av det faktum att det inte finns några garantier för att de pengar som nu går ner i fickorna på kapitalisterna skulle gå till eleverna (kom ihåg: det är inte efter folkets behov prioriteringar görs och de privata skolorna har visat att det är möjligt att genomföra undervisning med mindre medel) i en förstatligad skola är det lika möjligt att likvärdigheten åstadkoms genom en sänkning av standarden som en höjning av den.

En förstatligad skola lösgör däremot inte skolan från kapitalismen och en statlig skola har även fortsättningsvis samma funktion. Kraven på en bättre skola och en ökad likvärdighet för vi fram både i en kapitalistisk kontext och i en socialistisk kontext. Båda delarna, de omedelbara kraven som går att genomföra inom ramen för kapitalismen och de mer långsiktiga som endast går att genomföra inom ramen för socialismen, utgör tillsammans den kommunistiska politiken.

Läs även: SKP:s skolpolitiska program (SKP.se) »

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.