Det verkliga ansiktet på kapitalets diktatur

UTRIKES Frankrikes nya lag om ”allmän säkerhet” bekräftar att förtrycket är en vanlig komponent i kapitalets diktatur i alla EU-länder.

Denna artikel av Marina Lavranos, medlem i Greklands Kommunistiska Partis, KKE:s centralkommitté, publicerades i en längre version i Rizospastis 28 november 2020. Översättning Anton Makarenko.

Lagförslaget om “allmän säkerhet” som lades fram och röstades igenom i det franska parlamentet med den provocerande ambitionen att “stärka de demokratiska principerna” utlöste massreaktioner och demonstrationer i Frankrike, trots att landet är nedstängt i så kallad ”lock-down”. 

En titt på lagförslagets viktigaste bestämmelser visar vad man verkligen är ute efter: man vill öka intensiteten i förtrycket, dels genom att stärka statens repressiva funktion, dels genom att undertrycka fri- och rättigheter, facklig och politisk verksamhet.

Detta lagförslag ligger i linje med tidigare reaktionära lagar (t.ex. för att bibehålla vissa “särskilda befogenheter” under icke-exceptionella omständigheter, som möjligheten att genomföra förebyggande genomsökning av lägenheter, begränsa rörelsefriheten för personer som allmänt anses vara misstänkta, mm.). Dessa lagars giltighet förlängs ständigt med anledning av pandemin och undantagstillståndet i Frankrike, med de begränsningar det medför (exceptionella befogenheter till republikens president, förbud mot folksamlingar etc.).

Typisk för den nya lagen är artikel 21 som bemyndigar polis och milis att filma med mobilkameror och få åtkomst till det material de spelar in, så att de kan överföra bilderna de tar i realtid till sina överordnade. Tills nyligen var det så att poliser som bär en kamera inte kunde komma åt bilderna de spelade in.

Artikel 22 avser kameror installerade på flygplan och drönare för att övervaka offentliga platser, i syfte att “säkerställa ett säkert genomförande av sammankomster på offentliga platser eller på platser som är öppna för allmänheten när det befaras allvarliga störningar av den allmänna ordningen, att stödja personal som ansvarar för att upprätthålla eller återställa den allmänna ordningen, att förhindra terroristhandlingar, avslöja brott och lagföra gärningsmän genom insamling av bevis etc”.

Om en person har dömts berövas hen enligt artikel 23 rätten att dra nytta av straffreducering, om handlingen riktades mot en offentlig person eller ett förtryckande organ.

Mest provokativ och avslöjande är artikel 24. Denna artikel begränsar spridning av bilder av poliser i tjänst och föreskriver fängelse och/eller böter på 45 000 euro för alla som distribuerar “en ansiktsbild av personen eller något annat identifieringstecken” av poliser i tjänst, med motiveringen att deras fysiska eller psykiska integritet hotas.

Efter reaktionerna antogs för syns skull ett ändringsförslag som säger att syftet att undergräva den avbildade personens fysiska eller mentala integritet måste vara uppenbart, och att denna åtgärd inte kan hindra rätten till information. I verkligheten betyder det emellertid allvarliga inskränkningar för och försvårar möjligheten till avslöjande bildrapportering.

Rizospastis är KKE:s tidning.
Rizospastis är KKE:s tidning.

“Rättsstater” i EU

EU-kommissionen har de senaste dagarna gjort ett hycklande uttalande genom sin representant, K. Wingad, som undviker att kommentera lagförslaget, men “anser det viktigt” att journalister kan utöva sitt yrke fritt. Kommissionen förbehåller sig rätten att undersöka den slutliga formen av den nya lagen för att bekräfta om den följer europeisk lag, sade Wingad och tillade att “säkerheten för alla människor som bor i Europa är en prioritet och vi samarbetar med medlemsstaterna i denna riktning”.

Samtidigt åberopas “skydd av allmän säkerhet” som motivering både för detta lagförslag och en rad andra lagar som begränsar rättigheter och friheter i EU-länderna. Man kritiserar länder utanför EU, såsom Ryssland och Vitryssland som bryter mot demokratiska rättigheter, men inte Turkiet och Israel.

Det som avslöjas, både i Frankrike och i hela Europa, är att statligt förtryck är oupplösligt förknippat med att slå mot arbetstagarnas rättigheter och deras social trygghet, mot utbildning och naturligtvis mot folkets hälsa, när människor förblir oskyddade och man räknar tusentals offer i pandemin.

I säkerhetens namn främjas naturligtvis att staten konstitutionellt fastställer mycket omfattande inskränkningar i sociala rättigheter och friheter. Det blir också tydligt att de senaste terroristattackerna i Frankrike har varit det bästa tänkbara alibit för att eskalera det statliga förtrycket, på samma sätt som andra attacker har fungerat tidigare.

Vi ser att den borgerliga staten skyddar sig för att lättare kunna slå mot sin verkliga motståndare, de arbetande människornas rörelse, och just därför hamnar yttrandefrihet och press, politisk och facklig verksamhet i fokus.

Det står klart att deklarationerna om att ”det är slut med toleransen” och att “lagen gäller alla” riktar sig mot den klassinriktade arbetarrörelsen, mots städernas egenföretagare, de fattiga bönderna och ungdomarna. Pandemin utnyttjas för att eskalera det folkfientliga angreppet, att institutionalisera en serie stränga inskränkningar av fri- och rättigheter för att bemöta en ännu starkare radikalism, där det främst handlar om kommunistisk ideologi och handling.

Här bekräftas att förtrycket inte är en unik fransk eller grekisk specialitet, eller en besatthet hos vissa ministrar, utan att det är en vanlig komponent i kapitalets diktatur i alla EU-länder, både sådana med liberala och socialdemokratiska regeringar, för att hantera det växande missnöjet hops folket. Folket betraktas som fienden.

Endast en upptrappning av folkets kamp, en motattack från arbetarrörelsen, kan idag tvinga Macron och varje politiker som ser honom som sin förebild att tillfälligt ta tillbaka sina nya repressiva lagar.

Marina Lavranos

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.