INRIKES Hur fungerar pensionssystemet i Sverige idag? Jo, det är precis som den chilenska modellen från Pinochet – åren då ekonomin designades av Milton Friedmans ekonomiska ”trollkarlar” som utarmade och ruinerade hela befolkningen.
”Så om man ser till helheten är 675 000 av Sveriges 2,2 miljoner pensionärer riktiga fattigpensionärer. De allra flesta pensionärer från arbetarklassen lever eländigt i vad som kallas för ett välfärdssamhälle, och detta hålls utan skamkänsla fram för hela världen som ett slags modell.”
”Vi kommer att ha Sveriges pensionssystem snart”, lovade Greklands premiärminister Mitsotakis, och jag kom ihåg ovanstående, som jag skrev i webbtidningen ”Atexnos” om svenska pensioner för ett par år sedan.
Systemet har tre pelare:
- Grundpensionen baserad på egenavgifter. Cirka 18 procent av lönen går till att täcka det som brukar kallas pensionsavgifterna, och pensionen är bara 54,6 procent av slutlönen. Grundpensionen innehåller också garantipensionen som alla får, oavsett hur länge de arbetat och vad de betalat in. Man måste ha jobbat i 40 år för att få hela grundpensionen.
De som har haft bättre inkomster och ska få mer än grundpensionen, men som inte har fullgjort 40 års arbete får en procentandel av 40 år, 30/40, 25/40 etc.
- Inkomstbaserad pension (tjänstepension). Inte alla får det, det är en pension som arbetsköpare betalar in enligt avtal. Den är cirka 4,5% av lönen.
- Den privata pensionen som fås av investeringar, statliga, privata etc. som i hela den kapitalistiska världen. Möjligheten till betydande privat sparande och investeringar tillhör naturligtvis de höginkomsttagare som i slutändan ändå har stora pensioner.
Eftersom pensionen bygger på avgifter måste en 35-årig man enligt den nya lagen jobba till 67 års ålder (och eventuellt till 69) för att få ut sin grundpension helt och hållet, alltså runt 55 % av sin tidigare lön. För att få ut 70 procent av lönen måste man arbeta tills man är 70 år gammal.
Men varför räcker inte avgiftspengarna om bara 54,6 procent av lönen betalas ut?
…Pensionsfonderna har spelat och spelar i aldrig tidigare skådad utsträckning en enormt viktig roll som källa till statliga pengar för det privata kapitalet” står det i SKP:s program.
En bra anledning till att pensionspengarna inte räcker är att de satsas på investeringar som inte alltid är lukrativa. Stora skandaler har dessutom ägt rum under årens lopp när det gäller skumma investeringar.
En annan orsak är att arbetslösheten, som naturligtvis inte har Greklands nivåer, utan varierar mellan 7–9 procent, minskar bidragen från avgifterna.
Den viktigaste anledningen är dock att borgarstaten under de senaste 30 åren har gett bort arbetarnas pengar till jättemonopolen IKEA, Erikson, Volvo, HM. etc. genom bland annat de kontinuerliga sänkningarna av arbetsgivaravgifterna från 38,97% 1990 till 31,42% under 2019, räntefria lån och miljardbidrag för att dessa företag ska kunna stå emot den obevekliga internationella och inhemska konkurrensen och gå med vinst! Ett typiskt exempel, med noll procent (0%) arbetsgivaravgift och skatt på endast 13 procent, gäller investeringar från utlandet som återvänder till Sverige!
Åtgärderna som påverkar pensionerna och ger skattebefrielser för det stora kapitalet har sedan 1990 vidtagits av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar.
Så om man ser till helheten är 675 000 av Sveriges 2,2 miljoner pensionärer riktiga fattigpensionärer. De allra flesta pensionärer från arbetarklassen lever eländigt i vad som kallas för ett välfärdssamhälle, och detta hålls utan skamkänsla fram för hela världen som ett slags modell.
Medelpensionen för dessa arbetare, av vilka 500 000 är kvinnor, är 7000 kr brutto med ett bostadstillägg på 2000 kr i bästa fall. Detta alltså i det 4:e dyraste landet att leva inom EU!
Efter 40 års arbete och med din kropp utsliten, efter att ha betalat miljoner i avgifter och skatter, föreslår kapitalet att du fortsätter att arbeta tills du är 67. Men om du går i pension kommer inkomsten att falla till hälften. Detta öde och dilemma serverar kapitalistsystemet arbetarna och arbetarklassens pensionärer i ett land där statistikens siffror visar kapitalistiskt välstånd i bruttonationalprodukten – ett välstånd som emellertid hamnar i händerna på 170 miljardärer.
Ve dem som åldras ensamma och fattiga på äldreboenden, och särskilt på de privata institutioner där pandemin härjade stort.
Att arbeta till graven med de reformistiska fackföreningarnas välsignelser är ytterligare ett skäl till att förkasta förslaget att ”humanisera” kapitalismen. Den hittar nämligen alltid ett sätt att lägga bördor på arbetande människor och låginkomstpensionärer.
