Om HBTQAI+-frågan

DEBATT Riktpunkt har tidigare publicerat debattinlägg i denna fråga, som är långt ifrån uttömd. Nedan publicerar vi ett inlägg med kritik av jämlikhet som något revolutionärt och genus som ett socialt fängelse.

På partiets 38e kongressen togs ett par motioner upp rörande Pride och HBTQ-frågan upp. Motionerna fick avslag då frågor gällande HBTQ inte diskuterats i partiet och av erfarenhet vet jag att det oftast snabbt avfärdas som liberalism. Ofta är också fallet att det genomsyrats av liberalism, men för den sakens skull är det inte omöjligt att angripa frågan med en marxistisk analys och att formulera ett ställningstagande som skulle bredda partiets politik.

Jag väljer att börja med att attackera genus och kritisera jämlikhet som det högsta ­ och slutgiltiga målet för arbetarklassens familjebildning och individuella frihet.

För att förtydliga begreppen definierar jag dem kort:

Genus är de sociala normer och förväntningar på en person utifrån hens biologi. Det kan till exempel vara att killar förutsätts att inte gråta, gilla fordon, vara tuff med mera och att kvinnor förutsätts vara omhändertagande, arbeta aktivt för att vara attraktiva mot en annan norm, inte vara högljudda alltså könsstereotypa drag.

Tidigare använde man begreppet socialt kön för genus, vilket kanske gör det lättare att förstå.

Ovan bygger genus på det biologiska könet och det har varierat över tid, vilket jag kommer ge snabba exempel på i texten.

Med begreppen kvinna, man, pojke, flicka så avser jag det biologiska könet.

Dikotomi är en strikt uppdelning mellan objekt eller subjekt som i det här fallet personers genus. A och B eller svart och vit. Någonting kan inte vara både A och B. Ordet används för att visa att i det sociala är du antigen A eller B, kvinnligt eller manligt socialt vara.

Queerteori är ett samlingsnamn för idéer som ifrågasätter sexualitetsnormer och könsnormer. Man menar att dessa normer varierat över tid och plats och de är socialt konstruerade på ett eller annat sätt.

Queerteorin har sina rötter i post-modernistiska idéer. Postmodernism skiljer sig främst från marxismen i att studera makt separat på sina håll i samhället och mena att det inte har en ursprungspunkt. Alltså står postmodernismen i stark kontrast till marxismen som menar att makten utgår ifrån en social grupp som kontrollerar ekonomin.

Polygamt förhållande är ett kärleksförhållande med fler än 2 vuxna

1. Första tesen. Kommunismen kommer vara utan genus.

1.1 Genus är ett fängelse.
Jag menar att genus begränsar individens frihet. Det kan te sig trivialt om pojkar leker med bilar eller om flickor leker med dockor. Men med vilken rätt har en människa att säga till en annan hur de ska bete sig, vilka fritidssysselsättningar som är okej eller vem den har rätt att älska?
Det hela mynnar ut i heteronormativa sociala konstruktioner som är de begränsningar vi idag kallar kärnfamiljen som till sitt syfte är anpassad till kapitalismen. Det kan aldrig kallas frihet att leva i en påtvingad fastslagen socialt konstruerad mall av den klass som härskar över en.

1.2 Dikotomins sönderfall
Vad som varit säreget i de nuvarande genusuppdelningarna har också varierat över tid men det är överlappningen i en polär bild av genus som är intressant. Det är viktigt att poängtera att könsneutralt som vissa egenskaper och uttryck i allmänhet räknas som idag fortfarande har sitt ursprung ur dikotonomiskt tänkande kring genus. Könsneutralitet blir till synes progressivt men i själva verket reaktionärt då de upprätthåller dikotomin.

Kvinnor bar inte byxor innan första världskriget och att män är hemma och är föräldralediga är relativt nytt. I strävan efter jämlikhet mellan könen har kvinnan tagit mer plats i den mervärdesproducerande delen av produktionen så har hon också tagit del av vad som ansetts manligt. Något som haft stor påverkan för kvinnans frihet men tillåtits på grund av kapitalismens behov av en billig arbetskraftsreserv tillhands när fabrikerna visslat under högkonjunkturer.

När hon tidigare var mer begränsad till den del av ekonomin som syftar till gratis arbetskraftsreproducering dvs. underhåll av arbetskraft; vård, skola och omsorg. Därför har hon inte haft friheten att leva eller uttrycka sig i vad som anses vara manligt. Det här lever kvar än i dag i vad som är känt som tredje skiftet, alltså att kvinnan gör gratis arbete i hemmet utöver att hon idag tvingas lönearbeta. Så en viss frihet är uppnådd men på grund av genus så är förtrycket kvar trotts att kvinnan inte längre är låst vid reproduktion och underhåll av arbetarklassen.

Det finns säkert fler exempel, men är det inte fog för att bygga tesen att kommunismen kommer vara utan genus? När vi idag ser en tidigare orubblig svart/vit dikotomi börja naggas i kanterna och överlappningar sker? Jag menar att det är en process vi kan bevittna.

1.3 Genus är reaktionärt
Vi borde också ställa oss frågan, vem tjänar på nuvarande normer? Är det inte en grundval för kapitalismen med fasta familjeenheter med tillhörande normer?

”Familjer får barn vilket försäkrar nationen konsumenter till sina produkter och en arbetsstyrka som producerar dem, precis som det inbyggda familjesystemet tar hand om de sjuka och reducerar kostnaderna för det offentliga vårdsystemet ”

Man skulle kunna anta att ovan citat är från de marxistiska klassikerna men det är det inte.
Citatet är taget ur Queer Nation manifestet sid 24-25.

Queerteori är inte marxism eller ens en enhetlig ideologi fri från motsättningar. Men som marxister kan vi koppla ihop familjen och genus till den kapitalistiska överbyggnaden vilket också vissa queerteoretiker gör utan att vila på marxistisk grund. Queerteori menar jag i alla fall är en spontan och omedveten kritik emot kapitalismen. Jag menar omedveten för att den inte kritiserar kapitalismen i sig eller direkt utan kritiserar hur härskande klasser använder sociala normer som ett sätt att härska och förtrycka andra. Heteronormativa lagar kan vi till och med hitta så långt tillbaka som i Bibeln.

Det är alltså inget unikt för kapitalismen att härska genom normer utan ett fenomen som är kopplat till klassamhället uppkomst och vara. Därför är det alltid reaktionärt och samhällsbevarande att skydda och konservera genus.

För arbetarklassen spelar det ingen roll hur ens granne lever, vare sig det handlar om religion hudfärg, sexualitet eller genus. Det är en urgammal taktik från de härskande klassen att hitta fienden inom den förtryckta klassen. Det som förenar är social klass, den som vinner på att dela upp klassen för att kunna exkludera människor är inte i arbetarklassen objektiva intresse. Så varför skydda eller bevara en borgerlig konstruktion som genus när den kan dela klassen?

Men för borgarna spelar genus en viktig roll i familjen som koncept i nuvarande produktionsmodell. Både genus och familjen är formade efter den borgerliga ideologin och förstärker den. Syftet är att reproducera kapitalismens grundvalar. Att på effektivaste sätt säkerställa en arbetsstyrka, säkerställa konsumtion och säkerställa gratis underhåll av arbetarklassen. Andra alternativa normbrytande familjekonstellationer till exempel polygama förhållanden eller storkollektiv skulle inte vara lika lönsamma för kapitalismen.

Fler vuxna personer under ett tak som delar på ägodelar köper inte heller lika många varor. Om normen är en tvättmaskin, diskmaskin och en bil per två vuxna personer i ett hushåll blir det en av varje mindre sålt om det istället är fyra vuxna personer i hushållet. Fortsatt gratis underhåll skulle nog se det samma ut i de alternativa familjerna jag målar upp men reproduktionen av arbetsstyrka säkerställs nog inte i lika hög grad särskilt i polygama förhållanden.

Genus stärker den borgerliga ideologin som en helhet, inte bara materiellt utan även ideologiskt. En tydlig dialektisk växelverkan.

2. Andra tesen, jämlikhet mellan genus är ett liberalt koncept

2.1 Jämlikhet menade Marx var ett arv från liberalismen.

” Undanröjande av alla hinder för social och politisk jämlikhet” är också en mycket tvivelaktig fras, som inte kan ersätta kraven om “avskaffande av alla klasskillnader”. Alla geografiska orter kan inte erbjuda exakt likadana levnadsförhållanden; skillnaderna kan göras mindre men aldrig helt bortfalla. Folk som bor i Alperna kommer alltid att i viss utsträckning ha det litet annorlunda än slättbor. Idéerna om det socialistiska samhället som ett jämlikhetens rike är en ensidig fransk föreställning, byggd på det gamla slagordet “frihet, jämlikhet och broderskap” – en föreställning som i ett visst utvecklingsstadium hade sitt berättigande men som nu, i likhet med de tidigare socialistiska skolornas övriga ensidiga tankegångar, bör få tillhöra det förflutna. Den gör bara folk förvirrade, och frågan kan nu presenteras på ett betydligt klarare sätt.”

Korrespondans brev
Engels till August Bebel 1875

Poängen här är att genus byggs ovanpå kön, det biologiska, det materiella. Skillnader mellan människors fysiska vara kommer alltid att skilja den ena från den andra inte bara när det gäller kön. Att kalla något jämlikt beror helt på vad människan väljer att kalla jämlikt och mäta utifrån den eller de parametrarna. Ska kommunister verkligen upprätthålla genusdikotomin men nöja oss med att framhäva vissa parametrar och kämpa för att det blir jämlikt samtidigt som individer blir tilldelade vissa egenskaper, kulturella normer efter en fastslagen mall utifrån vad de föds med mellan benen?

2.2 Jämlikhet som dagskrav historisk

Kampen för jämlikhet måste också ses som en process i historien. Det var inte fel av kommunister att kämpa för jämlikhet mellan könen i form av exempelvis rösträtt när den borgerliga demokratin var så pass outvecklad. Men idag när kvinnan fått vissa politiska, kulturella och ekonomiska rättigheter (i alla fall i vår del av världen) är det dags att teoretiskt ta steget längre?

Jag menar inte att jämlikhet på något vis är uppnått i den mån vi tänker oss jämlikhet mellan könen, den ekonomiska kampen för lika lön är exempelvis fortfarande kvar.
Men kommunister begränsar sig inte till ekonomisk kamp.

Som kommunister ska vi vara den mest avancerade och progressiva delen av arbetarklassen, därför måste vi se till helheten där genus behandlar allt i vad kvinnan och mannen är under nuvarande produktionsform. Vi kan inte behandla vissa delar av kvinnans situation, såsom det ekonomiska läget, isolerat. Vi måste kritisera hela mallen av vad som utgör kvinnligt i det kapitalistiska samhället och med det också kritisera vad som är manligt.
Det är genus som ska kritiseras för det är grunden för själva kvinnofrågan, inte de olika delarna av det säregna kvinnoförtrycket.

Ingen kommunist tror att kvinnans sociala förtryck kan upphävas helt under kapitalismen, det är ren liberalism. Men att kvinnans sociala förtryck per automatik försvinner när hon blir delaktig i en demokratisk ekonomi, socialismen som produktionssätt men samtidigt är kvar i en borgerlig mall för hennes sociala vara är osannolikt. Men under socialismen kan vi anta att processen mot jämlikhet accelererar och kanske uppnås under senare skeden av socialismen som ett steg i att genus vittrar sönder.

Försvinner klass i hemmet på grund av kvinnas ekonomiska ställning?

Engels skrev i Familjens, privategendomens och statens ursprung:

”Inom familjen är han borgaren, kvinnan representerar proletariatet”

Engels kopplade det till att:

”Mannen måste i dag i det stora flertalet fall föda och livnära familjen, åtminstone i de besittande klasserna, och det ger honom en maktställning, som inte behöver några extra juridiska privilegier”

Men hur mycket av kvinnans sociala förtryck har försvunnit i och med att hon ekonomiskt blivit mer självständig från mannen sedan Engels skrev de där orden 1884? Fråga vilken kvinna som helst som bär nycklarna i handen redo att försvara sig efter en kväll på krogen. Långt ifrån tillräcklig.

Jag drar slutsatsen att om de (borgerliga) sociala normerna för könen är kvar under socialismen/kommunismen kommer mannen fortfarande vara borgaren och kvinnan proletären!

Men om jämlikhet är ett liberalt koncept, är hon verkligen fri när hon är jämlik? Eller byggs samma illusion om frihet under kapitalismen där alla påstås vara fria men vissa åtnjuter mer frihet än andra? Kämpar vi för kvinnans frigörelse i från mannen eller kvinnors totala frigörelse så måste det inkludera att genus vittrar sönder.

Jämlikhet var ett dagskrav i den tidiga demokratin, då ett revolutionärt dagskrav. Jämlikhet måste ses som en process i historien som rättfärdigades där och då. Det samma kan inte sägas idag.
Men vart leder då denna process? Jag menar att processen leder mot att genus upphör att existera.

Men för den skull kan vi inte släppa jämlikhet som något vi kämpar för och agiterar om idag, utan det jag menar att kommunister från ett teoretiskt perspektiv måste vara på det klara med är att nuvarande genus inte är revolutionärt eller inte ens progressivt, utan jämlikhet är ett steg i att genus vittrar sönder.

Precis som vi idag kämpar och agiterar för socialismen. Syftet är att förbereda och leda arbetarklassen till sitt historiska öde att bygga socialismen för att på sikt avsätta sig själv som härskande klass. Med det är vi på det klara att det egentligen är kommunismen vi strävar efter på längre sikt.

2.3 Kamp emot genus är revolutionärt

Istället för att ha som mål att försöka skapa jämlikhet mellan genus, en social konstruktion inte skapad av arbetarklassen, är det inte mer revolutionärt att kämpa för genus söndervittring? För att i framtida socialistiska och kommunistiska samhällen ge individen största möjliga frihet att utveckla och uttrycka sig själv? Ett samhälle där individens biologiska vara inte dikterar hur individen tillåts leva sitt sociala liv.

Även om kampen emot genus är den mest radikala och revolutionära så vill jag understryka att kämpa för jämlikhet inte helt eller kanske inte ens delvis kan läggas åt sidan. Jämlikhet tjänar fortfarande som dagskrav för att förbättra kvinnors livssituationer och påvisa kapitalismens nödvändighet av att förtrycka kvinnan innanför och utanför hemmet. Utan det jag menar och öppnar för är teoretisk klarhet i att jämlikhet är liberalt och att målet, kommunismen är och måste vara helt utan genus.

3. Slutord. Kommunismen måste vara utan genus.

150 år har gått sedan man började diskutera vad kommunismen kommer att vara.
Kommunister, vetenskapliga socialister, studerar processer i samhället och med det förutspår vad framtida högre utvecklade samhällen kommer ha för grundvalar.

Marx såg framför sig ett klasslöst, statslöst och penninglöst samhälle.

Med över 100 års erfarenheter av klasskamp, mer specifikt den centrala delen kvinnokamp.

Med diskussioner av frågor och med dagskrav som rör familj samt jämlikhet för att underlätta arbetarnas vardag och göra dem mer fria. Utifrån dessa diskussioner, praktisk kamp och segrar och med Marx tidigare analyser i ryggen är jag redo att tyda denna process som att kommunismen kommer, utöver att vara klasslös, statslös och penninglös, även vara genuslös.

Patrik Lindh
SKP Uppsala

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.