INRIKES Under kapitalismen skapas det märkliga motsättningar – som den mellan ”grundvattnet och jobben” på östra Gotland, där man brutit kalk i över 100 år. Mark- och miljööverdomstolen har nämligen beslutat att det är slut med Cementas kalkbrytning där från den 31 oktober.
Det är välkommet för dem som tänker på miljön: när det skapas enorma hål på grund av brytningen sugs grundvattnet runtomkring in i dem och pumpas sedermera ut i havet – ett slöseri som leder till döende växtlighet och i längden konsekvenser för människan.
Men den tidigare fackligt aktive Göran Olsson för de oroligas talan: här kommer ju jobb att försvinna, tusentals och åter tusentals, särskilt när man räknar med den kringnäring som Cementa genererat.
Branschorganisationen Byggföretagen är snabbt framme och larmar om varsel som påverkar sammanlagt 280 000 personer och räknar med kraftigt minskade investeringar. Och fackföreningen Byggnads hakar genast på och säger att brytningsstoppet betyder att 3 600 färre bostäder kan börja byggas varje månad.
Så nu är det inte bara jobben som hotas, nu hotas bostadsbyggandet i bostadsbristens Sverige – och då måste vi förstå att miljön får stryka på foten. Även om Hans Lööf, professor vid KTH, menar att branschen blåser upp siffrorna ordentligt i egenintresse, och att till och med kapitalismen nog ska klara av ett brytningsstopp.
Samtidigt upplever vi den hetaste sommaren i mannaminne i Europa, översvämningar lägger städer under vatten och katastrofbränder härjar i alla världsdelar: miljön är hårt pressad och vi står inför enorma problem. Inte minst kommer människor att lida brist på vatten på många håll inom en överskådlig framtid.
Men istället för att ta strid för mänsklighetens framtid ylar fackets byråkratiska ledning med i kören för att skaffa vinst och visar att de inte kan tänka sig en annan samhällsordning än den kapitalistiska – ett tecken så gott som något på att miljöfrågan måste bli revolutionär!
Intressant foto ni har från det nedlagda kalkbrottet i Limhamn.
Men som nyfiken undrar jag om varför utnyttjandet upphörde 1994.
För ett otränat öga som mitt funderar jag om det inte borde öppnas – om Slite stängs? Och Ojnareskogen – vad skulle hända där om Slite stängs. Är det skrinlagt för tid och evighet?
Ojnare är nu en del av ett område som är beslutat att bli nationalparken Bästeträsk. Det tar några år innan det är klart men det går att följa på länstyrelsen Gotland. Det är dessutom lite olika kvalitet på kalkstenen som går till betong och den som görs kalk av. Tyvärr finns det andra områden på Gotland som utländska företag äger som planeras att sprängas bort. Till saken hör att stenen i stort sett är gratis.