Theodorakis är död – det kommunistiska arvet lever vidare

KULTUR Med anledning av den stora grekiska tonsättaren Mikis Theodorakis bortgång publicerar vi ett översatt uttalande från Greklands kommunistiska ungdoms (KNE) centralkommitté. Samtidigt som media över hela världen gör allt för att dölja musikens ursprung och betydelse, är det viktigt att framhålla det arv som Theodorakis musik utgör för de grekiska kommunisterna och för arbetarklassens kamp för ett samhälle fritt från utsugning och förtryck.

Mikis Theodorakis livsverk kommer för alltid att få varje ung kommunist och varje kämpande hjärta att brinna, med sin tonsättning av ”alla hungrigas och förorättades dröm” om ”hela världens bröd, ljus och sånger”. Detta arv kommer finnas kvar inristat och rotat i alla små och stora kämpars själar, likväl som i de nya kamper som väntar.

Theodorakis spelade en avgörande roll i skapandet av den grekiska ”entechno”-genren och utgjorde ett viktigt kapitel i den moderna nygrekiska kulturen, med globalt inflytande. Han tonsatte de viktigaste grekiska poeterna, genom att gifta den klassiska musiken med den traditionella grekiska och på så sätt med noter uttrycka det grekiska folkets ängslan, önskan, begär och kamper. Så som han själv uttryckte det: ”Folket kunde inte ens närma sig den stora poesin för att det inte hade tillgång till nycklarna som öppnar de stora dörrarna. Genom att göra den stora poesin till sång och föra den till folkets läppar, är det som att jag erbjöd den sällsynta nyckeln för att öppna de stora dörrarna.” Han tonsatte Solomos, Valariotis, Polemis, Drosini, Palamas, Chatzopoulos, Malakasi, Gripari och senare även Seferis, Elitis och – inte minst – Ritsos med vilken han förenades av en djup relation som lämnade efter sig i det närmsta ouppnåeliga skapelser.

Mikis Theodorakis, med sin flerdimensionella, oroliga och konstant skapande personlighet, lämnade efter sig sina fotavtryck på ungkommunisterna festivaler, ibland när han dirigerade från scenen och ibland när han talade från talarstolen. Han var närvarande på de första kommunistiska festivalerna och hjälpte till att etablera festivalens grundläggande karaktär som en av de viktigaste institutionerna i den moderna grekiska kulturen. På den 8:e festivalen var han medlem i juryn för den konstnärliga tävlingen tillsammans med Ritsos och andra kamrater. Av särskild vikt är även den stora konserten på den 21:a festivalen som tillägnades försöken att rädda KKE:s historiska arkiv efter en översvämning. Även hans medverkan under den 43:e festivalen 2017 berörde.

I tidig ålder organiserade han sig i EAM (befrielsefronten mot nazisterna) och i KKE, han deltog i strider under Decemberhändelserna, han genomled förskräcklig tortyr i fängelser och i exil, han aktiverade sig olagligt och skaffade sig erfarenheter som kom att utgöra den jordmån ur vilken hans oändliga musikaliska värld trädde fram. Han själv beskrev:

Mina starkaste och vackraste år upplevde jag i KKE:s led. (…) Som ni ser är mitt CV fullt med de kamper som jag utkämpade under KKE:s ledning. Kamper som kombinerades med det musikaliska skapandet under den perioden.

Mikis Theodorakis musik, inspirerad av vårt folks arv av kamp, kommer för alltid leva vidare som en stor politisk gåva som överlämnas mellan generationer. KNE och KNE:s festival kommer göra sitt yttersta för att denna stafettpinne ska lämnas över till de yngre åldrarna, då vi är väl medvetna om att ”vi är många, vi är alla (…) steg som vandrar med säkerhet mot framtiden” (Ritsos) – ett stycke som också är titeln på årets stora konsert med verk från tonsättaren i samband med KNE:s 47:e festival, som tillägnas minnet av Theodorakis och hans outtömliga förtjänster.

KNE:s centralkommitté

One thought on “Theodorakis är död – det kommunistiska arvet lever vidare

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.