Inför FN:s klimatmöte i Glasgow –miljökatastrofen rycker närmare

KLIMAT FN ska i månadsskiftet oktober/november hålla sitt klimatmöte i Glasgow, och nu duggar rapporterna tätt om att världen inte kommer att klara av att uppfylla målen i Parisavtalet. Att klara en temperaturökning på ”bara” 1,5 grader är det inte alls tal om längre.

Istället är vi på väg mot en ökning på mellan 2,7 och 2, 9 grader, och FN:s generalsekreterare António Guterres har inte fel när han säger att vi står på randen till avgrunden och att framtiden kan innebära enorma förluster i människoliv och försörjningsmöjligheter.

Bakgrunden är att de 191 parter som undertecknade Parisavtalet nu har olika klimatmål och miljöprogram som leder till att utsläppen av växthusgaser kommer att öka med 16 procent fram till 2030 jämfört med 2010, vilket framgår av en ny FN-rapport. Det är en mindre ökning än vad som skulle funnits utan några åtgärder alls, men det hindrar inte katastrofen från att rycka närmare. Och det var inte precis vad man kom överens om, eftersom utsläppen istället måste minska med 25 procent för att klara Parisavtalets två graders ökning.

Detta har naturligtvis redan tidigare rapporterats på längden och på tvären, det har forskats om det och sammanställts varnande artiklar. Den senaste i raden är en rapport i United in Science som sammanfattar och bekräftar vad vi redan vet – vi är på väg mot olidligt varma temperaturer, katastrofsomrar och ständiga extrema väderhändelser. Den senaste heta sommaren var bara en försmak. Redan under de kommande fem åren kommer vi att uppleva perioder med en temperatur som ökat de där 1,5 graderna man hade hoppats att växthuseffekten skulle stanna på…

Ländernas och företagens oförmåga beror inte på illvilja, det är bara hur det kapitalistiska systemet fungerar. En i verklig mening miljövänlig kapitalist är ett skämt och en paradox: hen skulle aldrig kunna hävda sig i konkurrensen och omedelbart slukas av hungriga konkurrenter. Och därför är alla kapitalets löften och alla överenskommelser mellan imperialistiska länder meningslösa, de kan helt enkelt inte uppfyllas eftersom det drabbar det egna företaget eller i ett större perspektiv det egna landet och alla dess företag, och snart står industri- och profitdöd för dörren.

Därför visade sig exempelvis allt prat om en grön återhämtning efter pandemin vara munväder. Så vad får vi? En storm av ord, små förbättringar i marginalerna, och uppmaningar att leva mer klimatsmarta liv. Det duger inte – vi vill ha oerhört mycket mer: en planet som det går att leva på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.