KULTUR Turning Torso har blivit Malmös arkitektursevärdhet, och turisterna gapar upp mot de vinklade höjderna som ser ut att vrida sig mot himlen – och visst är det spännande formgivning. Men precis intill ligger ett experiment i hållbart bostadsbyggande som går under beteckningen European Village, minst lika spännande och med den extra bonusen att man kan få promenera ganska ensam genom området.
European Village ligger i Västra hamnen, där kommunen alltså köpte in mark och fastigheter från nedlagda industrier, mestadels varv. Man upprättade en ny stadsplan som låg i framkanten när det gäller stadsplanering, miljöhänsyn och markhantering. Komfort, en hälsosam boendemiljö och hållbarhet skulle stå i centrum. Här planerades och byggdes i slutet av 1990-talet ett antal radhus byggda av olika europeiska länder, där den här visionen skulle utgöra grunden. Det vara bara några länder som nappade (Tjeckien, Sverige, Litauen, Ungern, Norge och Danmark), så området fylldes på i flera etapper på mera vanligt kommersiellt sätt, inte utan kritik av kvalitet och egenskaper. Till sist blev det i alla fall ett par kvarter nära havet. Och vandrar man in där så hittar man ändå något som liknar en framtidsvision bland de här mer eller mindre ekologiskt byggda och hållbara husen.
Här finns en vacker kanal mellan husen (också för att man ska kunna få till en bra avrinning av regnvatten), mycket grönt och föredömligt planerade små gatstumpar och öppna platser, trädgårdar och uteplatser som sömlöst glider över i det offentliga rummet. Själva kärnan i den europeiska byn blev ju ganska liten, så det är svårt att uttala sig om hur en större stadsdel skulle tagit sig ut – men det som finns är varierat, ett gaturum som buktar ut och in, bildar små enheter som liksom trär upp sig på besökarens gångriktning. Det skapar intresse, en känsla av att vara välkommen och ”mitt i området”. Naturligtvis är det gågator, och på parkeringen intill finns hyrcyklar och till och med en bil som man kan hyra där på direkten.
På en generös öppen gräsyta som inte känns anlagd går vägar utanför området, där man kan följa havet och ta sig ned till badplattformar och solterrasser av trä, där det en gång fanns industriella hamnbassänger. Till och med en utsiktbalkong som sticker ut över havet och ger den oförsiktige svindel har man anlagt, och skapat en ovanlig och intressant samhörighet mellan boende och hav, strand och gata.
En framtidsvision som tunnades ut
Men framtidsvisionen i sin helhet blev nog inte riktigt vad arkitekterna först hade tänkt sig. Snart omgavs European Village av mer konventionella radhus och lyxiga lägenhetshus, det ena större än det andra, med pampiga inglasade balkonger mot den spektakulära vyn och riktigt häftiga prislappar. Miljötänket tunnades ut, även om det manas fram som en ursäkt för de gigantiska investeringarna som fortfarande pågår, men det mesta blev som det brukar bli när de stora byggföretagen tar för sig – ”ett miljonprogram för de rika” som en kolumnist i Expressen beskrev det. Vad kostar det att bo här? Ungefär 16 miljoner för ett hus i European Village säger en av de boende, som dock flyttade in när det var hälften så dyrt, och något mindre belopp för lyxvåningar runtomkring… nej, det är inget för de trångbodda familjerna i Rosengård precis.
Men ändå. Det finns något här att inspireras av, ett nytt sätt att skapa moderna stadsdelar i samklang med naturen och att bygga in skönhet i människornas vardag. Det borde förstås ha fått bli en möjlighet för alla, och inte bara en meningslös, gyllene bur för de besuttna – fast det vore naivt att förvänta sig något annat av kapitalismen. Men det finns ju ingen anledning att stryka visionen från agendan för en bättre morgondag.
Marina Weilguni
