Har socialismen fungerat i Norden?

DEBATT På Arbetet Debatt har Jonas Sjöstedt och Pelle Dragstedt publicerat en text om socialismen. De skriver om hur den faktiskt har fungerat och att vi har exempel här hemma på just det! Efter att Arbetet Debatt inte velat ta in det svar som SKP:s ordförande skrivit publicerar vi det istället här.

I den beskrivning av kapitalismen som Sjöstedt och Dragstedt presenterar finns inte mycket att invända mot. Kapitalismen skapar ojämlikhet, undergräver demokratin och hotar vår framtid på planeten. Vår situation karaktäriseras av skyhöga bostadslån och allt mer otrygga anställningar. Det är ett ohållbart system.

I kritiken av kapitalismen kan många enas. Det är inte nödvändigtvis så svårt. För den som med öppna ögon tittar på världen ser orättvisorna. Det är vid socialismen som våra vägar dock skiljs åt.

Är välfärden socialistisk?

Inte bara i Sverige men i stora delar av världen hålls den svenska välfärden fram som ett exempel på socialism. Sverige är en inspiration för förtryckta och utsugna människor världen över, landet hålls fram som ett exempel på att en annan värld är möjlig. Precis som Sjöstedt och Dragstedt skriver. Vi har valt att leva i en delvis socialistisk ekonomi, skriver de.

Vi behöver inte resa någonstans för att studera hur socialism fungerar, utan det gemensamma ägandet och välfärden, undantagen från kapitalismens logik, ger oss tillräckligt mycket att studera på hemmaplan.

Detta är grunden i deras argumentation och det är en grund som leder fel. Det är en både farlig och illusorisk grund.

Välfärdens historia är en historia om klasskamp. Det är en historia om en välorganiserad arbetarrörelse som stridit, offrat och vunnit. Det är en historia om en socialism – vad man nu än tycker om dess förtjänster och brister – som funnits på andra sidan Östersjön och som tvingat de svenska storföretagen till en viss återhållsamhet, som gjort att de varit tvungna att acceptera vissa krav.

Men välfärden är också en historia om kapitalism. Om hur kapitalismen också haft behov av välfärden.

När miljonprogrammen byggdes, så var det inte av omsorg om de fattiga arbetarna som man gjorde det. Själva bygget utfördes av privata aktörer och blev den skjuts som Skanska behövde för att bli ett verkligt storföretag. Miljonprogrammen lyckades även koncentrera arbetskraften till de industricentra som fanns, de utgjorde en viktig aspekt i den industripolitik som fördes.

När enhetsskolan infördes, så var det inte av omsorg om elevernas bildning som man gjorde det. Om maskinerna ska kunna utvecklas måste också arbetarna utvecklas. Utbildningen blev alltså nödvändig utifrån behovet hos storföretagen. Om kvastarna ska sopa bra, får man inte snåla med skaften, som Gunder Hägg en gång sjöng.

När sjukvården rustades upp, så var det inte av omsorg om människan som man gjorde det. Arbetskraften måste reproducera sig på både lång och kort sikt. Enkelt uttryckt: en arbetare som går sönder måste lagas.

Det perspektivet kan man anlägga på varje aspekt av välfärden men poängen jag vill göra är ingen annan än att välfärd under kapitalismen är kapitalistisk välfärd. Den är begränsad, kringskuren och långt ifrån tillräcklig – att kalla den socialistisk missar den potential som socialismen har när det gäller utvecklingen av välfärden.

Det gemensamma ägandet

Här följer Sjöstedt och Dragstedt två olika spår: å ena sidan möjligheterna i löntagarägda företag och kooperativ, och å andra sidan det statliga ägandet, som de gör liktydigt med det socialistiska ägandet.

Är löntagarägda företag och kooperativ socialistiska? Erbjuder de ett alternativ till privatkapitalismen?

För den enskilda arbetaren som finns i kooperativet kan det säkert ta bort en viss press och det kan säkerligen finnas fördelar med driftsformen. Ett faktum kvarstår dock och det är att varje kooperativ befinner sig på en marknad och är underkastad marknadens lagar. För att kunna existera måste de vara konkurrenskraftiga på den kapitalistiska marknaden med allt vad de innebär.

Detta aktualiserar ett problem som Sjöstedt och Dragstedt inte tar upp: problemet är inte de enskilda företagen utan själva marknaden, alltså systemet i sig.

Men staten då?

En ledtråd får vi i diskussionen kring välfärden, då staten tagit på sig en rad välfärdsuppgifter som inte till ringa del motsvarat behovet hos privatkapitalet. Vi har här att göra med oljan i maskineriet – statens främsta uppgift är att se till att allt löper på bra. Eller rättare sagt, så bra som det behövs.

Historiskt har staten varit verksam på områden där det inte riktigt funnits tillräcklig profit för de privata företagen eller där det krävts en överblick som inte de privata företagen kunnat skaffa sig. Jag tänker nu på järnvägarna, som varit absolut nödvändiga för att frakta varor. Jag tänker på välfärden, som varit absolut nödvändig för bland annat reproduktionen av arbetskraft. Jag tänker på gruvnäringen, som varit absolut nödvändig för den privata industrin.

Det är i sammanhanget mindre viktigt om dessa företag bedrivs med vinst eller inte. Välfärden är – för staten åtminstone – inte vinstinbringande. Här bär den kostnader som är nödvändiga och som genom skatten betalas av det arbetande folket. Det finns dock, som Sjöstedt och Dragstedt påpekar, effektiva statliga bolag som bringar in pengar till staten. Dessa pengar – och detta är viktigt att påpeka – kommer från en effektiv kapitalistisk verksamhet i både Sverige och i utlandet och de används i praktiken för att lösgöra pengar för den privata kapitalistiska verksamheten. Hur då? Jo, de pengar som staten själv kan generera är pengar som det privata kapitalet inte behöver lägga ut för reproduktionen av arbetskraften. Dessa blir istället till profit.

Poängen är enkel: staten ser till att systemet fungerar. Den har i sig ingenting med socialism att göra och det gemensamma ägandet är gemensamt bara för kapitalismen, inte för vanligt folk.

Framåt mot socialismen?

Ska vi framåt så måste vi ha målet klart för oss. Vi måste studera vår historia, både den nordiska och den socialistiska. Ska vi kunna göra det så måste vi ha de grundläggande begreppen klara för oss och inte blanda samman äpplen och päron.

Den diskussion som Sjöstedt och Dragstedt inlett är välkommen men för den som söker svar på vad som hänt och vilken väg som leder framåt kommer att bli besviken, för den leder ingenvart. På sin höjd leder den tillbaka till kampen för en lite bättre kapitalism.

Andreas Sörensen

En tanke på “Har socialismen fungerat i Norden?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.