Tjeckien: Lärdomar av det kommunistiska partiets erfarenhet av deltagande i borgerlig förvaltning

UTRIKES För första gången sedan 1920 kommer det inte sitta några kommunister i det tjeckiska parlamentet. Detta efter att Böhmen och Mährens Kommunistiska Parti (KSČM) misslyckats med att få fem procent av rösterna, den gräns som krävs för att komma in i parlamentet.

Med glada kommentarer, spydigheter och antikommunism hälsade internationella och tjeckiska borgerliga medier KSČM:s resultat i valet.

KSČM bildades genom det tjeckoslovakiska kommunistpartiets upplösning, som fram till 1992 bestod av ett förbund mellan KSČM och det slovakiska kommunistpartiet. 1992 gjorde dock de borgerliga domstolarna bedömningen att förbundet var en ”kriminell organisation”. Från det att partiet bildades riktades angrepp mot partiet, både inifrån och utifrån för att försöka omvandla det till ett socialdemokratiskt parti

Dessa försök tog sig bland annat uttryck i bytet av partisymbolen från hammaren och skäran till de ”två körsbären”. Inspirationen till dessa kom från sången Körsbärens tid, som är associerad med den franska kommunen. Därtill försökte man byta namn och göra sig av med ordet kommunist. I en intern medlemsomröstning 1992 röstade dock över 75 procent av partiet för att behålla det kommunistiska namnet.

Partiets bas, känslomässigt kopplad till socialismen, motsatte sig aktivt de socialdemokratiska och opportunistiska grupperna som efter kontrarevolutionen försökte slutföra sitt uppdrag genom att upplösa partiet.

Den skarpa interna kampen under första halvan av 90-talet kulminerade 1993, då de opportunistiska grupperna och partiets ordförande G. Svoboda lämnade partiet. Man hade försökt göra om KSČM till ett ”demokratiskt socialistiskt parti”.

Det bör noteras att även om majoriteten av partiets parlamentsledamöter följde den opportunistiska tendensen, lämnade partiet och ursprungligen bildade ”Vänsterblocket” och sedan ”Demokratiska  Socialistpartiet”, fick de i valet 1996 inga mandat medan KSČM fick mer än 10 procent.

De följande åren hade partiet relativt stark representation och många parlamentsledamöter men assimilerades dock i det parlamentariska arbetet. De utarbetade inte en klassorienterad linje för utvecklingen av arbetarrörelsen eller för att stärka banden med den tjeckiska arbetarklassen. De betydande insantserna för att rädda partiets kommunistiska namn och karaktär var inte tillräckligt för att säkerställa partiets återuppbyggnad på revolutionär basis, med nödvändiga programmatiska förändringar till skydd för partiet. Detta har många gånger bevisats av partier över hela världen.

Frågorna kring vad som låg bakom socialismens nederlag var speciellt intensiva i ett före detta socialistiskt land som Tjeckien. Arbetarklassen, de folkliga skikten och ungdomarna krävde ansvarsfulla svar och det var absolut nödvändigt att i detalj studera orsakerna till kontrarevolutionen, att analysera misstagen, de opportunistiska avvikelserna och brotten mot den socialistiska konstruktionens principer.

Det var absolut nödvändigt att berika kommunisternas uppfattning om socialismen, att kritiskt och självkritiskt undersöka erfarenheterna och att på grundval av detta försvara socialismens erövringar och formulera ett modernt revolutionärt program som en avgörande faktor för att kommunisterna ska kunna svara på de krav som ställs på dem i kampen mot kapitalet och dess makt.

Vägen till den borgerliga förvaltningen och stödet till Babis regering

Utan dessa revolutionära grunder och eftersom partiet följde de välkända och skadliga ”övergångsstadierna” mellan kapitalism och socialism var det oundvikligt att partiet skulle välja en borgerlig förvaltning. Genom att åberopa den så kallade ”enheten mellan vänstern och de progressiva krafterna” och systematiskt uppmana det socialdemokratiska partiet (CSSD) till samarbete deltog KSČM tillsammans med CSSD i många regionala förvaltningar.

År 2004 var partiet med och grundade det opportunistiska ”Europeiska vänsterpartiet”, en följd av dess ståndpunkt ”för en djupgående reformering och demokratisering av EU”, samtidigt som det fastställde en rad mål, såsom: ”Ett system för kollektiv säkerhet på grundval av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa”, ”förkastande av alla typer av olaglig invandring i EU” och krav på ”att EU ska ta sitt ansvar enligt Schengenavtalet, stärka gränsskyddet och förhindra inflöden av olaglig invandring.”

Inom samma ram hävdade också KSČM att socialismen byggs i det kapitalistiska Kina och partiet gav sitt stöd till stora ryska monopols investeringar i Tjeckien.

Från 2018 och fram till april 2021 stödde KSČM det högerextrema ANO-partiets regering med Babis  som premiärminister och sade att ”regeringen uppfyller våra villkor”.

De villkor som KSČM ställde var en gradvis ökning av löner och pensioner, skydd av naturresurser från ”utländska händer”, ökningen av statens andel av vattenförvaltningen, beskattningen av kyrkans restaurering och upprätthållandet av högkvalitativa och välfinansierade hälso- och sjukvårdstjänster utan att öka patienternas avgifter.

”Villkoren”, även om de uppfylldes, lämnade åt sidan problemens problem, det vill säga den kapitalistiska exploateringen, som är borgerliga staters och regeringars järnlag. Under dessa omständigheter rörde KSČM inte – och det var inte möjligt att röra – kärnan i kapitalets strategi, EU:s och Natos inriktning, den borgerliga statens folkfientliga budgetar som istället fortsatte obehindrat under den period då KSČM stödde den borgerliga regeringen.

I april 2021 meddelade partiet att det drog tillbaka sitt stöd till regeringen för att ha ”brutit mot villkoren” i samarbetet, efter att ANO-regeringen främjat en rad arbetarfientliga åtgärder, hanterat pandemin genom att främja utarmningen av folkhälsosystemet och istället stärka hälsoföretagsgrupper, stödde Natos planer och var det första landet efter USA som öppnade ett ”diplomatiskt kontor i Israel” i Jerusalem.

För att bättre förstå Babiš regering räcker ett uttalande som den dåvarande tjeckiske premiärministern gjorde vid ett besök i Berlin, där han sa att ”det kommunistiska partiet borde ha förbjudits på 90-talet…” På frågan från journalister om hur det är möjligt att säga detta medan KSČM stöder hans regering svarade Babiš att ”detta stöd är bara för en engångsföreteelse och dessutom har KSČM ingen påverkan på regeringen…”.

Reträtt från en självständig kamp leder till djupare och djupare integration

KSČM:s extra kongress, sammankallad efter det negativa valresultatet, återupplivade den gamla debatten om ”vänsterns samarbete och enhet”, med diskussioner om ett valsamarbete med det socialdemokratiska partiet (CSSD), som också åkte ut ur parlamentet.

Den ovan beskrivna kursen understryker och påminner om att varje reträtt som de kommunistiska partierna gör från den oberoende organisatoriska, ideologiska och politiska kampen, och varje form av stöd till borgerliga regeringar, får smärtsamma konsekvenser på bekostnad av arbetarnas och folkets intressen och integrerar allt djupare de kommunistiska partierna i det exploaterande systemet, oavsett resultatet i parlamentsvalet.

På så sätt deltar kommunistpartierna objektivt i försöket att manipulera folket, bli delaktiga i genomförandet av folkfientlig politik, odlar illusioner om att den borgerliga staten, borgerliga regeringar eller partier av alla nyanser samtidigt kan tjäna monopolens intressen och vinster och arbetarklassens behov.

Att dra tillbaka stödet till en borgerlig regering, vare sig det gäller Babiš högerextrema regering i Tjeckien eller den socialdemokratiska regeringen Costa i Portugal, på grund de falska förväntningar som dessa val odlat, kan inte återställa kommunistpartiernas trovärdighet och dölja den skada som har gjorts och får stora konsekvenser för partiernas relation till arbetarklassen och de andra utsugna skikten.

Värdefulla slutsatser i kampen för en revolutionär återuppbyggnad av den kommunistiska rörelsen

Att generalisera studien av kommunistpartiernas mycket negativa erfarenheter av samarbete med regeringar och partier som tjänar storföretagen och deras strategi kan bidra till att dra slutsatser som kommer att stärka kampen för att övervinna krisen i den kommunistiska rörelsen och som kan intensifiera ansträngningarna för rörelsens revolutionära återuppbyggnad.

KKE: s beslutsamma hållning, att på alla sätt vägra stödja Syrizas så kallade ”vänsterregering”, är ett viktigt arv för vårt parti. Bourgeoisien, staten och dess institutioner, som regeringen, är oåterkalleligen motståndare till folket och dess intressen. Vare sig det gäller socialdemokrater eller liberaler och högerextremister, i egen majoritet eller i samarbete, antigen genom att delta med ministrar eller stödja med sin röst eller tolerera en regering, har kommunisterna ingen plats i den borgerliga förvaltningen.

De kommunistiska partiernas uppdrag är att spela en ledande roll i utvecklingen av klasskampen, i omgruppering av arbetarrörelsen och de sociala allianserna, i utvecklingen av klasskampen mot monopol och kapitalism, i erövringen av arbetarnas makt, i socialismen-kommunismen, i en värld utan utsugna och utsugare.

Kostas Papadakis
Europarlamentariker och medlem i KKE centralkommitté
Artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Rizospastis den 13-14 november 2021

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.