INRIKES Vanliga människor i Sverige lider nu under de högsta elpriserna på decennier. Förklaringarna som erbjuds är många och bakom dem skymtar olika intressen. Ingen ifrågasätter dock den grund som elmarknaden står på – avreglering och monopolisering. Hur gick det egentligen till när avregleringen beslutades? Riktpunkt erbjuder här en kort sammanfattning.
Den första motionen om avregleringen av elmarknaden lades av Carl Bildt och Per Westerberg, båda från Moderaterna. Den lades fram 1992 och retoriken handlade som alltid om konsumenternas frihet att välja:
Målet är att genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av resurserna och att till-
försäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser.
Det som följde därpå var att den borgerliga regeringen plockade upp motionen och snyggade till den lite. Ett år senare lade man fram propositionen Handel med el i konkurrens där man utöver den vanliga retoriken också bland annat kunde läsa följande:
Prisbildningen anpassas till kundernas behov och förutsättningar.
En rätt vågad formulering. Har kunder någonsin behov av en prisbildning? Om kundernas förutsättningar att betala är låga, skulle då priset sättas därefter? Så fungerar det naturligtvis inte, men när man vill få igenom en viktig fråga är det viktigt att säga vad folk vill höra.
Propositionen antogs av riksdagen men hann inte träda i kraft innan Socialdemokraterna åter vann regeringsmakten. Förslaget, som ursprungligen skulle börja gälla 1995 lades på is i väntan på en utredning.
Reaktionen från vänster
Med propositionen på is kunde Socialdemokraterna vinna lite andrum. Det tog dock inte mer än ett halvår innan Socialdemokraterna la fram en så gott som identisk proposition om avregleringen av elmarknaden. I propositionen Ny ellagstiftning står följande att läsa:
Den nya ellagstiftningen innebär konkurrens i handeln med el som ökar valfriheten för elkonsumenterna och skapar förutsättningar för en ökad pris- och kostnadspress inom elförsörjningen.
Hitta skillnaden mellan Socialdemokraternas och högerns förslag, den som kan.
Ännu längre vänsterut fanns Gudrun Schyman och Vänsterpartiet, som i en motion riktade kritik mot Socialdemokraterna. I motionen uttrycker Schyman sin förvåning över Socialdemokraterna la fram ett förslag som ”i stort är identiskt med det förslag den borgerliga majoriteten genomtrumfade våren 1994.”
Förvåningen kan dock i verkligheten inte varit alltför stor. Fortsätter man läsa motionen ser man att man i själva verket ”anser att förslaget till ny ellag är alltför långtgående” – mot förslaget som sådant fanns det alltså ingen opposition! Istället förespråkade man ”en mer anpassad reformering av ellagen”!
Så var det med den historien.
I praktiken enighet kring avregleringen – varför?
För att det finns stora intressen bakom. I Vänsterpartiets motion skymtar dessa fram, även om partiet anpassade sin politik:
Risken är uppenbar att förslaget till reformerad elmarknad endast gynnar stora industriföretag och andra större sammanslutningar.
Avregleringen av elmarknaden skedde utifrån de behov som storföretagen och monopolen i Sverige hade och har. Därför lade den borgerliga regeringen ursprungligen fram förslaget och Socialdemokraterna förde det vidare, låt vara efter en liten konstpaus.
Vänsterpartiet, som alltid troget kapitalismen, försökte mildra vissa konsekvenser men anslöt sig till principen om avreglering.
Så fungerar politik under kapitalismen. De verkliga besluten tas inte i riksdagen utan i slutna styrelserum och alla kapitalets politiska partier spelar sin roll och anstränger sig för att smidigast möjligt få igenom den politik kapitalet beställt.
Vad menas med ”vänsterpartiet som alltid trogen kapitalismen”, ser ut som du inte fattar att vänsterpartiet är emot kapitalism, men att dom förmodligen inte kunnat göra något åt privatiseringen då dom inte haft den makten.
Hej Ana,
Vänsterpartiet är lika lite anti-kapitalistiskt som Kinas Kommunistiska Parti är kommunistiskt. Se bortom namnet och vad de själva säger och titta istället på den objektiva verkligheten. Den säger oss att precis som Vänsterpartiet under Gudrun Schyman inte hade något emot en avreglering av elmarknaden, så har de ingenting en inskränkning av strejkrätten eller försämring av anställningstryggheten. Det är ett systemparti som ibland pratar om anti-kapitalism och socialism för att locka radikala röster till sig, men som sen kanaliserar in dem till ett stöd för kapitalismen, genom att bland annat stödja Socialdemokraterna. Det är ett systemparti, precis som alla andra partier i riksdagen.
Ja, att avreglering leder till ökade priser, särskilt i glest befolkade områden där konkurrensen är begränsad, är ju tyvärr ingen nyhet längre. Staten behöver ha stor kontroll över samhällsbärande funktioner. https://www.dagensmedicin.se/alla-nyheter/apotek/lakemedel-dyrare-efter-avregleringen/
Wow intressant! analysen verkar en helt trovärdig.
Som liberal har jag märkt att mycket blir faktisk dyrare genom avregleringar.
Annat exempel är bilbesiktningen.