SKP: Vårt parti och Kina

PARTIET I ett nyligen publicerat uttalande klargör Sveriges Kommunistiska Parti sin ståndpunkt beträffande Kina. Genom att granska ett uttalande som partiet nyligen blev ombett att skriva under kommer en svidande kritik av en av världens starkaste imperialistiska makter till ytan.

Det kinesiska uttalandets syfte är klart. Här handlar det inte om något annat än att stärka den kinesiska imperialismens positioner genom att knyta till sig så många vänskapliga organisationer och partier som möjligt. 

Den klasslösa demokratin

I uttalandet pressar det kinesiska kommunistpartiet hårt för att demokratin ska förstås som någonting höjt över klasskampen och verkligheten. Den diskuteras aldrig i samband med den ekonomiska verkligheten och den tas aldrig upp som ett redskap för en härskande klass. Förhållandet mellan bas och överbyggnad finns inte där.

Istället vill man definiera demokratin som ett mål i sig, vilket alla världens länder tillsammans kan sträva efter, helt oavsett det ekonomiska system som härskar i varje land. Klasskampen abstraheras bort till förmån för ett brett och allmänt begrepp som inte förpliktigar till något. 

Taget till sin spets handlar det om att framställa demokratin som något som kan ena hela världen, oavsett vilken klass som härskar i respektive land. På så sätt döljer man den sociala verkligheten – för hur kan kapitalisterna helt enkelt välja demokratin framför den allt skarpare konkurrens som kännetecknar det globala kapitalistiska systemet?

Relativismen

Kanske ännu viktigare är de svenska kommunisternas särskådande av den relativism som genomsyrar hela det kinesiska uttalandet. På flera ställen dyker den upp och kanske mest tydligt kommer den till uttryck när det kinesiska partiet menar att det bara är folket i ett givet land som kan bedöma huruvida det är demokratiskt eller inte.

Det sättet för med sig flera problem. För det första, så försvinner alla objektiva måttstockar och demokrati kan vara precis vad som helst. Frågan reduceras till vad ”folket” (vem definierar för övrigt ”folket” och hur kan man säkerställa vad de vid ett givet tillfälle tycker?) för närvarande upplever och varje analys bortom just detta blir fullkomligt meningslösa. Det blir en omöjlighet att upprätthålla den vetenskapliga socialismen och samtidigt skriva under ett uttalande som detta.

För det andra, så är det ett illa dolt försvar av den kinesiska imperialismen. Det är ett sätt att förekomma kritik. Den kan enkelt avfärdas genom att det kinesiska partiet hänvisar till denna relativism. På så sätt försöker man undkomma en närmare granskning av det egna systemet. Det ska nämligen räcka med att säga att det kinesiska folket har sagt att Kina är demokratiskt.

Samexistensen

En av poängerna som görs i det kinesiska uttalandet är att det är möjligt att samexistera. Att kapitalistiska länder kan existera sida vid sida och bygga inte bara demokrati, utan också frihet, välstånd och utveckling tillsammans. Kort sagt, att kapitalisterna i slutändan inte måste slita varandra i stycken.

För den som till mods fortfarande tror att Kina är socialistiskt innebär det att landet upprätthåller den teoretiska möjligheten att socialismen kan existera sida vid sida med kapitalismen. Här har historien ett och annat att säga om omöjligheten av den fredliga samexistensen. Kapitalismen kan aldrig tolerera andra system vid sidan av sig självt.

För de som ser nyktert på Kina och ser landets kapitalistiska karaktär blir förslaget om samexistensen mellan kapitalistiska stater i bästa fall en omöjlig önskedröm och i värsta fall ett aktivt försök att lura människor. Det finns ingen möjlighet till fredlig samexistens mellan kapitalistiska nationer när dessa samtidigt är inbegripna i en alltmer våldsam konkurrens om marknadsandelar, transportrutter, avsättningsmarknader och råvaror. 

Visst kan de slå sig samman av olika anledningar, men inte för samexistensens skull, utan för att stärka varandra i konkurrensen mot ännu starkare fiender. En allians av kapitalistiska stater är dock alltid flyktig. De släpper aldrig sina egna intressen och när det finns något att vinna på att överge tidigare allierade så gör man det. 

Så fungerar kapitalistisk diplomati och det är det kinesiska kommunistpartiet ute efter att dölja, för att på så sätt kunna stärka sin egen ideologiska och politiska position i den imperialistiska kampen.

För de svenska kommunisternas del gör partiet klart att det kan man aldrig acceptera. Att ställa sig på den ena eller andra sidan i en kamp mellan imperialister är ingen väg framåt för ett revolutionärt kommunistiskt parti, konstaterar man istället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.