KLIMAT Vänsterpartiets miljlöpolitiska talesperson Jens Holm lämnar riksdagen, eftersom han inte tycker att han längre kan företräda V:s nya klimatpolitik.
Partiledningen i V vill nu enbart tala om industrins miljöpåverkan, men givetvis inte på ett systemkritiskt sätt. Vad det istället ska handla om är förstås en grön omställning till ny teknik, vilket Riktpunkt tidigare har rapporterat om .
Nu visar det sig också att flera ämnen är närmast tabubelagda inför årets valkampanj, eller som det heter: de ska bara diskuteras om de särskilt efterfrågas . När väljare vill diskutera miljö ska det inte pratas om att minska köttkonsumtionen, inte om att privatkonsumtionen ska reduceras överhuvudtaget, och inte heller om förbud av fossildrivna bilar. Det handlar om att rekrytera männniskorna från bruksorten och fjärma sig från den urbana medelklassen, säger Ida Gabrielsson, vice ordförande i V.
Plankapitalism är V:s nygamla idé
Det aktuella dokumentet med listan på förbjudna ämnen kan man inte läsa på nätet längre, men skriften ”Från ord till handling” finns att ladda ned. Det är detaljerad information om ett stort antal föreslagna miljöåtgärder, som efter en stund låter slanten trilla ned: V vill ge den kapitalistiska staten mandat att peka med hela handen, så att de enskilda kapitalisterna rättar in sig i det gröna ledet. För en del av dem kommer det att vara mycket profitabelt och för andra inte, och som totalitet skulle vi kanske, möjligen, få lite anstånd med miljökatastrofen. En sorts plankapitalism som eliminerar de icke-gröna och låter de andra svälla upp, alltså, eller i snällaste fall en tro på att staten svävar över klasserna, ekonomin och hela rasket, så att den kan tas i anspråk för lite reformism.
Och här ser man det ju tydligt: att inte kritisera kapitalismen leder bara runt i cirkel. Kapitalismen är nämligen på det stora hela inte planeringsbar, eftersom den bygger på konkurrens, och därför kommer Nooshi och gänget aldrig att få förverkliga sin åtgärdslista. Och dessutom är det självklart att ny grön teknik inte kan spottas fram i den takt som gör det möjligt att fortsätta precis som förut med profit, tillväxt och meningslös konsumtion. Men Jens Holm och livsstilsförändringarna leder förstås inte heller nånstans, världen varande som den är.
Business as usual eller socialism?
Så om man bestämmer sig för att bevara kapitalismen, ja, då kommer folket på bruksorten att reagera när man säger att de ska sluta med kött eller handla ekologiskt. De har inte råd, de fattar inte varför de ska göra uppoffringarna och de ser med ett visst förakt på dem som har löner som gör att de faktiskt kan leva mer hållbart. Och om man då framhärdar i sin inomkapitalistiska individuella ”lev grönt-politik” så får man inga röster.
Men det kanske man inte får i alla fall. För ”business as usual” med gröna förtecken är ju kapitalets melodi som visslas av både socialdemokrater och borgare, och de visslar så mycket högre. Och SD rider på de åsidosatta landsortsbornas ilska mot hippies från staden – mycket snyggare än V nånsin kan göra.
Det finns förstås också en annan sak som ligger Vänsterpartiet i fatet: de har glömt den revolutionära lösningen, ett socialistiskt samhälle utan profit och tillväxtkrav, med gemensamt planerad produktion och konsumtion. Ett samhälle där livsstilsförändringar och en ny syn på vad som är livskvalitet grundas på gemensamma kollektiva val för både stad och land, och där grön teknik används för människornas bästa, inte kapitalets.
Det är den politiken både bruksorten och stadsborna kan hitta hos Sveriges Kommunistiska Parti.
Mitt i prick!