INRIKES Socialdemokraterna körde över sitt eget kongressbeslut och ställde sig bakom en medlemsansökan till Nato. Den är nu underskriven och inskickad. Turkiets president Erdogan sätter dock käppar i hjulet och säger sig inte vilja godkänna Sverige som medlem. Vad ligger egentligen bakom?
När medlemsansökan väl är inskickad måste varje medlemslands parlament godkänna ansökan. Det betyder att 30 olika länder nu ska godkänna Sverige och Finland som medlemmar i Nato – säger ett land nej, så stannar hela processen. Detta är just vad Turkiet hotat med att göra.
Varför vill inte Turkiet släppa in Sverige?
Bakom beslutet finns en rad faktorer. I svensk media framhävs framför allt Turkiets kritik mot att Sverige tagit emot politiska flyktingar från Kurdistan, framför allt PKK och YPG framhålls som ett problem. Det har fått Ann Linde att förtydliga att Sverige visst betraktar PKK som en terrororganisation, precis som EU gör.
En mer undanskymd roll spelar det vapenembargo som både Finland och Sverige sedan 2019 riktade mot Turkiet. Detta infördes för tre år sedan, då turkiska soldater gick in i norra Syrien. För embargots upprättande spelade också det turkiska köpet av ryska luftvärnsrobotar in. Embargot är fortfarande aktivt och innan det trädde i kraft kunde Sverige exportera vapen för omkring 300 miljoner kronor till Turkiet årligen.
Det som emellertid inte diskuterats ännu är de turkiska relationerna med Ryssland. Landets agerande vid den ryska invasionen av Ukraina visade tydligt vilken balansgång Turkiet försöker sig på – utan att ta ställning för endera sidan valde man att försöka medla.
Relationerna mellan Turkiet och Ryssland
Sedan kontrarevolutionen i Sovjetunionen har relationerna mellan Ryssland och Turkiet mer eller mindre varit positiva. Med några undantag, som när ett ryskt flygplan sköts ned av turkisk militär, har inte mycket kunnat rubba de positiva relationerna – inte ens mordet på den ryska ambassadören i Turkiet 2016.
Bakom detta finns naturligtvis inget annat än ekonomiska intressen. Det är värt att lyfta vissa siffror för att visa hur viktiga dessa faktiskt är:
- Handelsvolymen mellan länderna, det vill säga exporten och importen sammantagen, ligger på lite mer än 26 miljarder dollar. Det är betydligt mer än de 18 miljarder dollar som handelsvolymen mellan USA och Turkiet ligger på.
- Av denna handelsvolym är det framför allt rysk export till Turkiet som är viktig. Den ligger på omkring 22 miljarder medan den turkiska exporten till Ryssland ligger på omkring 3-4 miljarder.
- De turkiska investeringarna i Ryssland var på över 10 miljarder dollar 2019. I USA fanns det samma år lite över 2 miljarder dollar i turkiska investeringar.
- Ryssland har tidigare sålt missilsystem till Turkiet, vilka de valt framför västerländska motsvarigheter.
- Både 2019 och 2021 var de båda ländernas ledare överens om att öka handelsvolymen mellan länderna från de 26 miljarder som den låg på för några år sedan till 100 miljarder dollar.
- Även om Turkiet har ökat sin import av naturgas från USA och genom bland annat Azerbajdzjan försöker skaffa andra källor, förser Ryssland landet med en tredjedel av landets naturgas.
- Ryssland bygger just nu ett kärnkraftverk i Mersin i södra Turkiet värt omkring 20 miljarder dollar.
Även om det är långt ifrån en uttömmande bild av de turkiska relationerna med Ryssland, så visar det ändå att Turkiet också måste förhålla sig till Ryssland och upprätthålla goda relationer med landet. Trots vissa motsättningar i utrikespolitiken, såsom i Kazakstan, tillåter inte verkligheten något brott i ländernas relationer.
Utifrån detta är det heller inte så svårt att se att Turkiets invändningar mot ett svenskt medlemskap inte främst kommer från Sveriges inställning till Kurdistan, utan det handlar om en geopolitisk verklighet där Turkiet fortsätter att balansera mellan USA-EU-NATO å ena sidan och Ryssland å den andra.
Andreas Sörensen
