Den internationella webbtidningen Politsturm intervjuar SKPs internationella sekreterare

TEORI Karl Gunnarsson, internationell sekreterare i Sveriges Kommunistiska Parti, har intervjuats av den internationella webbtidningen Politsturm. Riktpunkt publicerar här intervjun som bland annat tar upp den svenska ansökan om medlemskap i NATO, nationalchauvinism, opportunism och socialemokrati.

Politsturm: Hur går det i Sverige just nu i allmänhet? Hur karakteriserar du partiets situation för tillfället?

Karl: Om vi lämnar Sveriges ansökan till Nato åt sidan, som vi i nuläget kan konstatera kommer att sluta med ett svenskt medlemskap, så börjar kampanjen inför det kommande valet i september att trappas upp. Vi kommer att delta i valet på riksdagsnivå och ställa upp med kandidater till flera landstings- och kommunfullmäktigeval. Att delta i valen kommer att sätta vår organisatoriska förmåga på prov, samt visa hur väl vi kan tillämpa lärdomarna från tidigare val. Sverige har, för att uttrycka det artigt, ett säreget valsystem, vilket gör det mycket dyrt för små partier som vårt att delta i stor skala, men valen är en möjlighet för oss att lyfta partiets profil, något som är en utmaning när människor i stort sett bara kan höra från oss, och om oss, genom våra egna kanaler och våra konton på sociala medier.

Som jag nämnde är vi ett litet parti, men vi växer, och jag tror att fler människor blir mottagliga för vårt budskap, hur svårt det än kan vara att få ut det. Attackerna mot arbetares rättigheter har ökat i Sverige, där strejkrätten nästan har avskaffats, och lagen om anställningstrygghet kommer att försvagas senare i år, vilket accepterats av stora socialdemokratiskt kontrollerade nationella fackförbund. De som borde ha varit arbetarnas kämpande organisationer har alltså tagit på sig  rollen att passivisera arbetarna. Vi ser det akuta behovet av en kämpande organisation som samlar radikala arbetare, och människor från andra sociala skikt vars intressen ligger i linje med arbetarklassens, för att leda kampen för arbetarnas rättigheter på antikapitalistiska grunder. Att bidra till bildandet av en sådan organisation är ett viktigt mål för oss, men vi har mycket arbete framför oss.

Sverige och Nato

 Politsturm: Hur reagerar svenska folket på de aktuella händelserna: den ökande militariseringen över hela världen, att Sverige och Finland går med i Nato? Vilka är regeringens huvudargument? Agiterar ni emot? Vilken påverkan har er agitation?

Karl: Den ryska invasionen av Ukraina var en vattendelare när det gäller svenskarnas syn på Nato. För första gången visade en opinionsundersökning att drygt hälften av de tillfrågade var för ett svenskt Nato-medlemskap. Det Socialdemokratiska partiet, som historiskt har hävdat att det är emot, eller åtminstone skeptiskt till Nato-medlemskap, bytte snabbt ställning och satte som regeringsparti igång processen för att Sverige skulle bli medlem i Nato.

Socialdemokraterna hävdar att säkerhetsläget har förändrats radikalt till följd av invasionen av Ukraina, vilket kräver att Sverige söker garantier för att säkerställa landets säkerhet; något som bara Nato kan ge. Att Sverige går med i en imperialistisk militärallians är dock i sig en upptrappning och ökar risken för att svenska folket ska befinna sig i krig. I strävan efter ett svenskt medlemskap i Nato agerar Socialdemokraterna inte i svenska folkets intresse, utan som alltid för den svenska kapitalistklassen, som ser medlemskapet som ett sätt att säkra sin egen konkurrenskraft och garantera tillgång till nya marknader, särskilt för vapenexporter.

Det har varit många demonstrationer mot svenskt Nato-medlemskap runt om i landet och vi har deltagit där vi kan fritt presentera vårt eget ställningstagande och analys. Detta inkluderar att kritisera Nato-motståndare som styrs av en borgerlig uppfattning och andra felaktiga idéer som grumlar och förvränger problemet. Vi deltar inte om det skulle kräva av oss att underteckna eller acceptera ett gemensamt uttalande med andra deltagande organisationer eller grupper, eftersom ett sådant uttalande oundvikligen skulle utgöra en kompromiss vad gäller vår antiimperialistiska opposition mot Nato.

Det är svårt att bedöma om motståndet mot Nato gör några framsteg bland folket. På kort sikt är regeringen inställd på sin kurs mot Nato-medlemsskap och den kommer inte avvika från den oavsett av hur den allmänna opinionen än kan utvecklas. Att Sverige blir medlem i Nato signalerar inte på något sätt slutet på vår kamp mot Nato och för fred. Genom vårt motstånd och med vår analys kan vi förklara de pågående processerna och övertala fler att gå med i vår kamp.

Imperialismen, nationalchauvinism och invandrarfientlighet

Politsturm: Hur är synen på krisen i Ukraina bland svensk vänster? Vilken ställning tar de stora organisationerna? Vi har sett artiklar av er ordförande Andreas Sörensen om Ryssland och dess plats i det imperialistiska systemet. Ni kritiserar också era motståndare från Kommunistiska Partiet. Vad tycker ni om dem som har en socialchauvinistisk och opportunistisk ställning? Är det inget annat än ett enda misstag, eller en konsekvens av deras synsätt, strategi och taktik?

Karl: Även om den svenska vänstern kanske inte helt speglar den globala vänstern, är den ändå en del av den och har ungefär samma åsiktsbredd. Även här finns det många som istället för att stå med folken och fördöma båda sidor i en imperialistisk konflikt, i någon utsträckning väljer att stå på det ”bättre” imperialistiska blockets sida. Partierna till vänster i parlamentet stödjer alla den ukrainska regeringen, oavsett deras inställning till Nato-medlemskap. Jag har redan pratat länge om det Socialdemokratiska partiet, som kan ses som en del av vänstern, och kvar att diskutera bland Riksdagens partier blir då Vänsterpartiet, som fortfarande är motståndare till ett svenskt Nato-medlemskap, även om det inte är förvånansvärt att deras argument mot medlemskap helt är grundade i ett borgerligt tankesätt. Miljöpartiet, som man kan klumpa ihop med vänstern, gör inga anspråk på att vara ett arbetarparti, så det förtjänar knappast att nämnas här.

Mycket kan sägas vad gäller socialchauvinister och opportunister och det kan lätt vara ett ämne för inte bara en artikel, utan en serie artiklar. Det tidigare nämnda Vänsterpartiet har kommit långt bort från sitt arv som ett av Kominterns grundande partier. Dess nuvarande socialdemokratiska skepnad är ett resultat av en lång process av opportunistisk politik, som huvudsakligen, men inte endast, kan spåras till Folkfrontsdoktrinen. I det fallet kan vi se ett stort misstag som påverkade den långa processen som följde, men det kan inte så enkelt sammanfattas till ett kort svar.

Arbetaklassens svans, inte dess avantgarde

Karl: Jag ska försöka att kortfattat förklara den chauvinism som är utbredd bland så kallade kommunister och socialister i Sverige. Tendensen att ställa svenska arbetare mot utländska arbetare visar, förutom bristande solidaritet, en oförmåga att tänka utanför kapitalismens ramar och att agera som en kommunist genom att för arbetarna kräva allt som de förtjänar, behöver och har betalat för med sitt arbete. Det avslöjar också en djup förvirring om den kapitalistiska statens roll, att den på något sätt har en plikt gentemot landets arbetare och att den bättre kan uppfylla denna plikt om utländska arbetare, eller migranter och flyktingar i allmänhet, utesluts. Rötterna till detta är uppenbarligen opportunistiska, på det sättet att de ser en trend inom arbetarklassen som är invandrings- och migrationskritisk och hoppar på den i hopp om att få stöd genom det. Frågan måste i så fall vara: stöd för vad? Dessa chauvinister agerar som arbetarklassens svans snarare än dess avantgarde.

På sin höjd kan partier som väljer denna väg inte bli något annat än socialdemokratiska, fast med en mer radikal retorik – en som bara kritiserar ”nyliberalism” snarare än kapitalism och imperialism – och en tendens att göra migranter och flyktingar till syndabockar. Genom att ställa arbetare mot arbetare tjänar de ingen utom kapitalet som de undviker att nämna.

Om vi nu går vidare måste jag lyfta fram punkten att opportunism inte bara är en fråga om ett enkelt val längs vägen, det lilla misstaget som får allt att spåra ur. Det är snarare ett misslyckande som härstammar från en fundamentalt felaktig världsbild som leder till felaktiga slutsatser i varje enskilt fall. Kommunistiska Partiet har motsatt sig Sveriges Nato-medlemskap, men i sin argumentation misslyckas det med att förklara de imperialistiska krafterna som är grundläggande i frågan, eller för den delen den svenska statens klasskaraktär. När de, med all rätta, motsätter sig Rysslands invasion av Ukraina, gör de det på grund av folkrätten, en tydligt borgerlig skapelse som vanligtvis tillämpas till det starkaste imperialistiska blocket fördel, och inte på grund av internationell solidaritet. Även när de lyckas komma fram till rätt slutsats gör de det utifrån fel anledningar.

Politsturm: Vilka är de främsta konsekvenserna för Sverige och svenska folket av att landet går med i Nato? Är det möjligt att bekämpa militärhysteri och chauvinism?

Karl: Som jag nämnde ovan är det en upptrappning om Sverige går med i Nato och inte ett drag för fred. Det kommer att göra det mer sannolikt att svenska folket hamnar i krig, att unga svenskar måste strida i imperialistiska krig för Sveriges monopolkapitals profiter. Den svenska militärbudgeten höjdes redan innan Sveriges Nato-medlemsansökan, men med en mer offensiv hållning hos den svenska statsapparaten är det troligt att utgifterna fortsätter att öka, på bekostnad av viktiga tjänster för det svenska folket, såsom sjukvård, utbildning och så vidare.

Att kämpa mot detta kan endast göras utifrån antikapitalism och antiimperialism, eftersom dessa problem är djupt rotade i det imperialistiska systemet och kommer att fortsätta att existera så länge som systemet gör det. Det råder ingen tvekan om att de problem som kapitalismen orsakar kan bekämpas och i själva verket övervinnas. Historien  har visat oss att det är möjligt. Men för att den kampen ska leda till seger måste den föras på ett principiellt sätt. Opportunism leder bara till nederlag för folket.

Politsturm: Till sist: vad skulle du vilja önska våra läsare?

Karl: För era läsare önskar jag framgång i organiseringen och kampen för de arbetande folken och de folkliga skikten. Vi måste undvika det träsk som är nationalchauvinism, eftersom det inte tjänar någon annan än kapitalet, och kom ihåg att våra intressen är gemensamma. Framtiden är vår i internationell solidaritet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.