VAL 2022 – KLIMAT Johan Hultman, professor i kulturgeografi i Lund, känner panik när han läser partiernas valmanifest i klimatfrågan, skriver han i Aftonbladet.
Det han skriver är rätt märkligt. Först lyfter han nio storföretag, representanter för ytterligare ett tusental, som skrivit ett öppet brev till världens makthavare, där de ville ha tydliga mål och verktyg för att kunna bygga en värdeskapande, men grön, marknadsekonomi. Det de framför allt talade om var inte klimatkrisen, utan artutrotningen. Klimatkrisen vore ju potentiellt lättfixad, menar Hultman, bara stäng fossilkranen – men artutrotningen, där har vi komplexitet.
Läsaren står frågande, eftersom artutrotningen är en aspekt av klimatkrisen, och eftersom resurserna som förbrukas är både alla sorters råvaror och fossil energi. Och naturligtvis går ekosystemen under och arterna utrotas i den profitdrivande processen.
De här företagen har alltså insett att användandet av naturen som resurs kan leda till en katastrof som stoppar fortsatt ekonomisk tillväxt. Detta är resultatet, menar Hultman, av att vi delat in världen i ”samhälle” och ”natur” och eftersträvat någon sorts balans däremellan. Men man måste ju faktiskt se dem som ett och detsamma.
Politiska avsiktsförklaringar
Läsaren begriper återigen ingenting, eftersom Hultman inte kan ge någon förklaring till hur detta akut efterfrågade paragdigmskifte ska rädda både oss och marknadsekonomin och profiten. Företagen säger ju helt klart att de vill ha ett sätt att få profit samtidigt som de räddar klimatet, naturen och djuren. Komplicerat, säger professorn.
Ja vad gör man nu då, tänker läsaren – och då meddelar Hultman att han vill ha avsiktsförklaringar från modiga politiker inför valet – och att ”avsiktsförklaringen ska innehålla konturerna av en politik som utgår från att mänskligheten står inför ett existentiellt stup som resultat av den artutrotning vi själva skapat genom en ohejdad resursifiering av naturen”.
Det är nästan löjligt. ”Existentiellt stup” – och problemet är att fixa till en värdeskapande marknadsekonomi? Ja, det är ju kanske inte så konstigt att riksdagspartierna inte bryr sig särskilt och att deras miljöpolitik orsakar panik, för den ekvationen går inte alls att lösa. Johan Hultman borde nog kolla in SKP som är väl medvetna om det existentiella stupet och har både förslag, avsikter och mod nog att säga vad som krävs, och det är inte precis en grön marknadsekonomi.
RÖD OMSTÄLLNING! Ge din röst till SKP 11 september och stöd arbetet för en socialistisk, hållbar planekonomi!
