KULTUR Behöver du en paus i vardagen och en stunds stillhet omgiven av magiska bilder? Då kan du fram till den 18 september bege dig till konstupplevelsen/utställningen Van Gogh Alive på Fyrishov i Uppsala. Du får ta del av ett helt nytt sätt att se på konst, och för min del kan jag bara säga att det var helt andlöst vackert och dessutom lärorikt.
Van Gogh var en människa som slets mellan glädjefylld inspiration och nattsvart mental ohälsa, och som han själv så klokt analyserade det, så hängde det nog samman. Att se världens alla färgskiftningar, dagrar, mönster och sammanhang blev kanske för mycket till sist, särskilt som han också såg hur livet tedde sig för dem som arbetade hårt på åkrarna i hans ungdoms Holland eller för dem som dränkte sina besvikelser i alkohol på kaféerna i Paris. Han kände visserligen att han själv också arbetade hårt vid sitt staffli, men när man ser bilderna på jordbruksarbetarna eller de härjade människorna runt borden med absint i glasen, så förstår man att han var medveten om skillnaderna i livet. Inte för att han skildrar bara, eller ens särskilt mycket, misär – hans bilder är levande, sprakande och vackra – men de gömmer inte livets brutalitet i skönhet.
En upplevelse i många dimensioner
Konstupplevelsen är mångfacetterad, bilderna skimrar och lyser i en jättelik svart sal, väggarna och golven fylls av målningar och detaljer, av citat från konstnärens brev, av biografiska notiser. Den klassiska musiken som spelas är mjukt anpassad till bilderna och ger en extra dimension. Man sugs in i små vinjetter, uppförstorade till att fylla en vägg, och plötsligt ser man sådant man inte ens noterat fanns i konstverket förut. Ett penseldrag som gör en mun bitter, en färgklick som gör en blomma till en galax i miniatyr. Och man kan följa hur van Goghs värld blir alltmer kaotisk, oberäknelig, osäker. Till slut vrider sig molnen som malströmmar, de svarta fåglarna flaxar hysteriskt och med en pistolknall är det slut. Konstnären tog sitt liv när han inte orkade längre. Arvet han lämnade till oss står inte i proportion till hans korta liv.
Jag tycker upplevelsen blev bättre av att läsa om de olika bilderna och om konstnärens liv i en sal före själva bildspelet – för den som vill veta är det bra att ta sig tid, så att målningarna ses mot en historia. Men att bara låta sig hänföras fungerar säkert också bra, det beror nog på vem du är.
Marina Weilguni
