Det är en myt att löneökningar driver på inflationen

TEORI & HISTORIA Bland nyliberala och ny-keynesianska ekonomer har tanken att ”löneökningar driver på inflationen” fått en status som motsvarar ett teologiskt mantra. Närhelst arbetare kräver en lön att leva på eller en reallön (en lön som är anpassad till inflationen) använder politiker, fackföreningsbyråkrater och kapitalister denna myt om en påstådd automatisk koppling mellan löneökningar och inflation som ett medel för att hålla nere lönenivåerna på lägsta möjliga gemensamma nämnare för att öka profiten.

Från ett marxistiskt perspektiv är mervärdet källan till profiten. Detta definieras som skillnaden mellan värdet på produkten av arbetet och det faktiska pris på arbetskraften som betalas ut i löner.  Att säga att löneökningar förvärrar inflationen är ett sätt att hålla arbetarklassens löner nere och säkerställa att låglön blir ett diktatoriskt tvång. Med arbetarklass menar marxister majoriteten av all dem som överlever i den kapitalistiska politiska ekonomin genom att sälja sin arbetskraft i utbyte mot en lön.

Några konkreta exempel

Ett konkret historiskt exempel från den ursprungliga stagflationsepoken på det sena 1970-talet visar hur felaktigt det är att löneökningar driver på inflationen. I Sverige ökade konsumentpriserna mellan 1976 och 1978 med 23%, samtidigt som medianlönen för industriarbetare bara ökade med 14%.  Ett annat, aktuellt exempel från september 2022: USA:s centralbank (US Federal Reserve) höjde styrräntan med 0,75 procent, den mest drastiska räntehöjningen sedan tidigt på 1980-talet. Räntehöjningen i september 2022 kommer att öka kostnaden dramatiskt för bostadslån, billån och kreditkort för arbetarklassen och medelklassen, och därmed förvärra den högsta inflationsuppgången på fyra decennier.

Ränta och kredit spelar en roll i att påverka inflationsnivåerna. Vad som verkligen driver på inflationen idag är inte lönenivåerna (som är tämligen låga), utan snarare effekterna av krediter (skulder hos privatpersoner, företag och den offentliga sektorn) och förlängd kvantitativ lättnad (quantitative easing = när en centralbank köper upp obligationer från stater eller från privata företag, så att efterfrågan på obligationerna ökar och räntan som köparen kompenseras med blir lägre). Det är centralbanken och de privata bankerna som har skapat förutsättningarna för den radande inflationen, inte de fackföreningsorganiserade arbetarna som med rätta kräver reallöner. 

Bara socialismen kan stoppa inflationen

Påståendet att löneökningar driver upp inflationen är helt och hållet myt. Faktiska, genomsnittliga timlöner för arbetare i USA hade i september 2022 sjunkit med 2,8 procent under de senaste 12 månaderna. Enligt tankesmedjan Economic Policy Institute  står arbetskostnader för mindre än 8 procent av inflationen i USA. I den mån som socialdemokratiska fackföreningsbyråkrater ställer sig bakom taktiken att hålla lönerna nere hjälper de till med att säkerställa de låga lönernas tyranni.  Inflationen är både en skattebetalning och en lönesänkning. För att få slut på inflationen för alltid måste det kapitalistiska produktionssättet ersättas med det socialistiska. För att se till att kapitalismen och dess stat avskaffas måste arbetarna organisera sig I ett marxistiskt politiskt parti och I fackföreningar som för en militant klasskampspolitik.

 

Manuel X.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.