COP27 och människans hälsa i en skadad miljö

KLIMAT FN:s stora klimattoppmöte COP27 startar idag i Egypten. Naturligtvis kommer diskussionens vågor att gå höga, ett antal beslut kommer att fattas och resolutioner skrivas, och i slutänden är det ändå högst sannolikt allt att fortsätter som vanligt. Positivt är  emellertid att vi får tillgång till nya fakta och forskning genom de rapporter som släpps inför och under mötet.

Människans hälsa i klimatkrisens spår är ett av de aktuella ämnens som diskuteras, bland annat i den medicinska tidskriften The Lancet  som tar upp hur hälsan påverkas av de fossila bränslena. Ett tema är det alltmer ofta förekommande extremvädret. De senaste åtta åren har varit de hetaste åren någonsin sedan man började mäta temperaturer, något som förutom en ökning av värmerelaterade dödsfall med 68 % innebar värmestress, värmeslag och annan hälsopåverkan. Dessutom sprids infektionssjukdomar lättare och under längre tid per år. Värmeexponering ledde även till att ofattbara 470 miljarder potentiella arbetstimmar gick förlorade globalt 2021 – det betyder främst att människor förlorade arbetsinkomst och att välståndet minskade drastiskt i länder med stor fattigdom – samtidigt som materiella skador på grund av väderhändelser slog extra hårt mot dem.

Under tiden går världen mot en uppvärmning på 2,5 grader – men bara om nuvarande klimatlöften hålls. Klimatkrisens katastrofala hälsoeffekter förvärras de närmaste decennierna om inget drastiskt görs, menar rapportförfattarna.

En rapport som bara behandlar Europa visar i stort sett samma mönster. Slutsatsen är här att Europa bör nå nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050 för att uppfylla åtagandena i Parisavtalet, vilket alltså inte ser ut att hända. Rapporten räknar fram att utsläppen är ungefär 5,6 ton koldioxid per person bara från förbränning av fossila bränslen för energiproduktion, samtidigt som nära hälften av de europeiska länderna använder offentliga medel för att subventionera fossila bränslen. Man håller också fram EU:s plan REPowerEU som vill påskynda övergången till ren energi som en källa till hopp, och man menar att Europa är betydelsefullt för hur klimatförändringarna ska hanteras – man ser en ledande roll i övergången till en ny, miljövänlig och hälsosam ekonomi.

Problemen som inte syns i rapporterna

Problemen med katastrofrapporterna och deras åtgärdsförlag är, trots att de låter oss förstå vidden av de problem vi står inför, många.

  • För det första är en sådan ledande roll för Europa detsamma som ett profitabelt uppsving för europeisk ”grön” industri på bekostnad av andra länder, och på bekostnad av andra industrisektorer. När det gäller andra länder kommer alltså europeiska kapitalister att dra vinstlotten och  skaffa sig ett övertag gentemot exempelvis tredje världen och öka fattigdomen där, och därmed också dessa länders oförmåga till miljöåtgärder.
  • När det gäller andra industrisektorer kommer framtidens energiproduktion förmodligen att fortsätta vara precis så splittrad som den är i dagsläget – fossilindustrin kämpar för sina profiter mot den nya ”klimatvänliga” sektorn och staten balanserar mellan dem, eftersom profit och tillväxt är just nyckeln till att industrin fungerar under kapitalismen. En grön omställning under rådande samhällsskick skapar med nödvändighet en konkurrenssituation, där staten endera går in och betalar för den del av energiproduktionen som ser ut att tappa i tillväxt, eller bestämmer sig för att satsa på en specifik del: den fossila eller den ”miljövänliga”. En ständig ökning av produktionen går förstås före alla andra mål, som hälsa och miljö.
  • En faktisk förändring i produktionen, där det krävs industrinedläggningar och/eller subventioner, kostar förstås samhället, och den kostnaden kommer staten att ta ut från den arbetande befolkningen i form av skatter, medan profiten fortsätter att rulla in till företagen direkt från människornas arbete. Det ger vid handen att miljöomställningen, om den i någon utsträckning genomförs seriöst, kommer att bli en mycket tung börda för arbetande människor och en kassako för industrin.
  • Dessutom är mycket av det som presenteras som miljöåtgärder helt enkelt profitdrivna projekt som ser en möjlighet att göra pengar på klimatkrisen.
  • Och till sist är också den bästa tänkbara och renaste energiproduktionen, transporten och konsumtionen ett miljöhot om den ständigt och ohämmat eskalerar. Och eskalera måste den i den visntdrivna kapitalistiska ekonomin.
Internationellt anti-spridningsavtal för fossila bränslen?

Det nu diskussionsaktuella förslaget om ett juridiskt bindande internationellt fördrag som skulle fasa ut fossila bränslen är därför naivt. Det har sitt ursprung i ett  öppet brev från hälsoorganisationer om hur fossila bränslen påverkar vår hälsa, och visar naturligtvis på situationens allvar, men lösningen är naturligtvus helt omöjlig i  dagens värld. Det hjälper inte att Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör Tedros Ghebreyesus  stöder tanken – det här är inget som COP27 eller vilken som helst annan toppkonferens  mellan kapitalistiska stater skulle kunna anta.

Med risk för att upprepa det självklara: vi behöver ersätta kapitalismen med ett socialistiskt, planerat samhälle  – då först blir åtgärder och internationella fördrag meningsfulla.

 

Marina Weilguni

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.