UTRIKES Den imperialistiska invasionen av Ukraina har pågått i över ett halvår och ser inte ut att ta slut i första taget. Rysslands införlivande av ett antal ukrainska regioner har höjt insatserna i kriget och de har även fört med sig ett element av ideologisk krigföring.
I regionen Zaporizjzja i östra Ukraina har den rysk-kontrollerade huvudstaden blivit staden Melitopol eftersom man inte lyckats ta kontroll över regionens huvudstad. I Melitopol – och i andra städer – har de lokala myndigheterna återställt en Leninstaty som togs ner 2015 i den avkommuniseringskampanj som de ukrainska myndigheterna drev. Vad betyder det och varför gör man så?
Är Ryssland socialistiskt?
För de allra flesta är svaret på detta uppenbart. Efter kontrarevolutionen i början på 90-talet återupprättades kapitalismen genom Jeltsins försorg, vilket ledde till en av de största demografiska katastroferna i landets historia, då medellivslängden för framför allt män sjönk med flera år. Kapitalismen, med sin strävan efter kapitalackumulation och exploatering av arbetskraft blev dominerande och på socialismens grund byggdes en högt koncentrerad kapitalism.
Under sina första trevande år var den ryska kapitalismen inte alltför effektiv men under Putins presidentskap kunde den stabiliseras alltmer och efterhand bli en större internationell spelare, som på ett allt mer kraftfullt sätt kunde värna sina intressen gentemot sina konkurrenter.
Detta leder oss till idag, då Ryssland invaderat Ukraina för att säkra sitt eget kapitals intressen gentemot de västerländska konkurrenterna. Kriget är kapitalistiskt eftersom det först mellan kapitalister.
Men varför socialistiska symboler?
I Ukraina har avkommuniseringen av landets förts med iver. Likaså i en mängd andra före detta socialistiska länder. I många av dem har hammaren och skäran förbjudets och i andra har de kommunistiska partierna själva förbjudits. Så agerade man också inledningsvis i Ryssland, då man förbjöd det tidigare statsbärande partiet Sovjetunionens Kommunistiska Parti.
Utöver detta har man i alla dessa länder döpt om gator, torg, byar och städer. Man har återupprättat samarbetsmän och anti-kommunister. I Riga kunde exempelvis nazister demonstrera och hylla de lettiska SS-frivilliga och få har nog undgått den upphöjda position som Stepan Bandera fått i Ukraina, trots att han bär ansvar för mordet på hundratusentals polacker, judar och kommunister.
I Ryssland gick man dock aldrig lika långt och jag tror anledningen är relativt enkel att förstå: minnet av socialismen var starkt hos den ryska befolkningen, tillräckligt starkt för att förhindra ett totalt brott med den sovjetiska historien. Upplevelserna var alltför positiva och livet alltför bra för att stora skikt av befolkningen skulle låta sin historia tas ifrån dem. Detta bekräftas också av de opinionsundersökningar man gör, som visar att en majoritet är missnöjda med att Sovjetunionen inte längre existerar.
Resultatet av allt detta blev en kompromiss.
Den ryska statssocialismen
För att förhålla sig till sin befolknings sympatier och samtidigt stärka den inhemska kapitalismen behövde Putin och den unga ryska kapitalismen gå en balansgång. Att helt klippa banden med historien var omöjligt, varför man helt enkelt inkorporerade den i sin egen politik. Man har fortsatt med paraderna på Segerdagen, tillåtit ett stort men lojalt kommunistparti, slagit av på takten i namnbytena av städer och gator och man har till och med lagt beslag på den sovjetiska nationalsången – men med ny text!
Detta har också stärkt den ryska kapitalismen, eftersom den garanterat den en stark social bas. Med socialistisk fernissa har man kunnat bygga en lojalitet hos människor till den nya ryska staten. Med hjälp av människornas nostalgi och positiva upplevelse av socialismen har man kunnat expandera den ryska kapitalismen.
Men är det inte positivt med fler statyer av Lenin?
Om Lenin hade använts rätt, så hade fler statyer naturligtvis varit välkommet men när Lenin dras i smutsen i den ryska imperialismens tjänst är det svårt att se det som något positivt. Att Lenin nu blickar ut över det rysk-kontrollerade Melitopol för att skapa illusioner för den ryska befolkningen och självutnämnda kommunister världen över är inte positivt. De som oreflekterat gläds över att Lenin nu återigen står staty i Melitopol borde fundera ett extra varv.
Det är inte det enda problemet med detta. Vad kommer egentligen allmänheten att tycka och tänka? Inget annat än att kommunisterna stödjer den imperialistiska invasionen av Ukraina. Den naturliga reaktioner kommer vara avsmak och den ryska imperialismen har då också genomfört sin egen avkommunisering: den har gjort en insats för att ännu mer fjärma socialismen från vanliga människor.
Andreas Sörensen
