SKP:s bidrag vid Världskommunistiska Mötet i Havanna

PARTIET Här nedan publicerar Riktpunkt som utlovat Sveriges Kommunistiska Partis bidrag till det 22:a Internationella Mötet av Kommunistiska och Arbetarpartier i Havanna:

Kära kamrater,

Sveriges Kommunistiska Parti vill tacka Kubas Kommunistiska Parti för sitt värdskap för det 22:a Internationella Mötet av Kommunistiska och Arbetarpartier, och också tacka det kubanska folket för den gästfrihet de har visat oss. Vi lyfter återigen fram vår solidaritet med det kubanska folkets kamp och fördömer den långvariga USA-amerikanska blockaden av Kuba. En blockad som i själva verket inte är något annat än ekonomisk krigsföring, med målsättningen att krossa den kubanska revolutionens föredömliga framgångar, och att tvinga det kubanska folket att böja sig för den USA-amerikanska imperialismens krav och exploatering. Vi kräver ett omedelbart avslut av den imperialistiska blockaden, som under mer än sex decennier har orsakat det kubanska folket oändliga svårigheter och skada.

Imperialisterna kan inte i någon form, eller på någon plats, tillåta den befrielse från exploatering som socialismen ger folken. Imperialismen, som är kapitalismens högsta stadium, har inget att erbjuda folken utom exploatering och strider i de borgerliga profiternas namn. Naturen hos dessa system som sätter vinster över allt annat är sådan, att all fred är en tillfällig fred, som omvandlas till det imperialistiska krigets slakt när marknader, resurser och transportvägar inte kan säkras med andra medel.

NATO och kriget i Ukraina

Detta är utan tvekan karaktären hos det pågående kriget i Ukraina, där det ukrainska kapitalet har valt att ställa sig på samma sida som det västerländska imperialistiska USA-EU-NATO-blocket till det ryska kapitalets nackdel. Kriget i Ukraina är en manifestation av den skärpta imperialistiska konkurrensen. En av effekterna av denna skärpning är Sveriges ansökan om att gå med i NATO. Neutralitetens fasad är inte längre den mest lönsamma positionen för det svenska monopolkapitalet. Gör inte misstaget att tro att den svenska Nato-ansökan är ett resultat av att NATO har lurat Sveriges politiker. Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti agerade som vanligt på uppdrag av svenskt kapital när de ledde Sverige in på vägen mot NATO-medlemskap, och därigenom in på vägen mot ytterligare upptrappning.

Trots att två av de etablerade riksdagspartierna hävdade att de motsatte sig den svenska NATO-ansökan visade sig detta vara en icke-fråga under det senaste valet. Att motsätta sig svenskt NATO-medlemskap hade för Vänsterpartiet stått i vägen för deras högsta mål; att kunna ingå i en koalitionsregering med Socialdemokraterna. I Vänsterpartiets tidigare skepnad som eurokommunister hade alla revolutionära tendenser redan övergetts, och vilka principer som än finns kvar kan överges om de kunde komma i vägen för att partiet äntligen skulle kunna administrera den kapitalistiska staten från en regeringsposition. För Vänsterpartiet är det en helt acceptabel kompromiss att göra detta, vilket skulle innebära att ingå i en regering med det Socialdemokratiska partiet som de så fritt kritiserar, Socialdemokraterna som lägger ut förslag som tidigare endast hade förväntas komma från de mest reaktionära krafterna i Sveriges Riksdag.

I sin jakt på detta mål har Vänsterpartiet till och med tonat ner sin retorik, som länge varit den mest radikala aspekten av partiet. Denna retorik har också varit en definierande aspekt av partiets roll inom kapitalismen; att i ofarliga banor kanalisera den radikalism som annars kunde hota den etablerade ordningen, och att ge en röd färgklick till den borgerliga parlamentariska demokratin.

Detta parti, som kan ses som det mest progressiva i den svenska Riksdagen, tjänar alltså onekligen kapitalismen på sitt eget sätt och hyser ingen större ambition än att inneha regeringsmakten inom den borgerliga demokratin, att administrera kapitalismen och att samla stöd för att uppnå detta mål.

En revolutionär agenda behövs

Om vi nu fortsätter på temat svenskt medlemskap i den imperialistiska militärallians som är NATO, så måste man säga att den organiserade oppositionen inom Sverige har varit svag. Inte bara vad gäller storleken och frekvensen av protester, utan också vad gäller deras natur. Endast Sveriges Kommunistiska Parti har motsatt sig NATO-medlemskapet med argument som sätter det i dess imperialistiska sammanhang. I övrigt har argumenten varit av borgerlig karaktär, argument som inspirerar till illusioner om fred utan kamp mot det imperialistiska systemet. Häri ligger problemet hos de så kallade progressiva elementen, som saknar eller förkastar den marxistiska analysen och trots alla goda avsikter väcker illusioner om världens natur bland folken, och hur man kan bekämpa imperialismens symptom.

Det får inte finnas något tvivel om att de så kallade progressiva krafterna främst gagnar bourgeoisin, att de först och främst kan kanalisera radikala impulser in på banor som inte hotar den kapitalistiska klassens ställning. Även om dessa progressiva krafter inte är uttalad antikommunistiska tjänar de den borgerliga staten, vare sig det är deras avsikt eller inte.

Historien har utan tvivel bevisat att allianser med de så kallade progressiva elementen inom bourgeoisin, eller folkfronter, inte främjar en revolutionär agenda, och att det inte finns någon utväg från den kapitalistiska exploateringen av folken utan en revolutionär agenda. Den gemensamma saken måste vara den som bygger på marxismen-leninismens trygga grunder, en gemensam sak för ett revolutionärt upphävande av det nuvarande klasstyret och för att ersätta det med den proletära makten och uppbygget av socialismen. Vi kan inte göra gemensam sak med dem som motsätter sig vårt primära mål, utan vi måste i stället vinna massorna till vår sida, för att förverkliga sina egna intressen. Det är vår historiska uppgift.

Karl Gunnarsson,

SKP:s internationella sekreterare

Skriv ut