KRÖNIKA Nästan alla fackförbund har anammat principen om individuell och differentierad lönesättning. Ett av dem är Kommunal som häromdagen meddelade att de går med på Metalls skandalösa förslag om 4,4% löneökning, vilket Riktpunkt redan skrivit om.
Kommunal:s ledning tycker att det är bra att arbetsgivarens representant, dvs. chefen, ska fördela lönen differentierat bland till exempel de som är anställda inom vatten och avlopp. Att den ena gräver i diken fortare än den andra för att reparera en vattenskada ska belönas med högre lön.
Men det gäller förstås också andra: den ena undersköterskan som snabbare än den andra byter blöjan på de gamla ska ha större lönehöjning. En köksanställd som hackar tomater och gurkor snyggare och snabbare än andra ska belönas.
Man kan skriva hundratals olika exempel som visar att arbetsgivaren nöter sönder gruppkänslan och solidariteten bland arbetarna på grund av den ökända principen om individuell och differentierad lönesättning. Det är en uträknad och utstuderad princip från arbetsgivarens sida, och facket går som vanligt deras väg och bidrar till splittring.
Splittring och egoism skapas av kapitalismen
Istället för att jobba i grupp, istället för att främja skapandet av kamratliga förhållanden och förstärka ”vi-känslan” gör man allt för att få fram egoismen bland kamrater som utför likadana arbeten – arbeten som dessutom kräver samarbete och arbetslag för att verkställas.
I ett kapitalistiskt samhälle där principen att ”den stora fisken äter de små” kämpar man för att livnära sig genom att strunta i hur de andra klarar sig, eller om de ens klarar sig. Man är tvungen att vara lydig och tyst mot chefen och arbetsgivaren. Visst känner man av orättvisa och orättvis behandling, men kan inte göra nåt för att ändra det själv.
Det kan hända att nån tycker på att det är små detaljer jag skriver om. Men tänk istället på den princip som gäller i socialismen: ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”.
Att kämpa för ett bättre samhälle utan orättvisor där man inte är så otroligt beroende av att ens lilla lön äts upp av alla prishöjningar och där det som behövs för de grundläggande behoven är billigt eller gratis, då är det värt att ge sitt bästa för att man ska tillföra samhället bättre produkter och tjänster.
Oberoende på vilka kriterier kapitalet för fram i syfte att splittra arbetarklassen, är det ett som är säkert: allting i kapitalismen är tillfälligt och kortvarigt. Därför är det värt att kämpa för socialismen som långsiktigt svarar mot människornas behov.
Panos Alepliotis
