TEORI & HISTORIA, FACKLIGT I de danska kommunisternas tidning Kommunist nr 2, 2023 kan vi läsa om den historiska strejken på Den kongelige porcelænsfabrik. Redan 1972-73 hade det varit strejk på porslinsfabriken. Att arbeta på fabriken var ett låginkomstjobb för dåligt avlönade porslinsmålare, kvinnor som målade tallrikar mm. 1975 grep regeringen in i en avtalskonflikt och förlängde 1973 års avtal med lag.
Detta var något nytt och ohört, då traditionen är att arbetsmarknadens parter själva ska komma överens, den såkallade ”danska modellen”. Fabriksledningen och arbetsgivarföreningen stod fast vid att inte att höja lönen denna avtalsperiod.
Strejken bröt ut maj 1976 hos målarna med krav om att införa en minimilön, resten av de anställda sympatistrejkade. Under några månader förekom punktvisa sympatistrejker från andra grupper på fabriken och manifestationer på gator och torg.
Strejkorganisering tar form
I juni började strejkorganiseringen ta form, en strejkkommitté upprättades. Man demonstrerade framför parlamentet mot det inkomstpolitiska ingreppet, och mer än 25 000 deltog. I augusti var det ett stort fackligt ombudsmöte för hela den fackliga rörelsen och stödarbetet tog form, stora arbetsplatser samlade varje vecka in pengar till de strejkande, och det såldes papptallrikar dekorerade med de mönster som målarna målade på porslinet. Mer än 50 fackföreningar och förbund stod bakom strejken, eftersomstrejken kom röra sig om inte att ha politisk inblandning i avtalsrörelsen.
Strejken leddes på två nivåer, de fackliga ombuden som förhandlade om lön med arbetsgivarna, och strejkkommittén som bestod av valda representanter för alla grupper. Det var stormöte varje dag, där ombud och strejkkommitté höll möte med de strejkande och stämde av hur gick förhandlingarna.
Kommunisternas roll
Beskrivningen av strejken har handlat om de principiella problemen med lagstridiga strejker och arbetet med strejkstöd, problemen med att organisera ett aktivt och kontinuerligt stöd. DKP:s (Danmarks kommunistiska Parti) hållning var att strejken inte skulle vara styrd av partiet, utan att kommunistiska fackrepresentanter i hela landet skulle bilda ett fackligt nätverk, för organisering av solidaritetsarbetet med material och pengar mm. Det var kommunisterna som med sina många år av erfarenheter i facklig kamp gjorde det möjligt att vinna den här striden. Den socialdemokratiska delen av den fackliga rörelsen (LO) förhöll sig passiv under hela förloppet
Strejken slutade 16 september med en lönehöjning på 10 % för de lägst avlönade.
Hela konflikten är så viktig att den har fått ett eget område på utställningen på Arbejdermuseet i Köpenhamn https://www.arbejdermuseet.dk/viden-samlinger/arbejderhistorien/plads-til-os-alle/naar-baegeret-flyder-arbejdskampe/krise-i-1970erne/ – den är värd ett besök.
I dessa tider med avtalsrörelser, slopande av helgdagar mm. kan det nog vara värt att bli påmind om att facklig gemensam kamp kan löna sig och är viktig.
Winnie Svendsen
