INRIKES Forskaren Andreas Nuottaniemi vid Umeå Universitet har i sin avhandling Flerspråkighetens gränser undersökt vilka förutsättningar invandrare har att lära sig svenska. Han pekar bland annat på individualisering och ojämlikhet som stora hinder för invandrares språkutveckling.
I sin studie har Nuottaniemi följt ett antal ungdomar under en längre tid och hans slutsatser går stick i stäv med gängse uppfattning om vad som krävs. Medan det från officiellt håll pratas om hårdare krav, som om det var motivationen som saknades, framhäver Nuottaniemi istället vikten av att hamna i ett sammanhang där man kan använda språket och bli lyssnad på.
Detta är emellertid något som saknas får många invandrare. De får höra att svenskan är nyckeln men hamnar aldrig i sammanhang där svenska pratas tillräckligt ofta. Här menar Nuottaniemi att ojämlikheten spelar roll – de längst ner och längst bort från samhället får sämst förutsättningar att lära sig språket, oavsett motivation. Språkinlärningen blir, som allting annat, en fråga om klass.
Med en arbetslöshet bland utrikes födda på över 17 procent, enorm stress bland arbetslösa och skenande inkomstskillnader är det inte konstigt att möjligheterna att hitta svensk-talande sammanhang är begränsade. För verklig integration krävs arbete och integration i arbetarnas sammanhang, i deras fackföreningar och deras vardag.
