KULTUR För en tid gav Bokförlaget Fram ut en bok skriven av Panos Alepliotis. Titeln lyder: Är de kloka de där svenskarna? En provokativ titel som ursprungligen är ämnad för en grekisk publik men som även tvingar svenskarna att fundera på hur kloka de egentligen är.
Berättelsen följer främst en ung Panos, som efter en geologisk expedition hamnar i klorna på Ingrid, en ung kommunist. Genom henne får Panos en inblick inte bara i svensk kultur, utan också i svensk politisk historia. Detta är också bokens centrala teman: kulturen och politiken. För läsaren möter inte bara de ibland komiska kulturkrockarna, utan får också en gedigen lektion i svensk politik, av en något brådmogen ung kvinna som har taggarna utåt, för att uttrycka det milt.
Bokens läsare får inte bara möta tillfällen som för greken framstår som nästan bisarra – som i restaurangen där man får spånskivor till maten och betalar innan man ätit – utan även ett antal situationer som också får svensken att fundera på om vi verkligen är riktigt kloka. Relationen till alkohol, inte minst.
På ett politiskt plan ger boken en bra bild av det svenska klassamhällets utveckling och den svenska arbetarrörelsens långsamma borttynande under socialdemokratin. Den ger en kritisk bild av allt detta, men också av det gamla svenska kommunistpartiets agerande, som sökte sin plats i socialdemokratins skugga.
För den som har läst och känner till Theodor Kallifatides är detta en bok i en snarlik genre – dock utan Kallifatides fascination vid sex. Den beskriver invandrarens möte med den nya kulturen och den förändring som också inträffar, hur man anpassar sig och till slut inte helt hör hemma någonstans. I Panos fall, hur man är grek i Sverige och svensk i Grekland.
Utan att själv ha upplevt det (ett år som utbytesstudent i Tyskland ger inte direkt samma upplevelse, även om den tyska byråkratin krävde ett visst mått av tålamod) är det en historia jag ofta har hört, som ömsom berättats med humor och ömsom med sorg. Ibland med båda.
Så är boken värd att läsa? Naturligtvis. För politiken, för sitt historiska innehåll och för en spännande och kritisk blick på den egna kulturen – för hur kloka är vi egentligen?
Andreas Sörensen
