Ta kontroll över fackföreningarna!

LEDARE (2/2023) Fackföreningsledare efter fackföreningsledare har under vintern presenterat krav efter krav i avtalsrörelsen som alla har haft en gemensam nämnare – de har syftat till att hålla nere arbetarnas löner på en nivå som innebär en reallönesänkning på flera procent. Alla har de velat ta ansvar, har de förklarat.

Det som de vill ta ansvar för är ekonomin i stort. De vill att det mesta ska flyta på som det alltid har gjort, att den svenska exporten ska rulla och att växelpengarna från de profiter som den håvar in ska rulla ner i arbetarnas fickor. Allting ska förbli vid vad det varit.

Att ta ett sådant ansvar innebär i första hand att ta ansvar inte bara för ekonomin i stort, utan för den kapitalistiska ekonomin i stort – och det är inget litet ansvar och heller inget hedrande ansvar.

Den kapitalistiska ekonomin fungerar nämligen på ett föga smickrande sätt. Själva motorn är exploateringen av arbetskraften – utsugningen av mervärdet, vilket mer eller mindre innebär att kapitalisten lägger vantarna på stora delar av det värde som produceras under en given dag. Det kanske enklaste sättet att skaffa sig en större del av detta värde? Pressa ner lönerna så kan andelen värde som går till profit höjas. Inte undra på att företagen inte vill höja reallönerna. Men varför ska arbetarna ta ansvar för det?

Den kapitalistiska ekonomin förutsätter också en ständig tillväxt. Den förutsätter att varje företag blir större eftersom det annars äts upp av konkurrensen. Det må väl vara hänt att den ena kvarterskrogen konkurrerar ut den andra men trots att jorden är rund är den ju också ändlig – det betyder att expansionen inte kan försiggå i det oändliga. Förr eller senare stöter man på någon annan som är lika tvingad att expandera. Då blir det bråk. Konkurrensen hårdnar och den sista utvägen är krig för att omfördela marknader, råvaror och transportrutter. I såna tider behövs en stark militär och pengarna för den finns naturligtvis enkelt till hands – de tar man från välfärden! Varför ska arbetarna ta ansvar för det?

Strävan efter profit håller i rask takt på att ruinera planeten. Ekosystem rubbas, klimatet förändras med både torka, översvämningar och andra sorters katastrofer. Ett system som det kapitalistiska, där konkurrensen är knivskarp och företagen ständigt söker det billigaste alternativet kommer naturligtvis inte söka det mest klimatvänliga, eftersom det är dyrare. Ansvaret för att förstöra världen är ett tungt ansvar att bära men fackföreningsledarna verkar ivriga att ta det på sig. Men varför ska arbetarna ta ett sånt ansvar?

Att ta ansvar för den kapitalistiska ekonomin står i motsättning till alla sorters intressen som hela det arbetande folket har. Det enda rimliga är att låta de som vill ta detta ansvar göra det för sig, i de mörka vrår där de inte gör någon skada. I spetsen för miljoner arbetare gör de istället enorm skada.

Som alternativ till den politik och ekonomi som fackföreningsledarna vill ta ansvar för har Sveriges Kommunistiska Parti ställt upp en rad krav som partiet kämpar för, bland annat en lönehöjning och en indexering av denna lön till inflationen, så att arbetarnas inkomster inte kan hotas av den. Vilka ska ta ansvar för detta? Det tycker vi att företagens profiter kan göra.

För att göra detta till verklighet krävs att makten över arbetarnas organisationer också läggs i arbetarnas händer – att de intressen som ledarna för fackföreningarna också företräder är arbetarnas, inte kapitalets.

För att i sin tur göra detta krävs det en mycket skarpare politisk kamp mot fackföreningarnas ledningar och mot det socialdemokratiska parti som dessa ledare är kopplade till. Det behöver bli tydligt att de ärenden man går är kapitalets ärenden – det är motståndarnas ärenden. Det behöver bli tydligt att den enda anledningen till att arbetarna ska hålla nere sina löner är för att kapitalets profit ska fortsätta vara hög.

Fackföreningsledningarna måste utmanas av arbetarna själva – vår rekommendation är att bygga upp egna styrkepositioner, om detta nu är på individnivå eller fackklubbsnivå. De socialdemokratiska strukturerna måste kringgås, all byråkrati måste bekämpas. Det kan inte finnas en möjlighet för att kämpa för fackföreningarnas återförande till arbetarna utan denna självständiga grund.

Inget av detta är naturligtvis enkelt utan kräver både uppoffring och vilja att kämpa. Det är å andra sidan nödvändigt och därför sätter vi igång!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.