INRIKES Lönerna har stigit med 2,9 procent i februari, förklarar Medlingsinstitutet och pratar om både löneökningstakt och lönernas utveckling. Det hela ger bilden av något positivt, när det i själva verket handlar om reallönesänkningar på nästan 10 procent, jämfört med samma månad förra året.
Med en snygg förpackning kan man sälja det mesta – åtminstone lönestatistik, verkar Medlingsinstitutet tycka. I presentationen av den senaste lönestatistiken får läsaren nästan intrycket av att lönerna utvecklas åt rätt håll, eftersom förändringarna presenteras som en utveckling och en löneökningstakt. Inget av det stämmer dock och läser man lite mer noggrant, ända till slutet, sipprar verkligheten fram.
Det stämmer att löneökningstakten har varit 2,9 procent i februari, men det gäller bara den nominella löneökningen. Alltså, innan inflationen har gjort sitt. Sett i relation till denna har vi sett en reallöneminskning, vilket också Medlingsinstitutet förklarar, dock mellan alla positiva ord. Den ligger på 6,5 procent, menar de, eftersom inflationen legat på 9,4 procent.
Även när vi nått fram till denna punkt är det tyvärr inte stopp för Medlingsinstitutets skönmålning – 6,5 procents reallöneminskning räcker tyvärr inte. Medlingsinstitutet har nämligen valt den lägre av de två inflationssiffrorna – de har valt inflationen enligt KPIF för att beskriva reallönesänkningen och inte inflationen mätt efter KPI. Detta val får en viss betydelse för den slutliga siffran.
Skillnaden mellan de båda måtten på inflation är att KPIF mäter inflationen utan boräntekostnaderna. De tar alltså inte in alla de kostnader som drabbar vanliga människor. Det gör dock det andra måttet, som mäter inflationen efter KPI. Enligt detta mått var inflationen i februari 12 procent, vilket ger en reallönesänkning på hela 9,1 procent i februari, om man jämför med samma månad förra året.
Byråkraterna på Medlingsinstitutet är dock inte så dumma. De medger också detta, i den allra sista raden i sin presentation. Frågan är ju då, orkar alla läsa ända till slutet?
Så paketeras informationen om reallönesänkningar på nästan 10 procent – med positiva ord och med noga utvald statistik dämpar man innebörden av lönesänkningarna som vi nu upplever. Verkligheten döljer man noga, eftersom man är lika intresserad av kapitalet och fackföreningsledarna att undvika strejker och andra störningar på arbetsmarknaden.
