UTRIKES, FACKLIGT Den 15 mars 2023 började en storstrejk bland anställda vid en av Rysslands största e-marknadsplatser Wildberries. Orsaken till strejken var en ny regel som antogs av företagets administration: om en kund skulle anmäla en bristfällig eller felaktig vara, så skulle 100 % av varans kostnad dras från arbetarens lön i distributionscentret.
Dessutom skulle den ”skyldiga” arbetaren inte kunna ta ut några pengar alls i lön, fram tills arbetaren hade betalat för den felaktiga varans hela kostnad. Om varan exempelvis var en iPhone som kostar 100 000 rubel (14 000 svenska kronor) kunde arbetaren vid distributionspunkten förlora två hela månaders lön.
Dessa regler var inte bara hårda utan också orättvisa. Vid de flesta tillfällena är problem med defekta varor inte distributionsarbetarnas fel. I många fall kommer varor som redan är felaktiga från varuhuset till upphämtningsstationer, något som arbetare vid distributionscentren inte har någon kontroll över.
Icke desto mindre hade företaget bestämt sig för att just de mest lågavlönade anställda måste bära bördan av förlorade kostnaderna.
Strejken och dess följder
Strejken organiserades via det populära sociala mediet Telegram. Dagen innan strejken utlystes, den 14 mars, hade 10 000 anställda anslutit sig till Telegram-kanalen ”Mega Bunt” som tog ansvar för att organisera strejken. Nästa dag hade denna siffra växt till 14 000.
Den 15 mars stängdes tusentals distributionscentra över hela Ryssland, vilket orsakade avsevärda besvärligheter för kunder och kostnader för företaget. Redan den 16 mars var Wildberries tvungna att skriva av mer än 10 000 böter som företaget hade givit anställda för felaktiga varor. Företaget gick också med att ”tillfälligt” upphäva den nya politiken om straff för defekta varor för att titta på fakta gällande alla de omstridda tillfällena.
Det var en liten seger för Wildberries-arbetarna, vars arbetsförhållanden nu inte kommer att förvärras under den närmaste tiden, men de är förstås fortfarande tvungna att låta sig utnyttjas avr det kapitalistiska systemet.
Varför organiserades strejken på sociala medier? – Den fackliga rörelsen i Ryssland
Det är inte första gången som kampanjer för arbetares rättigheter i Ryssland organiseras på sociala medier. Medan många anser att sociala medier inte är det mest effektiva sättet att organisera den fackliga verksamheten är denna utveckling grundad i den konkreta politiska verkligheten i Ryssland idag. Anledningen till att sociala medier har blivit ett populärt sätt att planera strejkar är tvåfaldig:
För det första är de största fackföreningarna i Ryssland allierade med regeringen. Således företräder de inte arbetarnas intressen, utan den härskande klassens. Rysslands största fackliga samorganisation – ironiskt nog kallad ”Federationen för oberoende fackföreningar” – består av mer än 100 fackföreningar och 20 miljoner medlemmar. Denna fackförening, såsom andra mindre fackföreningskonfederationer, tjänar på statliga kontrakt och förblir därför trogen mot den ryska regeringen.
För det andra ger sociala medier en större möjlighet att skydda personlig integritet. Det är en stor fördel, eftersom det finns en stor risk att ryska arbetare och fackliga aktivister kan få straff eller fängelsetid om de agerar offentligt.
Risken med facklig organisering
I april 2022 arresterades till exempel Kirill Ukraintsev, grundaren till distributionsarbetarnas fackförening ”Kurir”, för att ha organiserat demonstrationer som inte var sanktionerade av regeringen. I februari 2023 dömdes Ukraintsev till ett år och fyra månaders straffarbete. Till slut befriades Ukraintsev kort därpå, eftersom han hade tillbringat en stor del av tiden efter arresten i en isoleringscell och ansågs således redan ha avtjänat sitt straff av domstolen.
För att undvika liknande händelser försöker många fackliga aktivister i Ryssland att skapa hemliga och anonyma organisationer som är dolda för den breda allmänheten.
I frånvaro av även minimala borgerligt demokratiska rättigheter är arbetare och revolutionära aktivister tvungna att hitta andra sätt att bedriva sin politiska verksamhet. Å ena sidan kan dessa begränsningar dämpa den revolutionära kampen, eftersom de gör det svårare att organisera massaktioner. Å andra sidan kan despotiska lagar och repression – som i det tsaristiska Ryssland före 1917 – vara bränsle för arbetarrörelsens eld och attrahera allt större skikt av arbetarklassen till revolutionär ideologi. Kommunister måste vara beredda att använda sig av en sådan revolutionär situation för att leda arbetarklassen till makten.
Ksenia Young
