FACKLIGT Igår gick 20 fackklubbar inom Seko ut med ett öppet brev och en uppmaning till förbundsstyrelsen för Seko. De menar att deras ombudsmän åsidosattes och att förhandlingsresultatet i avtalsförhandlingarna hamnade långt under ursprunglig ambitionsnivå, trots att ett gediget arbete för att ta fram de krav som är viktigast för Sekos medlemmar inom spårtrafikområdet hade föregått förhandlingarna.
Uppropet kan ses på Seko pendelklubbens Facebooksida och fler klubbar ansluter sig nu. Fackklubbarna vill ha en förklaring till det oacceptabla förhandlingsresultatet och det antidemokratiska agerandet från ledningen. Man kräver att förbundsstyrelsen tar sitt ansvar och att de ansvariga inom styrelsen avgår.
Riktpunkt pratade med Jannis Konstantis, ordförande för Seko Tunnelbanan klubb 111, vars styrelse undertecknat uppropet, och fick några synpunkter på brevet. Någon fullständig analys är det inte frågan om, säger Jannis, men vissa saker är han ändå säker på. Som att avståndet mellan förbundsledningen och medlemmarna och klubbarna inom Spårtrafik är större än någonsin.
Jannis pekar också på hur olika man ser på förhandlingarna från ledningens och medlemmarnas sida. Ledningen å sin sida vill i vanlig samförståndsanda försöka förena den omöjliga ekvationen att både arbetsköparna, som har makten att bestämma enligt kapitalets regler, och arbetarna ska vara nöjda. Och å andra sidan finns medlemmarna och klubbarna som vill ta strid för drägliga arbetsvillkor.
Utöver ändringar i ledningen behövs det en demokratisering av hela fackföreningsrörelsen, säger han. Medlemmarna ska ha inflytande och inte bara ledningen – t.ex genom medlemsomröstningar när det gäller avtalet. Det viktigaste är att ifrågasätta samförståndsandan och inse att huvudmotsättningen är mellan arbete och kapital. Att förstå att arbetarna är de som producerar allt och att de ska ha makten över produktionen.
