FACKLIGT I nästa vecka går eventuellt tunnelbanearbetarna ut i strejk i Stockholm efter att Seko varslat om stridsåtgärder. En av de som kommer leda detta är Giannis Konstantis, som är ordförande för Seko i tunnelbanan. Här svarar han på några frågor som Riktpunkt fick chansen att ställa till honom.
Om strejken genomförs kommer den vara den andra strejken i år som genomförs i tågtrafiken i Stockholm. För några veckor sedan strejkade pendeltågförarna eftersom MTR försöker skära ner på personalen. Nu har också Seko varslat om strejk, bland annat mot den schemaläggning som gör det omöjligt för personalen att kombinera arbetet med familjelivet.
En person som kommer att ha en central roll i genomförandet av Sekos strejk är Giannis Konstantis, som är ordförande för Seko i tunnelbanan, och som tidigare blivit uppmärksammad bland annat för kritiken som han och hans fackförening riktade mot att Sverigedemokraterna fick måla ett helt tåg i tunnelbanan.
Riktpunkt passade på att ställa några frågor till Giannis om strejken och varför det just är i tunnelbanan som den kommer äga rum, samt vad som gjort organiseringen där framgångsrik.
Eftersom du arbetar och är fackligt aktiv i Stockholms tunnelbana är vi nyfikna – vilket är det viktigaste kravet just nu för arbetarna där?
Det finns många viktiga krav på vår arbetsplats. Ett av dem är att tjänsterna, alltså hur vi arbetar, har blivit så ”effektiva” så att det inte finns tid för att andas. Sedan är återhämtningen en viktig fråga. Många arbetskamrater, speciellt de som arbetar natt, har exempelvis en enkel fridag (ledig dag) mitt i veckan två av fyra veckor i månaden och hinner inte återhämta sig från arbetet.
Lönen är också ett viktigt krav, speciellt i inflationstider. Dessutom vill vi inte att de ensidigt och i sista stund ändrar hur vi jobbar, eftersom vi då inte kan planera våra liv med familjen, kompisar och så vidare.
Hur ser kampviljan ut bland de anställda? Är motivationen stor?
Kampviljan är stor bland våra arbetskamrater. Om kraven också hade gällt mer radikala saker, som till exempel en löneökning som också täckt inflationen så skulle kampviljan vara ännu större!
Än så länge är det bara Seko och Målarna som har varslat om strejk i årets avtalsrörelse, vad skiljer ut er från de andra?
Jag kan inte prata om Målarna men det verkar som att förbunden i stort vill komma överens med arbetsköpare om bara lönerna, det vill säga lönesänkning. Där det finns press underifrån kanske något förbund agerar annorlunda. Huruvida det fortsätter får framtiden utvisa.
Vad är viktigast för att bygga upp kämpande fackklubbar och i förlängningen kämpande fackföreningar?
Det viktigaste är sammanhållningen bland arbetskamraterna och radikala arbetare som driver frågor på arbetsplatsen, styrelse- och medlemsmöten. Att man tar initiativ till kamp, oavsett hur svåra förhållandena är. Att man fortsätter kämpa för att visa att kapitalet och arbetarklassen har helt motsatta intressen. Att kapitalet och arbetarklassen inte är vänner och att samförståndsandan bara är en myt.
