FACKLIGT Avtalet som fanns på plats mellan arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar i de svenska hamnarna och Hamnarbetarförbundet har sagts upp och från och med den 19 maj råder därmed avtalslöst tillstånd.
Vanligtvis säger en part upp ett kollektivavtal när de vill utlysa stridsåtgärder men något sådant verkar inte finnas på horisonten än. Möjligheten till detta finns dock från och med den 19 maj, då det nuvarande avtalet löper ut. Innan dess vill dock Sveriges Hamnar pressa på Hamnarbetarförbundet ett andrahandsavtal, som i de flesta viktiga frågor inte har någon makt, eftersom det redan finns ett kollektivavtal inom branschen – med Transport.
När Sveriges Hamnar tecknade avtalet med Transport blev det ett förstahandsavtal, alltså det första avtalet i branschen, och därmed reglerar också detta avtal exempelvis löner och anställningsvillkor. Alla avtal som följer på detta första avtal kan inte åsidosätta bestämmelserna i det första avtalet, även om innehållet i det andra är bättre. Företagen kan alltid välja att följa det första avtalet. Hamnarbetarna höjer dock ett varningens finger och menar att om försämringar i anställningsskyddet närmar sig så kommer situationen eskalera.
Gamla bananrepubliker och öststatsdiktaturer
Hamnarbetarförbundet är naturligtvis besvikna och frustrerade över situationen, vilket deras vice förbundsordförande Eric Helgeson också ger uttryck för. Han menar att såsom Sveriges Hamnar uppför sig för tankarna till ”gamla bananrepubliker och öststatsdiktaturer”.
Det är oklart vilka öststatsdiktaturer som avses, men vi känner inte till några där monopolkapitalet använder sig av reformistiska fackföreningar för att slå mot arbetarnas anställningsskydd, trygghet och lön.
Om det verkligen hade varit så på riktigt i ”öststatsdiktaturerna” så hade det ju faktiskt inte varit nödvändigt med en kontrarevolution, utan allt hade ju bara kunnat fortsätta som möjligt.
