FACKLIGT I Vancouver gick omkring 7 500 hamnarbetare ut i strejk den 1 juli eftersom man inte kunde enas med företagen om ett nytt avtal. Efter nästan två veckors strejk är ett nytt avtal nästan på plats, först ska det dock godkännas av bägge parter.
Under strejkens gång var trafiken lamslagen i två av tre av Kanadas mest trafikerade hamnar, Vancouver och Prince Rupert, vilka båda ligger på västkusten. Strejken beräknas ha kostat runt 500 miljoner kanadensiska dollar per dag och ha avbrutit fraktaktiviteter till ett värde av över sex miljarder dollar.
I förhandlingarna innan strejken bröt ut hade fackförbundet International Longshore and Warehouse Union (ILWU) krävt löneökningar och en utvidgning av sitt upptagningsområde, vilket motparten hade vägrat. Nu är dock ett avtal nästan på plats och väntar nu på att godkännas av bägge parter. Några detaljer kring innehållet har dock inte publicerats.
Även om det inte blev en strejk i Sverige visade sig även hamnarbetarna här kampvilliga och varslade om strejk för att bland annat kämpa för de behovsanställdas villkor. Strejken blev aldrig av eftersom kapitalet gav efter och inrättade den sociala fond som hamnarbetarna krävt. De båda exemplen visar tydligt vikten av strejken som ett vapen för arbetarna, det är en av de mest effektiva kampåtgärderna som arbetarna kan ta till för att kräva sina rättigheter.
