UTRIKES På Kuba stundar nya ekonomiska reformer, som denna gång kommer att öka autonomin för många av de stora statliga företagen. Detta innebär bland annat att de själva kommer att ansvara för sin verksamhet och att de inte längre styrs centralt, rapporterar den tyska bloggen Cubaheute.de.
På Kuba finns det i dagsläget 2 417 statliga företag. Dessa anställer nästan en och en halv miljon människor. De står för 87 procent av landets BNP och 75 procent av all export. Sinsemellan uppvisar de stora skillnader – över 250 av företagen går med förlust medan 80 procent av alla vinster genereras av bara 56 företag. För att övervinna dessa problem ska nu ytterligare marknadsmekanismer införas.
Dessa mekanismer går bland annat ut på att göra företagen mer autonoma. Uppemot 80 procent av de statliga företagen kommer få så stor autonomi som möjligt. Direktörerna för de respektive företagen ska kunna agera självständigt och inte vänta på statliga tilldelningar eller order. Redan tidigare har steg tagits i denna riktning, då landet 2015 gav de statliga företagen en viss autonomi. De kunde då få behålla hälften av vinsterna i företaget och utveckla egna lön- och socialfonder.
När denna autonomi nu utvidgas och görs mer eller mindre maximal betyder det att alla dessa statliga företag också står i en konkurrenssituation gentemot varandra och hotet om konkurs är reellt, om företaget inte klarar sig självt.
Motsvarigheter i historien
I början på 60-talet genomfördes de så kallade Libermanreformerna eller Kosyginreformerna i Sovjetunionen, vilka utformades på ett likartat sätt. Företagen gavs större autonomi att hantera sin verksamhet, bland annat planerade de själva sin produktion och de kopplades bort från den centrala planeringen. De satte själva lönerna för arbetarna och utarbetade själva bonussystem.
Detta försvagade den centrala planeringen och underminerade därför produktivkrafternas sociala karaktär. Det blev ett steg tillbaka mot en produktion som mer liknade en kapitalistisk. Reformerna i Sovjetunionen är knappast ensamma ansvariga för kontrarevolutionen i början på 90-talet, men de stärkte inte heller det sovjetiska systemet i och med att man underminerade den planerade ekonomin.
De kubanska reformerna är planerade att presenteras för det kubanska parlamentet i december och är en del av den mer övergripande planen att skapa en blandekonomi där den privata sektorn kan spela en större roll.
Vissa stora monopol kommer att undantas från dessa nya regler, bland annat olje- och energimonopolen.
”Vietnamiseringen” fortsätter i Kuba. På en sak är att skapa en kontrollerad marknad där självständiga socialistiska företag samverkar och en annan är fantasin om en ”blandad marknadsekonomi”. Kapitalism och socialism kan inte kombineras. Ur kapitalisternas perspektiv eftersom de socialistiska inslagen skulle undergräva lönsamheten och ur arbetarnas perspektiv eftersom utvinningen av mervärde skulle bevaras. De kubanska reformerna tar inte heller upp frågan om arbetarkontroll i statligt ägda företag.