KLIMAT Har du hört talas om Jevons paradox någon gång? Det handlar om vad man kallar rekyleffekter: effektivisering av produktionen av en given produkt eller innovation i framställningen leder till att produkten blir billigare både att göra och att konsumera. Då konsumeras det mer av den produkten.
Det är ju i sig ingen paradox: kapitalismen måste för det första få oss att konsumera mer av den billigare produkten, så att den bibehåller sin vinst. Och för det andra kanske det är en produkt som människor hittills inte haft råd att skaffa sig, och då vill de förstås göra det när priset sjunker. Paradoxen inträffar när produktionen effektiviserats för att minska kostnader, eller spill och släng och överkonsumtion, heter det, och får motsatt effekt än den tänkta.
Nu gäller det exempelvis mat, som ju slängs i enorma mängder. Matsvinn orsakar 24 procent av alla växthusgasutsläpp från matproduktion och -konsumtion, vilket är otroligt mycket och faktiskt sex procent av världens totala utsläpp. Matsvinnet kommer på tredje plats i utsläppslistan, efter USA och Kina. Och samtidigt vet ungefär 800 miljoner människor inte vet varifrån deras nästa måltid ska komma.
Problemen med effektiv och miljösmart produktion
Alltså kan man konstatera att matsystemen med produktion, distribution och konsumtion inte fungerar bra. Så vad händer då om man helt klimatsmart skulle lyckas minska matsvinnet? Hotet tycks vara att produktionen då skulle översvämma marknaden med billig mat i de rika länderna, och människorna då skulle konsumera mer mat och så skulle alla vinsterna för miljö och hälsa bokstavligen ätas upp… Artikeln som hävdar detta är låst och ingressen ger bara en glimt av resonemanget, men enligt Supermiljöbloggen utgår forskarna från ett scenario där matsvinnet halveras på global nivå.
Forskarna uppskattar att mellan 53 och 71 procent av de förväntade minskningarna av utsläpp samt av land- och vattenanvändning i sådana fall lär utebli. Hur är det möjligt? Ja, man kan väl föreställa sig berg av billig mat som storjordbruk och fabriker spottar fram med den effektivare produktionen och som går till spillo redan efter framställningen ( så att matsvinnet i produktionen kommer tillbaka genom bakdörren), och att människor köper betydligt mer än de vill äta, slänger häften eller äter sig tjocka och sjuka av all den billiga maten.
Ett inom-kapitalistiskt problem som kan lösas…
Den här forskningen verkar belysa ett strikt inom-kapitalistiskt problem – nämligen hur företagen ska kunna tvingas till miljö- och hälsorelaterade förändringar och hur det skulle leda till nya problem. Vi kanske inte behöver oroa oss för det: kapitalisterna kommer bara att göra förändringar om de kan tjäna på det.
Forskarna föreslår någon sorts reglering av den kommande bra och billiga och miljövänliga produktionen som de tror är i antågande, men det verkar mest handla om att miljömässigt tveksamma produkter ska vara dyra i alla fall.
Vi kommunister har några konkreta förslag att hjälpa till med för att lösa paradoxen, och det första är att avskaffa kapitalismen och dess profithunger (no pun intended…). Matberg i en svältande värld kan ju faktiskt hamna där de behövs, och inte behöver man heller effektivt och innovativt producera en massa extra mat, om det skulle komma en dag när den inte behövs. Matproduktionen kan planeras efter människornas behov och basbehoven av mat behöver i grund och botten inte alls ses som något man måste köpa, vare sig billigt eller dyrt – de ska vara tillgängliga för alla. Och om människor har meningsfulla, kreativa liv där deras insatser betyder något har de säkert andra intressen än att käka billig mat tills de faller omkull.
