INRIKES Ny statistik från Medlingsinstitutet visar att reallönerna fortsätter att sjunka. Justerat för inflation så har reallönerna minskat med 2,7 procent i maj, jämfört med samma period förra året – dock bara om man bortser från ränteökningarna. Om man tar med dem i beräkningarna blir reallöneminskningen istället dubbelt så stor.
Kapitalet och dess analytiker jobbar alltid hårt med att dölja verkligheten, så också med inflationssiffrorna. Därför har man också delat upp sättet att beräkna inflation på i två delar. Det ena sättet tar hänsyn till räntorna och det andra inte och det ger helt olika resultat. Om man räknar bort räntorna får vi en reallönesänkning med 2,7 procent men tar man med räntorna är sänkningen istället 5,7 procent. Vilket sätt att räkna som kapitalet föredrar behöver vi nog inte förklara.
För vanliga människor med tunga bolån som de tvingats ta för att bankerna ska öka sina profiter är det naturligtvis inte relevant att diskutera reallönen utan att ta hänsyn till räntorna. Därför kan vi nu konstatera att reallönerna fortsätter att dala och att detta i hög utsträckning också beror på de lönesänkningsavtal som nära nog alla fackföreningar skrev under på i den senaste avtalsrörelsen.
Till skillnad från i Sverige kämpade arbetarna på flera ställen i Europa till sig nästan dubbelt så höga löneökningar som här. I bland annat Storbritannien strejkade järnvägsarbetarna och kunde tillkämpa sig löneökningar på upp till 15 procent för de lägst avlönade arbetarna, vilket visar att kamp alltid lönar sig.
Tokhöjs elpriser och drivmedel är det självklart att alla varor går upp. Man behöver inte vara raketforkare att förstå detta.
När alla priser går upp blir det inflation.
Som ett brev på posten går räntorna upp.
Sverige har ju själv ställt till detta men som vanligt är det vi vanliga som får sitta emellan.
Det som sällan nämns är ju att allt tappar värde i Sverige.
Tex besparingar, fastigheter mm.
Det jag undrar är varför Sverige inte bromsat denna utveckling. Kan det vara en baktanke?
Genom räntehöjningar försöker man få ned inflationen ”till målet” (2-4 %) genom att på konstgjord väg bromsa den ekonomiska aktiviteten, minska efterfrågan på varor och tjänster och framkalla konkurser och uppsägningar. Dessa fakta motsäger den nyliberala myten om att löneökningar orsakar inflation.