UTRIKES I söndags gick det ultimatum som Västafrikanska staters gemenskap (ECOWAS) ställde till kuppregeringen i Niger. Hotet om militärt våld har därför blivit mer aktuellt, men flera aktörer manar samtidigt till diplomati.
Flera europeiska länder har uttalat sig för mer tid och avvisat en direkt militär intervention, bland annat Tyskland och Italien. Det senare landet har till exempel förespråkat en förlängning av det ultimatum som ECOWAS ställde till Niger, om att återställa den konstitutionella ordningen i landet och släppa den gamla presidenten. Flera afrikanska länder har också avvisat en militär intervention, däribland Mali och Burkina Faso. Även Algeriet motsätter sig en sådan eftersom en sådan intervention skulle innebära ett ”omedelbart hot” mot Algeriet och ”skulle kunna sätta hela Sahel i brand”. Även Nigerias senat har sagt nej till en omedelbar militär insats efter att presidenten begärt tillstånd för insatsen.
Från ryskt håll bedömer man en intervention som kontraproduktiv, medan USA är avvaktande och har skurit av delar av sitt bistånd. Landet vill dock ha kvar de soldater som finns i Niger och har inte tagit avstånd helt och hållet.
Stora och skarpa motsättningar i regionen
Den tidigare regeringen var nära allierad med Frankrike, EU och USA. Soldater från flera länder fanns och finns stationerade i landet och dessa har ännu inte kallats tillbaka eller utvisats. Landet har även viktiga naturresurser, såsom uran. Dessa tillgångar har franska kärnkraftverk förlitat sig på väldigt länge och trots att inga kontrakt ännu brutits finns det ändå ett hot mot dessa.
Skulle något förändras radikalt i Nigers hållning till den euro-atlantiska imperialismen finns allt att vinna för konkurrenterna Ryssland och Kina. Kina har redan kontrakt på bland annat oljepipelines och andra urangruvor i Niger och den nya kuppregeringen ska redan ha kontaktat Wagnergruppen, den ryska imperialismens förlängda arm, och bett om hjälp mot en invasion.
Även Turkiet har de senaste åren riktat stor uppmärksamhet mot Afrika och efter interventionen i Libyen har man upprättat flera flygbaser där och 2 000 turkiska soldater finns redan stationerade i Somalia. I Niger hade man 2020 skrivit på en överenskommelse om att eventuellt upprätta en turkisk militärbas i framtiden.
Aktörerna är alltså många i området och mycket står på spel för alla, varför också kampen blir så hård och hela området riskerar att dras in i en konflikt.
