LEDARE (6/2023) De koranbränningar som ägt rum i Sverige har resulterat i omfattande protester. Den svenska ambassaden i Baghdad stormades, svenska flaggor bränns och Sverige har inte bara fördömts av den 57 länder starka Islamiska samarbetsorganisationen (OIC), utan också förlorat sin status som särskilt sändebud inom organisationen.
Ställda inför detta har regeringen försökt hitta utvägar, men man har inte försökt använda den lagstiftning som finns, såsom förbudet mot hets mot folkgrupp, utan man har valt att försöka gå andra vägar. Varför?
I den åttonde paragrafen i Brottsbalkens sextonde kapitel regleras vad som kallas hets mot folkgrupp. Där går att läsa om hur
[d]en som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brott är ringa, till böter.
En rätt självklar väg att gå vore att använda denna lag, som just förbjuder missaktning mot personer baserat på trosbekännelse. Om inte annat, så borde det åtminstone kunna prövas rättsligt, om det är missaktning att bränna en bok i syfte att provocera. Ändå har regeringen inte valt denna väg.
Förändringar av ordningslagen
Istället för att använda sig av bestämmelserna om hets mot folkgrupp har regeringen valt en annan väg – man vill istället ändra i ordningslagen, så att framtida demonstrationer och manifestationer måste uppfylla krav på att inte skada Sveriges nationella säkerhet. Det betyder i praktiken att vid varje given ansökan om offentlig sammankomst, så ska polisen inte bara bedöma säkerhetsläget på plats, utan också bedöma om sammankomsten också är skadlig för landets säkerhet.
Det ger med andra ord polisen ytterligare en anledning att inte ge tillstånd till manifestationer. Just nu gäller det koranbränningar och det ligger nära till hands att inte ge tillstånd till manifestationer där dockor föreställandes exempelvis den turkiska presidenten Erdogan förekommer. Vad man kan använda denna bestämmelse till i framtiden återstår att se, men man har i vilket fall gett polisen ytterligare befogenheter att inskränka yttrandefriheten.
Detta är ingenting unikt – bara det senaste exemplet
Finanskapitalet strävar efter herravälde, inte frihet. Så citerar Lenin den österrikiska socialdemokraten Rudolf Hilferding i artikeln Om en karikatyr på marxismen och om imperialistisk ekonomism. Han tillfogar själv att ”[p]olitisk reaktion svarar mot monopol”, det vill säga den moderna kapitalismen.
Denna utveckling är också vad vi ser här och nu. Bara sett till de senaste åren har inskränkningarna av våra fri- och rättigheter avlöst varandra. Strejkrätten försvann för några år sedan och anställningstryggheten urholkades för att göra oss mer flexibla. Polisen rustades samtidigt upp och fick inte bara mer resurser, utan större befogenheter. Till sin hjälp har de ordningsvakter, som också de fått större befogenheter. Lagen om blåljussabotage tillkom för att polisen ska kunna agera hårdare mot politiska motståndare och den nya anti-terrorlagen öppnar för fullkomligt godtyckliga förbud av revolutionära organisationer. Som grädde på moset får inte längre journalister rapportera om sådant som kan skada Sveriges relation till andra länder.
Den utveckling mot ökad repression vi ser är inte konstig. Motsättningarna skärps hela tiden inom kapitalismen och det blir allt svårare för monopolen och storföretagen att göra profit. Därför måste de obönhörligen öka utsugningen och exploateringen av arbetskraften, vilket hela tiden ökar påfrestningen för vanligt folk och en sak vet kapitalet – förr eller senare kommer inte människor att finna sig i det, de kommer reagera. När detta väl händer, så vill staten och kapitalet vara så rustat som möjligt för att möta detta. Med en stark polis som har långtgående befogenheter och en juridik som kan förbjuda vad som helst och vem som helst och som kan straffa hårt och snabbt så kan också kapitalet effektivare möta folket.
Så varför använder sig inte regeringen av lagen om hets mot folkgrupp? Att använda den hade inte introducerat några nya repressiva mekanismer, utan helt och hållet förlitat sig på sådana som redan finns. Det hade inte hjälpt med förberedelserna inför ett hårdare samhällsklimat med skärpta klassmotsättningar. Enkelt uttryckt, så hade ett tillfälle att förstärka statens repressiva apparat gått förlorat.
Regeringen gjorde det smarta. Man tog tillfället i akt och gjorde koranbränningarna till en möjlighet att stärka repressionen.
Självklart vill regeringen inte det.
Då skulle ju SD fål hålla käften i fortsättningen!