KLIMAT Den spanska nyhetskanalen RTVE har granskat hur världens vattenförsörjning ser ut, och kommer med alarmerande information. Ungefär 2 miljarder människor saknar tillgång till rent dricksvatten enligt rapporten för 2022 från FN:s avdelning för hållbar utveckling samtidigt som hälften av världens befolkning, alltså 4 miljarder människor, upplever allvarlig vattenbrist någon gång per år.
Hittills har man satsat på tillfälliga lösningar, men det räcker inte längre ”Framtiden är en framtid med mindre vatten och dyrare vatten” säger Vanessa Casado Pérez, professor vid Stanfords universitet. Hon menar att vi måste ställa in oss på reglering och ändrat individuellt beteende – det handlar inte längre om torrperioder utan om en strukturell vattenbrist.
Fram till nu är det också de fattiga länderna som drabbats hårdast eftersom de ssknat resurser för att mota problemen. Nu kommer turen till de rika länderna som hittills klarat sig bra.
Medelhavsvärlden i förändring
När granskningen fortsätter handlar det naturligt nog mest om Spanien – men landet kan stå som ett exempel för det svåra läget runt Medelhavet generellt. När man ser siffrorna är det häpnadsväckande: ungefär en tredjedel av Spanien lider just nu av en långvarig torka och upp till 75 % av landet ligger i riskzonen för ökenbildning.
Som ett av de mest utsatta europeiska länderna i Eurropa delar Spanien och de andra Medelhavsländerna problemet att floder, sjöar och andra vattenreservoarer torkar ut, medan användningen av grundvattnet ökar och vattenresurserna i underjordiska ådror och källor minskar. De fylls inte på som det tidigare var normalt, eftersom regnet faller i helt nya mönster – man får längre perioder med torka som växlar med intensiva regnperioder, menar professor Rafael Mujeriego från Kataloniens Polytekniska Universitet.
Anpssning som lösning?
I hela Medelhavsområdet kommer det att bli svårt att ha vatten tillgängligt för förbrukning dygnet runt. Mujeriego förespråkar ”vattencentraler” där regnperiodernas överskottsvatten lagras för att sedan fördelas vid behov. Det handlar om att hitta nya sätt eftersom behovet är så stort – vanliga dammar i floder räcker inte, eftersom en drastisk ökning skulle förstöra hela flodsystemet, påpekar han. Förutom vattencentraler förslår olika forskare också rigorös återvinning av allt från diskvatten till urin, avsaltningsanläggningar och dyrare ”onödigt” vatten.
Allt detta är lösningar som anpassar människorna till klimatkrisen istället för att komam tillrätta med den. Den här granskningen passar bra in i en ny trend där forskning, media, myndigheter och regeringar alla pratar om att vi nu måste acceptera en ny och varmare värld och ändra vårt beteende så att vi kan överleva i den.
Naturligtvis kan allt som föreslås vara nödvändigt i det varmare, torrare och samtidigt översvämningsdrabbade Europa som vi inte kommer att kunna hindra. Och naturligtvis kommer genomförandet att bjuda på enorma kostnader och organisatoriska och miljömässiga problem, som kommer att leda till ökade skatter, dyrtider, en mer komplicerad vardag och förmodligen höga vattenpriser för vanligt folk, om det hela implementeras under rådande samhällsskick.
Någon tanke om hur vi effektivt stoppar den globala uppvärmningen som orsakat hela kaoset saknas i granskningen. Kapitalismen har kanske gett upp den idén – men för oss andra är den ju helt central för att skapa en dräglig värld för vanligt folk att leva i.
