INRIKES För att få arbetstillstånd i Sverige som utomeuropeisk arbetskraftsinvandrare krävs i dagsläget att man får en lön motsvarande 13 000 kronor i månaden – men i november höjs försörjningskravet till drygt 27 000 kronor i månaden.
Idag är den här gruppen anställda oerhört viktiga inom vård och omsorg, och många av dessa så kallade välfärdsyrken har löner som ligger under den nya nivån. Särskilt akut blir situationen i Norrland om dessa anställda ska bli av med arbetstillståndet. Bara i Skellefteå riskerar mer än 150 kommunanställda utvisas när deras arbetstillstånd löper ut.
Samtidigt planerar man för en industriell utbyggnad i Norrland som betyder att man förväntar sig att upp till 100 000 personer ska flytta dit under de kommande tio åren. De växande samhällena behöver mer personal inom vård, skola, omsorg. Hur ekvationen ska gå ihop är oklart.
Arbetsmarknadsminister Johan Persson ser inga problem: han tycker att de arbetslösa i södra Sverige ska bege sig till de jobb som blir lediga i Norrland – han vill öka flyttbarheten hos de svenska arbetslösa, säger han. Och här råder ju inga försörjningskrav, de förflyttade arbetslösa kan gott jobba för dåliga löner.
Facket står en smula handfallet: Anki Petterson, ordförande för Kommunal, oroar sig naturligtvis både för de drabbade och arbetsmiljön som blir oerhört pressad för dem som blir kvar utan både utvisade kolleger och utvisade vikarier. Folk vill ha hjälp, säger hon – men det här är ju en lag som regeringen har stiftat, så vad ska man göra?
Kanske man ska ta till sig vetskapen att lagen är arbetarens rätt – det är arbetarnas kamp som bestämmer vad som är möjligt eller inte. Både stopp på utvisningar, oförändrat försörjningskrav och högre lön är möjliga att kämpa för!