UTRIKES Den italienska politiska teoretikern Antonio Negri har dött i Paris, vid 90 års ålder. Hans arv är i högsta grad tveksamt och mot slutet av sitt liv gick han öppet över till att stödja kapitalismen och socialdemokratin.
Sina första trevande politiska steg tog Negri tidigt, då han på 50-talet gick med i en katolsk ungdomsorganisation och efter ett år i Israel, där han arbetade på en kibbutz, började han kalla sig kommunist. Väl tillbaka i Italien gick han med i socialistpartiet. Härifrån gick han vidare till den autonoma miljön, där han också skulle tillbringa stora delar av sitt politiska liv.
1969 grundade han och andra gruppen Potere Operaio (Arbetarmakt) och på 70-talet anklagades han för att vara inblandad i organisationen Röda Brigaderna, som bland annat blev kända för kidnappandet av den italienska premiärministern Aldo Moro 1978. Trots att man aldrig fullt ut kunde koppla honom till rörelsen, så dömdes han till 30 års fängelse och han fick ytterligare fyra år för att ha varit ”moraliskt ansvarig” för det politiska våldet på 60- och 70-talet i Italien.
För att undkomma fängelsedomen flydde han till Frankrike där han bland annat arbetade med de franska filosoferna Jacques Derrida, Michel Foucault och Gilles Deleuze. Han återvände till Italien 1997, efter att hans fängelsetid reducerats till 13 år, för att avtjäna återstoden av sitt straff.
År 2000 publicerade han boken Imperiet tillsammans med Michael Hardt. Boken fick stor spridning och gjorde gällande att nationalstaterna spelat ut sin roll och ersatts av Imperiet, som karaktäriserades som en ”universell republik, ett nätverk av maktstrukturer och motmakter inbyggda i en inkluderande och oändlig arkitektur”. Denna världsrepublik såg författarna som väsensskild från imperialismen och de menade att ”grunden för Imperiets expansion och utveckling är strävan efter fred”.
Boken blev sålunda en kritik av marxismen och den har stora likheter med idén om ultra-imperialismen, som Karl Kautsky en gång formulerade – tendensen till monopol inom kapitalismen har sin logiska slutpunkt i världsmonopolet, som då skulle kunna garantera freden.
I enlighet med sina idéer om kapitalismen och Imperiet tog också Negri konsekvent avstånd från 1900-talets socialism och slutade upp där han började, i och omkring socialdemokratin. I maj 2005 gav han sitt stöd till ja-sidan i omröstningen om EU-konstitutionen i Frankrike och hans sista insats var att stödja den socialdemokratiska gruppen DiEM25, som grundats av den tidigare grekiska finansministern och Syriza-politikern Gianis Varoufakis.
