Varför går kommunerna back? Konsekvenser av skolans och omsorgens privatisering

PARTIET  Hör och häpna! Sveriges kommuner beräknas gå back 7 miljarder. I praktiken kommer skolor, omsorg och vård att gå med 7 miljarder i underskott. Skolor och vårdcentraler kommer att läggas ner eller alternativt centraliseras till centralorterna.

Men vad är det som gör att kommunernas ekonomi går sämre för varje år som går?

Fram tills 1985 togs bolagsskatten ut både på statlig och kommunal nivå. Sammantaget uppgick skattesatsen vid den tiden till över 50 procent. 1985 avskaffades den kommunala bolagsbeskattningen står det att läsa i ekonomifakta. Och skatten sänktes så mycket att den mellan 2013 och 2018 uppgick till 22 procent. 2019 sänktes den till 21,4 procent och idag är den 20,6 procent.

Samtidigt betalar arbetare 30 procent till kommunen och regionen. Därmed går 50 procent av en arbetares inkomst till skatter, taxor och avgifter. Om man lägger till hyran eller räntor, amorteringar på bolån, bostadsrättsföreningsavgift, elavgifter, försäkringar med mera blir det inte mycket kvar i den lågavlönades hemkassa.

Vad kräver kommunisterna?

Varför berör allt det här kommunerna skulle någon kunna undra. Så här är det: Kommunerna lägger mer och mer ut sina verksamheter på olika bolag. Det är kommunalpolitikerna som tilldelat privata entreprenörer stora delar av välfärden med omkring 23 % av vård- och hälsosektorn och 18 % av utbildningssektorn. Men också inom avfall, VA, underhåll och städ av fastigheter, fastighetsförvaltning etc. läggs mängder av arbete ut på entreprenörer och exploatörer, eller man bildar kommunala aktiebolag där offentlighets- och sekretesslagen inte är tillämplig.

Och kommunerna får inte ens en krona i skatt av de här privata bolagen . Kommunernas ekonomi förvärras, och i samband med att folk flyttar till stora städer på grund av arbetslöshet och minskade samhällstjänster minskar skatteintäkterna.

I SKP:s kommunalpolitiska program står det: ”Det kommunala självstyret är dock i praktiken inskränkt och hårt reglerat av staten. Den kommunala förvaltningen utövas under kapitalismen till förmån för kapitalägarna och på medborgarnas bekostnad; statsmakten kan inte vara något annat än den härskande klassens verktyg. Sedan 90-talet har inhemska såväl som internationella koncernföretag för en spottstyver i ersättning tagit över kommunal tjänste- och serviceproduktion. Skapandet av en marknad i denna sektor medför sämre service för medborgarna och lägre löner för de anställda.”

Det är de kommunala pamparna, socialdemokrater eller borgerliga som oftast samarbetar sinsemellan och bildar majoritet, som verkställer kapitalistiska statens beslut mot arbetarklassen och folket.

Det vore annorlunda om arbetarklassen hade bildat arbetarstaten. Men innan dess kräver kommunisterna nedanstående inom kommuner och regioner:

-att alla privatiseringar och bolagiseringar upphör

-att en skatt på produktionen införs som baseras på de privata företagens profiter och som ersätter även kommunal- och regionalskatten

-att skatteintäkterna ska fördelas så att god och lika service åt invånarna garanteras

…och under socialismen, hur ska det då se ut?

Vi läser i kommunisternas kommunalpolitiska program igen: När socialismen är på plats ”då skapas en fungerande lokal politik som bestäms genom en sammanhållen och enhetlig centralplanering för hela landet, baserad på folkets behov och genomförd av direktvalda arbetarråd i alla produktiva, sociala och administrativa enheter.

Dessa kompletteras med andra valda organ utefter de behov som finns. Det arbetande folkets makt säkras därmed. Genom att den kommunala administrationen, och därmed också den statliga administrationen, är direkt sammanlänkad med arbetsplatserna garanteras folket den bestämmande makten i samhället.

Folken utövar inflytandet och kontrollen över alla råd. Råden är nämligen i socialismen samtidigt organ för den revolutionära kampen och utövar den revolutionära makten”.

Det här är precis vad som måste göras om en budget ska vara i balans, och den ska aldrig bero på privata bolag och kapitalistisk politik.

 

Panos Alepliotis

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.