TEORI, MILJÖ, KLIMAT De tyska kommunisterna i Kommunistische Organisation har utgivit ett miljöprogram som heter Teser om klimatförändringen och klasskampen – vilket omedelbart anger den teoretiska grunden för programmet. Det är intressant, eftersom SKP:s miljöprogram är mera inriktat på fakta om miljön och våra argument i den samhälleliga debatten. KO utvecklar det teoretiska resonemanget på djupet, och därför kan programmen komplettera varandra och även ge upphov till intressanta diskussioner. De tyska kamraternas miljöprogram kommer därför att publiceras i översättning i Riktpunkt i ett antal avsnitt. Här kommer det första som passande nog inleds med ett citat av Marx ur Kapitalet:
Sett från en högre ekonomisk samhällsforms ståndpunkt kommer enskilda individers privata äganderätt till jorden att framstå som något lika osmakligt som att den ena människan äger den andra. Inte ens ett helt samhälle, en nation, ja inte ens alla samtida samhällen tillsammans är ägare till jorden. De är bara dess besittare, dess nyttjanderättsinnehavare och har att som boni patres familias <goda familjefäder> efterlämna den förbättrad till följande generationer. *
Samhälle och natur bildar en motsägelsefull enhet
1. Människan uppstår ur naturen, det vill säga ur helheten av de materiella objekten och processerna. Hon är en produkt av biologisk evolution av de enklaste formerna av levande material, vilka i sin tur uppstod ur enkla, kemiska komponenter. Människan utvecklades till en samhällelig varelse genom arbete och arbetar sig ut ur naturen, hon avskiljer sig så småningom från naturen genom den planerade gestaltningen av sin miljö i enlighet med sina behov. ”Arbetet,” säger Engels, ”är den första grundbetingelsen för allt mänskligt liv, och detta i så hög grad att vi på sätt och vis måste säga: Det har skapat människan själv.”[1] Till skillnad från djuren som anpassar sig till omgivningen lär sig människan att forma sin omgivning, att kontrollera den, anpassa den efter hennes behov, behärska den. Det målinriktade arbetet med vilket hon gör detta skiljer människan från djuren och detta arbete har redan från början en samhällelig karaktär, eftersom människan med arbetet inte bara producerar bruksföremål utan även produktionsförhållandena.
2. Den materiella, samhälleliga produktionsprocessen skiljer samhället från naturen. På samma sätt som den historiska utvecklingen av kemin låter denna bli så komplex att den tar ett kvalitativt språng och lyder nya lagar – biologins lagar – blev också biologin så komplex med människans utveckling, att den genererade nya – samhälleliga – lagbundenheter. Att apan blev människa betyder därmed på samma sätt ett kvalitativt språng, eftersom samhället utvecklas i enlighet med sina egna lagbundenheter, vilka precis som naturlagarna kan upptäckas och förstås på ett vetenskapligt sätt[2]. Samhället existerar emellertid inte oberoende av naturen och kommer heller aldrig att göra detta, det förutsätter ”yttre naturbetingelser”[3]. ”Materialistisk förståelse av samhällets historia inbegriper förståelse av dess naturbetingelser, uppfattar dem dock samtidigt i ett oupplösligt sammanhang med dess förändring genom samhälleliga handlingar, genom materiell produktion.”[4] Detta gäller å ena sidan de naturliga förutsättningarna för existens, luften som människan andas, och vattnet som hon dricker. Därutöver gäller det också de materiella produktionsmedlen: ”Arbete är alltså inte den enda källan till de genom arbete producerade bruksvärdena, till den materiella rikedomen. […] Arbetet är dess fader och jorden dess moder.”[5]
3. Den materiella produktionsprocessen skiljer samhället från naturen, men skapar samtidigt deras enhet. I produktionsprocessen tillägnar sig människan naturen och förändrar den målinriktat. Samhället förutsätter alltså naturen för att upprätthålla sig självt, det är beroende av naturen. Därutöver förutsätter det samtidigt naturens förändring i enlighet med de mänskliga behoven och negerar det föreliggande tillståndet. Natur och samhälle bildar därmed en motsägelsefull enhet, de står i ett dialektiskt förhållande till varandra, Naturens tillstånd är inte evigt, men naturens förändring är det, och den är resultatet av naturens egen dialektik å ena sidan, och av den dialektiska motsägelsen mellan natur och samhälle å den andra. Den värld som omger människan är ”inte något som varar i evighet, inte något oföränderligt utan den är en produkt av industrin och samhällstillståndet i den meningen att den är en historisk produkt, ett resultat av det arbete som utförts av hela räckan av generationer, av vilka var och en stått på de föregåendes axlar, utvecklat deras industri och deras kommunikationer och modifierat deras sociala ordning alltefter de förändrade behoven”[6]
4. Med utvecklingen av produktivkrafterna och produktionsförhållandena förändrades även människans beroende av naturen. De produktionsförhållanden som människan fann under processen att bli människa och varav hon först var beroende, den naturliga rikedomen av livsmedel och arbetsmedel, förlorar i betydelse. Människan befriade sig i allt högre grad från detta direkta beroende av naturförhållandena. Detta framsteg betydde dock samtidigt intensifiering och mer extensivt ämnesutbyte med naturen, människans utnyttjande av naturen blev allt mer omfattande, de områden och processer i naturen som hon använde blev allt mer omfattande, de metoder med vilka hon omvandlar naturen och behärskar den blev allt mer mångfaldiga. Som en följd av detta fördjupade förhållande ökar samhällets indirekta beroende av naturen, ett beroende av många olika resurser som förmedlas genom miljoner produktionsprocesser.
5. Frihet består inte i frånvaron av tvång, den består i och växer med människans förmåga att gestalta den fysiska och samhälleliga omgivningen i enlighet med de egna behoven. Att behärska naturen betyder därför att erkänna de objektiva lagbundenheterna i naturen och göra dem till underlaget för målinriktade handlingar, och detsamma gäller för samhället. Därmed upphörhör emellertid inte naturlagarna och naturens nödvändigheter att existera, de bildar ramen för människans frihet.
Övers. Marina Weilguni
______________________________________________________________________________________________
* Notera att fotnoter som hänför sig till de digitaliserade texterna på Marxists Internet Archive saknar sidangivelser, vilket kan försvåra en sökning av sammanhanget för ett citat, men med litet möda är det möjligt att hitta källan. För detta citat: Marx, Kapitalet, Band III, Kapitel 46
[1] Engels, Naturens dialektik, Arbetes andel i apans förvandling till människa
[2] Så länge dessa lagbundenheter dock fortsätter att verka bakom människans rygg och står i vägen för en planmässig, rationell utformning av samhället, såsom det är fallet med värdelagen under kapitalismen, är detta människoblivande ofullständigt och ej avslutat.
[3] Marx, Kapitalet, band 1, kapitel 14, Absolut och relativt mervärde
[4] Dialektischer und historischer Materialismus, Berlin 1976
[5] Marx, Kapitalet, band 1, kapitel 1, Dubbelnaturen hos det i varorna nedlagda arbetet,
[6] Marx-Engels, Den tyska ideologin, Om produktionen av medvetandet
