TEORI, MILJÖ, KLIMAT Nedan följer del 4 av de tyska kommunisternas miljöprogram, Teser om klimatförändringen och klasskampen där Kommunistische Organisation bland annat diskuterar klimatförändringarna, den kapitalistiska produktionens lagbundenheter, hur naturen och arbetet skapar en varas värde, och varför kapitalismen inte kan agera på miljöhotet – alltsammans i ett marxistiskt ramverk.*
19. Orsakerna till klimatförändringar och miljöförstöring står inte att finns i den materiella produktionen i sig själv, utan i det specifika sätt på vilket produktionen sker i de kapitalistiska samhällena. Bruksvärden måste framställas i alla samhällen, livsmedel, hus, läkemedel, skolböcker osv. skapas i en ”ämnesomsättning mellan människa och natur”[1]. De är resultatet av konkret, nyttigt arbete som måste utföras för att förändra de objekt som finns i naturen på ett sådant sätt, att de kan motsvara de mänskliga behoven. Detta gäller både för enkla ting som ett träbord och för komplexa tekniska produkter som bärbara datorer. Detta nyttiga arbete är en naturnödvändighet, människorna gestaltar sin omgivning ändamålsenligt på eget sätt, men vilka bruksvärden som ska framställas med vilka medel, av vem och för vilket syfte, och vem som kontrollerar denna produktion – allt detta beror på samhällsformen.
20. Varuproduktionen i det kapitalistiska produktionssättet bildar kärnan i och utgångspunkten för problemet i förhållandet mellan människa och natur under kapitalismen. Varan är av två slag: å ena sidan ett bruksvärde som tillfredsställer ett mänskligt behov, å andra sidan värde, samhälleligt nödvändig arbetstid som lagts ned. Bruksvärdet speglas av varans kvalitativa sida, och både natur och konkret arbete ingår i arbetsprodukten. Vad gäller värdet är det abstrakt i förhållande till denna materiella sida av varan, ”det ingår inte en atom naturstoff i deras värdetillvaro”[2]. Naturen, som införlivas i produktionsprocessen som ett produktionsmedel, spelar ingen direkt roll för en varas värde som uteslutande bestäms samhälleligt. I varan bildar bruksvärde och värde en enhet och samtidigt en motsats: en varas värde förutsätter dess bruksvärde, men varan produceras inte på grund av sitt bruksvärde, utan för att realiseras som värde, dvs. för att kunna säljas på ett profitabelt sätt. Produktionen sker inte för att framställa bruksföremål, under kapitalismen produceras för att göra värdet till mera värde, för att genomföra en värdeskapande process, sälja med profit, ackumulera kapital
21. Varuproduktion och profit existerar inte i alla samhällen. Under kapitalismen producerar av varandra oberoende producenter sina produkter för utbyte, och utbytet förmedlas genom varans värde, genom den samhälleligt nödvändiga arbetstiden som krävs för produktionen. Processen med självförökning och kapitalackumulation har inga gränser och är blind för sin påverkan på naturen, den införlivar naturen i sig, bearbetar den, förändrar den. Men värde existerar inte utan en materiell bärare, vilket betyder: värde förutsätter bruksvärde, värdeskapandets process förutsätter arbetsprocessen. Kapitalets kretslopp som ständigt upprepas och utvidgas står därmed i motsättning till sina egna förutsättningar, kapitalistisk ackumulation står principiellt i motsättning till naturen. Inte heller existensen av enskilda företag som är utsatta för den kapitalistiska konkurrensen och ändå har ett icke-förstörande förhållande till naturen kan ändra på detta: det är en kombination, som vanligen leder till företagets undergång. Sådana företag är bara exempel på att även nischer på marknaden kan utnyttjas profitabelt, samtidigt som den överväldigande mängden av kapital med nödvändighet agerar utanför dessa nischer.
22.Naturen är inte statisk, den förändrar sig hela tiden, även om det hör till den borgerliga ideologins tankesätt att hävda att naturens normaltillstånd står över historien och därmed mystifiera naturen. Det är inte naturens förändring som är ett problem, naturen existerar alltid och endast i förändring. Den i princip gränslösa kapitalackumulationen står emellertid i motsättning till den begränsade tillgången till många av planetens resurser. Med produktivkrafternas utveckling utökas den omfattning, med vilken produktionen kan förse sig med naturens resurser och den måste utnyttja naturens depåer (vilka i sig själva är resurser). Ett exempel är möjligheten att utvinna gas och olja ur skiffer med hjälp av nya hydrauliska förfaranden (frackning), vilket å ena sidan utökar omfattningen av tillgängliga fossila energibärare, men å andra sidan är förknippat med generering av stora mängder avloppsvatten och risken för utsläpp av substanser som skadar miljön och utgör en fara för hälsan.
23. De lagbundenheter som finns i det kapitalistiska produktionssättet yttrar sig som ”konkurrensens tvångslagar[3]. I denna konkurrens är varje kapitalist tvungen att ta för sig av naturens rikedom utan att ta ansvar för följderna av hur man tillskansar sig naturen. Eftersom naturen är rikedom, men till skillnad från det mänskliga arbetet inte skapar något värde, återspeglas det faktum att man tillägnat sig naturen inte i varans värde. I den mån som en negativ inverkan på levnadsförutsättningarna står i motsättning till kapitalets värdeskapande intressen, har kapitalet visserligen ett intresse av att undvika denna negativa inverkan. Men eftersom kapitalet i första hand organiserar sig på nationalstatens nivå och uttrycker sina kollektiva nationella kapitalintressen med hjälp av staten, så hindrar den nationella konkurrensen mellan stater ett enat agerande vad gäller globala problem som klimatförändring. Även vid internationella överenskommelser kommer det alltid med nödvändighet att göras försök att modifiera dem till fördel för det egna kapitalet och att kringgå dem. Det som i vilket fall väger tyngre just nu, är att nya möjligheter till kapitalinvestering öppnas som ett resultat av de förändringar som klimatförändringarna för med sig, och detta är för övrigt det skälet till att kapitalet inte helt enkelt ignorerar klimatförändringarna.
24. Historiskt utvecklas kapitalismen i cykler av kriser, där det återkommande sker en överackumulation av kapital och en överproduktion av varor, exempelvis inom bilindustrin under de senaste åren, eller historiskt, där den enorma förstörelsen av kaffe 1932 i Brasilien är ett tydligt exempel. Det handlar om inneboende kriser, som med lagbundenhet följer av kapitalismens utvecklingstendenser. Dessa kriser har alltid också en ekologisk dimension, eftersom bruksvärden förstörs under en kris.
25. Med den kapitalistiska utvecklingen följer en koncentration av land i stora jordegendomar, framväxten av ett industriellt jordbruk å ena sidan och en urban industri å den andra, liksom koncentrationen av allt större delar av befolkningen som arbetarklassen i stora städer. Med kapitalistiska förtecken betyder detta att materialkretslopp som fortfarande fungerade under förkapitalistiska förutsättningar, störs och försätts ur balans. Karl Marx betecknade detta som en ”spricka omöjlig att laga, framkallad i den samhälleliga och genom naturlagarna för livet föreskrivna ämnesomsättningen”. Han illustrerade detta med hjälp av jorden i England som under 1800-talet utarmades genom ”blind rovlystnad”[4] och gödslades med guano från Sydamerika, och noterade att ”agrikulturen inte längre finner förutsättningarna för sin egen produktion i sig själv, naturligt framväxande, utan att dessa existerar utanför densamma som en självständig industri”[5].
Övers. Marina Weilguni
______________________________________________________________________________________________
*Notera att fotnoter som hänför sig till de digitaliserade texterna på Marxists Internet Archive saknar sidangivelser, vilket kan försvåra en sökning av sammanhanget för ett citat, men med litet möda är det möjligt att hitta källan. Vissa citat har jag inte haft tillgång till på svenska och därför översatt själv.
[1] Marx, Kapitalet, bd 1, Dubbelnaturen hos det i varorna nedlagda arbetet, https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d101.htm#h8
[2] Marx, Kapitalet, bd 1, Värdeformen eller bytesvärdet, https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d101.htm#h8
[3] Mark, Kapitalet, bd 1, Begreppet relativt mervärde, https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d104.htm#h65, se även Rosa Luxemburg, Kapitalets ackumulation: ”Det kapitalistiska produktionssättet skapar inte bara genom kapitalistens mervärdeshunger drivkraften för rastlös utökning av reproduktionen, utan det omvandlar denna utökning till en tvångslag, till en ekonomisk existensförutsättning för den enskilda kapitalisten.”
[4] Mark, Kapitalet, bd 1, Den omättliga hungern efter merarbete, https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d103.htm#h57
[5] Marx, Grunddragen i den politiska ekonomin
