Inför valet till Europaparlamentet i maj 2014 gick socialdemokraterna tillsammans ut i en valkampanj där man påstod att en röst på socialdemokraterna var en röst för arbetarnas Europa där lönedumpning och social misär skulle stoppas samt att det i Sverige skulle vara så att de som tillfälligt jobbade i Sverige skulle garanteras svenska kollektivavtal. Samma argument upprepades sedan inför riksdagsvalet 2014 inte minst genom det så kallade tio- punkts-program som Stefan Löfven presenterade tillsammans med LO.
Dessa krav som var och är riktiga och nödvändiga hade därför fullt stöd från SKP men vi kände oss tvingade med att tillägga att för att kraven skall vara seriösa och genomförbara så måste de kombineras med krav om att lämna EU. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson bekräftade sedan SKP:s uppfattning när hon som nybliven socialdemokratisk minister förklarade att kraven om att i Sverige skall svenska avtal gälla som ogenomförbara då de strider mot EU:s lagstiftning.
Enligt Arbetsmiljöverket fanns det i januari 2015 1638 utstationerade byggnadsarbetare på de svenska byggarbetsplatserna. Det är byggnadsarbetare som i huvudsak är anställda av utländska bemanningsföretag som hyr ut arbetskraften till svenska byggföretag. Däremot vet Arbetsmiljöverket inte under vilka villkor dessa byggnadsarbetare arbetar. Lägg därtill ett omfattande mörkertal som finns, då utländska bemanningsföretag inte rapporterar till Arbetsmiljöverket. Dessutom så finns det tusentals svenska byggnadsarbetare som är anställda av svenska bemanningsföretag som Helpman och liknande företag, som alla arbetar under villkor som inte överensstämmer med byggavtalet. Inga bemanningsföretag vare sig svenska eller utländska följer avtalets bestämmelser om rese- och traktamentsersättningar vid arbete på annan ort än där man bor.
Inför Byggnads kongress i juni 2014 hade kommunistiska byggnadsarbetare sett till att kongressen fick behandla en motion som krävde att Byggnads skulle verka för att den privata arbetsförmedlingen skulle förbjudas, att bemanningsföretagen skulle försvinna från arbetsmarknaden då de inte har någon uppgift att fylla, förutom att förstöra arbetsmarknaden. Motionen avslogs av kongressen då kongressmajoriteten ansåg att en reglering var bättre och mer effektiv än ett förbud. Än har ingenting hänt och SKP upprepar sitt krav om förbud mot bemanningsföretag samt att i Sverige skall svenska kollektivavtal gälla. Vi uppmanar Sveriges arbetare och tjänstemän att ta strid för dessa krav, samt att de för att kunna förverkligas, även kräver kamp mot EU.
Lars Lundberg