Specialintervju med Khaled Hadadi, generalsekreterare för Libanons Kommunistiska Parti (LCP)
International Communist Press (ICP): Libanon har gått igenom en politisk krisperiod. Hur skulle du beskriva situationen i landet.
Khaled Hadadi: Under drygt två års tid har Libanon genomgått en aldrig förr skådad kris i sin historia. Nu har landet ingen president. För 20 månader sedan fick parlamentet förnyat förtroende, men det fungerar inte och nu har regeringskrisen tagit fart vilken har ersatt republikens president Tammam Salam. Den libanesiska fundamentalistiska och religiösa regimen tillsatte samtliga av landets institutioner däribland presidentämbetet och alla de andra posterna och detta har direkt banat väg för den libanesiska bourgeoisien att styra Libanon genom politiker och korruption vilken är en naturlig konsekvens för en fundamentalistisk regim som Libanon. En fundamentalistisk regim kan inte existera utan korruption då det finns en koalition mellan de religiösa ledarna och bourgeoisien som styr landet. Libanon har utvecklats till ett land med obefintlig politisk aktivitet med undantag från ett fåtal poster som är tilldelade. För att sammanfatta det kort kan man säga att Libanon är ett land av politiska grupper som strider mot varandra under inflytande av andra länder utanför Libanon. Nu är Libanon en konfederation, ett förbund av religiösa grupper. Varje grupp är sammanlänkad med en institution. Presidenten med de kristna, regeringen med sunniterna och parlamentet med shiiterna. Denna uppdelning som vi kallar delning, partition, i Libanon sträcker sig nu till och med till de offentliga tjänstemännen i de lägre leden då de i de främsta leden blir utsatta för partition i enlighet med den libanesiska konstitutionen. 60 procent av de offentliga tjänstemännen är pensionerade och de resterande 40 procenten får ta hela arbetsbördan då det är omöjligt att anställa nytt folk utan att passera det sekteristiska systemet. Så länge som detta religiösa och sekteristiska system fortsätter att existera, kommer alltid möjligheten för inbördeskrig att finnas I linje med regimens spänningar.
Nu finner vi oss själva stå mitt i flera olika problem. Det största problemet är den fundamentalistiska regimen. Det finns politiska partier i Libanon som vädjar om en förändring från denna regim, att bana väg för demokratin istället för en religiös regim och byggandet av en demokratisk och sekulär stat. Detta är också Libanons Kommunistiska Partis främsta målsättning. Detta är vårt ställningstagande från början. Vi hävdar att den libanesiska partitionistiska politiken är oförmögen att rädda landet och särskilja landet från vad som pågår i regionen. Därför stödjer vi en demokratisk och sekulär regim utan partitioner.
ICP: Du nämnde spänningarna i regionen. Kan du vidareutveckla dessa och redogöra för LCP:s ställningstagande.
KH: Först har vi hoten från Israel som har invaderat vissa delar av Libanon med hjälp av flygplan och soldater. Hotet av en israelisk invasion av Libanon är alltid närvarande. Det andra hotet är den islamistiska terrorismen, IS och al- Nusra. Den libanesiske inrikesministern har påstått att en del av Libanon, den stora byn Arsal, belägen på gränsen till Syrien, ockuperas av terrorister. Ända tills nyligen har den syriska armén övermannat terroristerna, särskilt i Damaskus förorter. Terroristerna flyr från platser i närheten av Damaskus till våra gränser. Detta är en verklig fara på det sättet att terroristerna ockuperar områden och zoner i Libanon för att i sin tur kompensera sitt nederlag i regionerna som befriats av den syriska armén. De har bildat sin lilla stat i norra Libanon och i Arsal. Detta utgör ett verkligt hot för oss. Vi har redan uppmanat det libanesiska folket att stödja den libanesiska armén i försvarandet av våra gränser. Ända fram tills nu har den libanesiska armén gjort flera försök, men tyvärr får man inget politiskt stöd. I nuläget är den libanesiska armén den enda icke sekteristiska och förenade kraften i landet. Befälhavaren i den libanesiska armén har sagt till mig att det finns bara två enade institutioner i Libanon, det kommunistiska partiet och den libanesiska armén. Detta innebär att Libanons Kommunistiska Parti består av alla religioner och sekter. LCP har möjligheten att presentera sig för hela Libanons folk. Så är inte fallet för de andra politiska partierna. Alla de andra politiska partierna representerar en sekt. Det finns partier för shiiter, sunniter, druser, maroniter och kristna. Endast Libanons Kommunistiska Parti är organiserat i landets alla regioner, bland alla sekter och religioner. Ändå är den libanesiska armén fram tills nu enad och vi befarar att de libanesiska politikerna och sekternas ledare kommer att försöka att splittra den libanesiska armén. Så var fallet under inbördeskriget 1975-1990. Nu ser vi att en enad och nationell libanesisk armé är enda lösningen för att kunna försvara landet. I egenskap av Libanons Kommunistiska Parti uppmanar vi folken bosatta I landets byar att stödja den libanesiska armén.
Det finns en annan fråga rörande det saudiska löftet som gavs för tre år sedan om ekonomiskt stöd till den libanesiska armén. Saudiarabien vägrade nyligen att ge ekonomiskt stöd. Vi anser att detta är ett annat sätt att säga att ” vi vill inte att den libanesiska armén ska segra i det här kriget”. Detta är uppenbart ett direkt eller indirekt stöd till de islamistiska terroristerna i Libanon. Jag hoppas att detta inte utvecklas och blir ett nytt slags inbördeskrig i Libanon. Detta är ett nytt hot som uppstod i samband med att den pro-saudiske ministern, närmare bestämt den libanesiske justitieministern, lämnade sin post. Jag tror att detta är början på ett närmande och återförenande av säkerhetsstyrkor och vissa sekter i Libanon. I synnerhet de religiösa ledarna för sunniterna har protesterat mot att stödja Saudiarabien mot Hizbollah och Iran. Därför har spänningarna börjat bli ansträngda och materialiserat sig i form av ett inbördeskrig.
ICP: Du var en av deltagarna på mötet för IMCWP:s Arbetsgrupp* i Istanbul. Uppfattar du det som att mötet fortlöpte på ett bra sätt?
KH: Jag uppfattar det som att det hölls många intressanta diskussioner på mötet om den framtida koordineringen och samverkan mellan kommunist- och arbetarpartier över hela världen. Jag anser att Turkiets KP tillsammans med de andra partierna har ansträngt sig mycket inför förberedandet av det 18:e Internationella mötet som kommer att hållas i Vietnam. Nu tycker jag att de partier som ingår i Arbetsgruppen tillsammans med de andra kommunistiska partierna, i synnerhet Turkiets KP, har gjort ett bra jobb med koordineringen av aktiviteterna såsom solidaritetskampanjerna med Kuba, Venezuela och Palestina och nu har de påbörjat aktiviteter som syftar till att stödja Syriens folk mot alla försämringar och interventioner utifrån och särskilt de sista hoten från Turkiet och Saudiarabien.
Vi befarar att denna intervention föregriper sannolikheten av det faktumet att Syrien delas i två delar; en iransk del bestående av den syriska regimen och dess allierade Ryssland, Iran och Hizbollah. Den andra delen som redan kontrolleras av IS som kommer att styras av Saudiarabien och Turkiet under förevändningen av en sunnitisk region i Irak och Syrien. Och vad som i själva verket är viktigast för USA är inte en sunnitisk region i Irak och Syrien utan en oljeregion. Avslutningsvis hoppas jag att Arbetsgruppen förbereder sig väl inför kommande stadier särskilt när det gäller att vidareutveckla sin interna organisation, sina relationer med andra partier som måste vara en del av det här mötet. Jag tror det är det som ligger framför oss.
IMCWP, engelsk förkortning för Internationellt möte för Kommunistiska och Arbetarpartier.
