SKP:s kaderarkiv- en avslutande kommentar

Riktpunkt blev uppmärksam på SKP:s kaderarkiv genom en artikel i tidskriften Arbetarhistoria ( 1/ 2015) som utges av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB). Arkivet som förvaltar SKP:s, APK:s och Vänsterpartiets partimaterial meddelar i artikeln att sekretessen för kaderarkivet har hävts och ger prov på ett mycket intressant material med utdrag ur nio partimedlemmars självbiografiska berättelser samt foton från första halvan av 1900-talet. Riktpunkt fick tillgång till en namnlista på cirka 1 000 personer som mellan 1930- och 1960-talet har lämnat handskriftliga uppgifter om sig själva till sitt parti.

Meningen med att begära in uppgifter om personlig bakgrund, utbildning, arbetsförhållanden, ställning till partiet och uppdrag i det offentliga livet var att avgöra vilka medlemmar man ville satsa på hemma och i det internationella arbetet som solidaritetsrörelser och Komintern, den 3:e Kommunistiska Internationalen. En person med förutsättningar för ledande uppgifter är en kader.

Med tanke på att Sveriges Kommunistiska Parti fyller ett hundra år 2017 är vetskapen om många av de svenskar som utgjorde partiets kropp och själ i det förflutna, fascinerande och respektingivande.

Ur arbetarklassen
Vi har i fyra nummer sedan oktober i fjol låtit åtta medlemmar kommit till tals, tre kvinnor och fem män. De är födda och uppväxta i Norrland, Mellansverige och södra delen av landet. De kommer nästan uteslutande från barnrika familjer och proletära förhållanden, med en fader som småbrukare, skogsarbetare, stenarbetare, stuveriarbetare, lyktskötare eller järnvägsarbetare. En har varit typograf. Med en mor som ofta har varit hembiträde i sin ungdom eller senare som tidningsbud bidrar till familjeförsörjningen.

Läshungrig och beläst
Folkskola är det vanliga och som 14-åringar är pojkarna springpojkar, arbetar i skogen, på sågverk eller tändsticksfabrik och många flickor blir hembiträden. Frideborg i Västsverige blir väverska och typografens dotter Gerda telefonist. De skriver om lusten att få läsa mer, det gör de med korrespondenskurser som innebär studier efter arbetsdagens slut. Det gör de i studiecirklar genom partiet eller ABF. Partiet har även haft studiekurser för kvinnliga medlemmar där man har läst marxistisk och leninistisk litteratur och lärt sig att hålla tal och agitera. Imponerande är uppräkningen av den politiska litteratur som arbetare har plöjt igenom i självstudier eller studiecirklar. Gerda Linderot höll en cirkel med kommunistisk litteratur för kvinnliga medlemmar i Luleå: ”Denna cirkel arbetade en gång i veckan i tre år utan sommarferier.”

Undertecknad har varit bekant med fyra av våra åtta utvalda kaderkamrater. Arne Söderqvist som pluggade till en realexamen var på 1970/80-talet Norrskensflammans Stockholmsredaktör och Jan Kempe som i Hudiksvall tenderade in på läroverket, läste in en studentexamen på ett och ett halvt år och fortsatte med universitetskurser i Uppsala var under många är rektor för SKP:s partiskola som fysiskt var förlagd till Bad Doberan i DDR.

Vägen till SKP
Många ungdomar kom till partiet genom ungdomsförbundet och några hade tidigare tillhört någon socialdemokratisk förening och övergivit den. SKP:s syn och praxis när det gäller förhållandet mellan parti och fackförening får en tydlig illustration i biografierna. Partimedlemmarna kämpar för arbetarnas rättigheter, är med och bildar klubbar och utsätts många gånger för trakasserier av socialdemokratiskt besatta styrelser. Harald Hansson i Åsarna i Jämtland skriver: ”Själv började jag bli leds på allt vad socialdemokrati hette, kommunisterna sparkades ut ur fackföreningarna och liknande händelser inverkade så att man började tvivla på de socialdemokratiska ledarna.” Många exempel på arbetsköparnas herravälde nämns liksom legendariska klasskampssituationer som Ådalenhändelserna och kravallerna i Sandarna . Harry Persson i Tidaholm skriver: ”En månad fängelse 1932 för föredrag. Avskedad 1926 och 1940 för politik. Nekad arbete många gånger för idéernas skull.”

Internationalister
Kommunisterna finns många gånger i kommunala församlingar, inom Kooperationen eller arbetaridrotten. På det internationella planet finns starka exempel för solidaritet med den unga Sovjetunionen, inom Internationella arbetarhjälpen och i kampen mot fascismen. Partiordförandens maka Gerda Linderot var särskilt aktiv i kvinnornas arbete i Sverige och internationellt.

Djup tilltro
Våra föregångare hade en djup tilltro till sitt parti som den kraft som kan leda arbetarklassen i kampen för socialismen. Solveig Rönn-Christiansson från Göteborg uttrycker det så här: ”Jag blev medveten om att den vetenskap som heter socialism var något som stämde överens med ens eget rättsbegrepp på ett logiskt och sunt sätt…. medlemskap i S.K.P. är inte bara för individen en livsföring. Den är en skola där man får lära sig hur två produktionssystem verkar. Den tvingar till dagligt praktiskt arbete framför allt i fackliga och andra massorganisationer. Med ett ord, man lär sig att bli en förespråkare för Socialismen.”

Barbara Brädefors

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.